Cheetah30

Cheetah30

Kappseglingar 2016


Big boat race 27-29/
11/6 Lysekils race
Bohusracet 30/6-3/7
Leröy smögen race 9 juli
Väderöarna runt 16 Juli
Grebbestadsregattan 17 juli
Hermanö runt 6 aug
Tjörn runt 20 aug
Uddevallaregattan 27 aug
Robline skagen race 2-4 sept
Sölvroret fyn 23-25 sept

Hermanö runt-17 eller Vilken jäkla resa

KappseglingPosted by Mikael Vesala Sun, August 06, 2017 21:49:55
Herrejösses vilket Tvättmaskinsrace årets Hermanö runt blev!

Sov oroligt natten till race, vaknade vid fyra, med en påtaglig anspänning och hade svårt att somna om. Prognosen pekade på allt från 10-15 m/s i västlig riktning.

Till skillnad från grebbestadsregattan då vi ställde in pga hårdvind, så har jag seglat båten mer och förberett och prepparerat båten bättre.

Hermanö runt är ju ganska tacksamt såtillvida att man kan starta och känna på det och tycker man att det är för jäkligt så kan man ju avbryta och vända in i hamn. Så jag tänkte att vi startar i alla fall. och vi fick förstärkning i besättningen av Svante och Karolina som inte hade någon att segla med pga deras båtar drog sig ur. Med åtta pers på kanten skulle vi ju ha gott om rätande moment!

Ca 40 båtar var anmälda och hälften kom till start.
Vi ger oss ut för att känna på det, och värma upp i god tid. Plötsligt lossnar länkaget till styrbords roder oväntat. Tur att det hände nu och inte sedan tänkte jag. vi säkrade den med tejp och fortsatte.



Som sista båt ut 13:46,45 gjorde vi en riktigt bra start och satte iväg. Utanför svarteskär kändes sjön påtaglig och det var svårt att hitta rytmen. Det var lätt att över kompensera styrningen eftersom rodrena greppar dåligt i låg fart. Går ganska långt ut på vänsterkanten innan vi slår in mot Måseskär. Ett slag till och går för styrbord ut genom gattet. Här är sjön riktigt grov och det är mycket hiss upp och ner. får koncentrera mig ordentligt för att hålla fart . Vi närmar oss ett grundflak på vänsterkanten och slår till babord igen.
Vi ser ut att klara måseskär utan att behöva slå igen och hinner precis gå så långt att vi får land i lä när det där jäkla kulleden lossnar igen. Helvete, ingen styrning!!

Alla tittar på klipporna 100 m ner i lä där vågorna bryter våldsamt och inser att det är skarpt läge.
Tom ringer 112 och larmar sjöräddningen. Fixar jag inte att styra båten behöver vi hjälp illa kvickt...
Utan styrning lovar båten först upp , och vi håller på att slå ofrivilligt, men Niclas släpper på storen och vi faller igen, denna gången lite för långt. Jag sitter nu nere i lä och kämpar allt jag förmår med att styra genom att hålla i den lilla del av rodret som sticker upp bak på akterspegeln och hålla fart i båten samtidigt som jag kollar att vi bygger avstånd till land.

Det är svårt att styra och vid något skede kränger båten till kraftigt och folket som hänger på kanten faller bakåt och mantågstöttorna i kol går av som tändstickor. Baltzar som sitter i lä och försöker trimma focken får två pers över sig och får en rejäl smäll på ryggen och ta time out ett slag...

Läget är lätt kaotiskt och det kommer gott om förslag på vad vi borde göra för att bäst klara situationen, men jag vill bara fortsätta som vi gör. Vi tar oss ju faktiskt från land och åt rätt håll. Att slå eller vända tillbaka skulle bara utsätta oss för större fara.

Mängder med vatten sköljer över oss och trots att jag står på knä vänd bakåt i mina försök att styra så löser min flytväst givetvis ut och plötsligt känner jag mig som en stor illgrön barbapappa. OK, skit i det och fortsätt styr!

Till min stora lättnad bygger vi avstånd till land och när vi har tillräcklig marginal så ber jag wille att hjälpa mig att få bort tejp och montera tillbaka kulleden. Med den på plats tar Wille rodret medan jag letar rätt på tejp och tejpar . Tejpen blir ju översköljd av vatten men jag lindar en järdrans massa varv, så detta ska nog hålla...

Går ner i båten och letar upp en annan flytväst, och passar på att ösa båten ...
Nu när vi är säkra ber jag Tom att ringa 112 och avblåsa räddningsinsatsen. Känns ju lite förläget att ha kallat ut hela räddningsapparaten i onödan, men hade vi inte fixat att styra som vi gjorde så hade varje sekund varit dyrbar. Tack för att ni finns !!

När vi kom upp till rundningsmärket och det var dags att sätta genaker avvaktade jag ett slag. Vi hade ju varit skärrade lite till mans och jag tyckte det var bäst att ha rådslag. Alla fick säga sitt om vi skulle sätta genaker eller ta det safe. Efter lite betänketid var alla med på att köra och vi började sätta.

Ca en kvart efter rundning fick vi upp den lilla röda skottsäkra på 75m2. Wille fortsatte köra och gick safe och lågt till en början, men mot slutet vågade vi skära lite mer, och jädrar vilka resor vi fick. Dyningen o sjön var nu både hög och lång. En båt vi kom ikapp såg man bara masten av när vi var i vågdalarna...

https://youtu.be/XEDYjD30uCU

Vilken grym båt hon är Paugern! Hon formligen studsade fram i kaskader av vattensprut utan minsta tendens till dyk. Alla ombord tjöt av adrenalin spottade saltvatten.
Tyvärr närmade vi oss gullholmen allt för snart och det var dags att ta ner och kryssa upp i rännan.

När vi närmade oss gula bojen vid käringö hade vi svårt att ligga upp märket och fick jacka upp ett slag. Märktes tydligt att vinden ökat nu, för det var väldigt stökigt i slagen.
Fick lite mer fart ner vi kunde falla någon grad, men inte som jag hoppats.

Foto: Dison

När vi skulle slå efter buskärs prick kom vi inte runt! fick falla och försöka igen. Fan inte heller denna gång lyckades vi!! Blev en jätte neslig historia där vi fastnade i vindögat och alldeles för många viljor drog åt olika håll i sina försök att få båten runt..
till slut börjar vi backa och då passar jag på att styra akter åt rätt håll, och vi kommer iväg.
Hur mycket tid försvann bara i den fadäsen tro....

Nu var vinkeln bättre och Paugern fick sin sweet spot-vinkel. plötsligt gör vi 15 knop på fock och revad stor och plockar båtar som aldrig förr. När vi skar mållinjen som 8:e båt i stora klassen varde konstigt nog med en segerrusig euforisk känsla! Vi lyckades vända katastrof till att fortsätta segla och fick på köpet vår livs häftigaste undanvindsrepa.

Foto : Robert Erikson

Mottagandet på kajen med bubbel och öl till alla var underbart och det enda som hördes mumlas mellan skratt och bubbelvattnet gick runt var, vicken jävla resa.... 22 knop i toppspeed....

Med mig denna gång: Tom Gustavsen, Niclas Dalgren, Oscar Dison, Svante Magnusson, Carolina Berntsson, Baltzar Wienhagen, Wilhelm Erikson
Tack för er insats, Grymt jobbat!

Och tack till Hans Abrahamsson och alla som arrangerade och genomförde racet trots mycket vind. Kappsegling innehåller och ska innehålla ett mått av sjömanskap. Det är och ska vara skepparens ansvar att bedöma om man ska köra eller inte, annars hamnar vi snart i ett läge där ingen vågar arrangera kappsegling över huvud taget.

Många valde ju också att inte köra, och det ska dom ha all respekt för, det var tufft på havet idag.















  • Comments(1)//www.cheetah30.se/#post398

bohusracet -17

KappseglingPosted by Mikael Vesala Mon, July 10, 2017 00:14:22
En vecka har gått sedan årets bohusrace och man har hunnit tänka efter. Det blåste ju en del och säkerheten var ju på tapeten. För vår del hade vi bekymmer att komma ur hamnen då min 2,5hk utombordare inte förslog mycket när det kommer byar på 22m/s.. men vi fick hjälp av en funktionärsbåt med bogsering till startområdet så det löste sig ju. Emellertid blev det väldigt tydligt att om vi fick problem någon stans i den här vindstyrkan så hade vi ingen hjälp av motorn att gå mot vinden. Innan start kollade jag en extra gång att ankaret var redo att användas, och storen hissade vi inte ens. Den gamla bukiga seglet följde i köpet och är designat för 2 m/s på balatonsjön i Ungern. Har redan fått reparera och förstärka det två gånger.

En och annan kanske undrar hur lämpligt det var att ge sig ut till start med en extrem lättvindsracer på ett race som detta. Tja det beror på så mycket om det är bra eller inte. Erfarenhet och förberedelser gör gott tänkte jag, och meckade mycket med båten i veckor före racet för att byta ut tveksamma tampar o beslag, samt gå igenom olika scenarios. Och en del i detta racet ska ju handla om sjömanskap och det ska vara en utmaning, så det var bara att förhålla sig till det som väder som bjöds, och det skulle ju mojna på kvällen enl alla prognoser jag såg.

Till detta årets upplaga hade jag fått med mig Irina Gracheva från ST peterburg. Vi träffades första gången på EM i Ungern för två år sedan och vi seglade även båda två på Mikael Rykings Class 40 i Caribbean 600 i vintras, och jag fick ett starkt förtroende för henne då. Hon har seglat sedan 12-årsåldern och är mycket duktig som rorsman och de flesta roller ombord. Och enormt tålig och kan hålla fokus längre än de flesta. Det här skulle bli bra..

Vi var sena i starten medvetet. Ville inte behöva flaxa runt och slita på segel i onödan i den här vinden. Vi och en båt till körde med bara fock, medan de andra tom hade full stor och fock. Hade vi aldrig fixat. Vi så farter på upp till 14 knop på ren plattläns med bara fock och vatten sköljde över fördäck inne på Byfjorden, det har aldrig hänt tidigare för mig.

Vi tog oss ur byfjorden och ner emot Ljungskile. Vi halkade såklart efter de andra. Vi satte storen med andra revet och gick som tusan en bit, tog in markant på de andra, men så kom en såndäringa rökare på 20 m/s och båten blev okontrlollerbar. Försökte släppa kick i storskot, men inget hjälpte förrän jag helt sonika öppnade fallavlastaren och lät storen åka ner. Missade kopparnaglarnas grund med otrevlig marginal.

Gled in i mellan öarna utanför Ulvesund (Ljungskile) med viss anspänning och bara focken uppe. såg hur de andra broachade titt som tätt. allt gick bra ända tills Ljungskileviken öppnade sig. Vi skotade hem för kryss, men det var fruktansvärt mycket vind.
Vi insåg att vi behövde utrymme att misslyckas och slog med god marginal, men vi kom inte igenom slaget. Vi var inte ens nära. Vi hade gått igenom detta innan som plan B hade vi den klassiska Kovändningen, så det var bara att falla av och gippa runt, vilket gick förhållandevis smidigt.

Plötsligt kommer det en sån där rökare på 22 m/s och bara vräker ner båten. Trots att vi bara har focken uppe kanar båten på sida och släpar min 748 kg djupa köl i vatten brynet....
Näe, det här kommer inte sluta väl om det händer nära land hinner jag tänka medans vi klamrar oss fast på båten. Tar ett snabbt beslut att retirera och vi släpper focken och faller av. Går in bak ulvön och kastar ankare. Pustar ut och samråder med Irina om vad vi har för möjligheter. Vi har båda investerat mycket för detta racet, så att bryta nu var inte aktuellt. prognosen sa ju att vinden skulle gå ner vid fem, så vi väntar ett tag och ser om vinden går ner lite. Vi passar på att vila, äta och ösa båten. och tejpa fast Trackern ovanpå däck, signalen kom inte genom kolfiberskrovet. Efter en timme ser vinden ut att ha gått ner en del och vi gör oss redo igen. Irina kommer med iden om att köra focken delvis inrullad, och det funkar riktigt bra. Kryssvinklarna är kass och det smattrar i min splitt nya 3Di fock så det gör ont i hela mig, men vi tar oss upp. Letar efter rundningsmärket men hittar inget. Tar två slag till för att kolla längre in, men ser ingenboj. Ringer tävlingsledningen och meddelar det hela och vänder av neråt. Pustar ut. såg senare på trackern att blur vid detta laget var vid Stenungsund och närmaste konkurrent vid svanesund....
Kör för länge med bara fock innan vi inser att vinden gått ner. Seglingen in i ljungskileviken fick mig defensiv, och det tar ett tag att arbeta bort. Efter svanesund sätter vi faktiskt genaker, men redan i början av Askeröfjorden blir det för brant och det är bara att ta ner.

Hissar en bit ner i Hakefjorden igen och nu blir det lite åka av. Christer Sörvik och Jenny kommer ut med gummibåt och filmar , Så roligt!

Efter hätteberget blir det sträckbog och Irina som är i en tilltagande förkylning passar på att sova.
Inseglingen till fjällbacka blev en klar höjdare. 2 m/s och soluppgång. Paugerns hemmaförhållande. Vi går om en båt i våt klass, en Centrline 40 som inte trivdes lika bra i lättvinden.

Med bara några distans kvar till Trestenarna så seglar vi igenom en transition och plötsligt är det kryss. Ser på prognosen att det ska stå en starkare NV vind utanför koster, och en ostadig svagare vind innanför. Jag tänker att är det någon gång vi ska köra utanför så är det nu. Blir jackpot. Ser på trackern att vi tog in bra på båtarna framför här. Vi höll stadigt 10-13 knop rakt söderut. Jag på att sova hela sträckan här medan Irina styrde. Gippade in direkt efter koster ifall den gamla No-vinden stod kvar inne vid fastlandet, men oron var obefogad. Körde mellan öar o skär utanför fågelskyddsområden ner till sista möjliga passage mellan Långeskär och Ulsholmen. Fick några goa körare förbi fyren Väcker och här märks det hur styv hon är. Det går att pressa upp henne riktigt brant utan att broacha och farten kan ligga och pendla i farter runt 12-15 knop länge.
istället för att ta ner och gå med fock o stor igenom gruset som många andra lite för platt, så gick vi ut syd,sydvästvart tidigt på Väderöfjorden och kunde gå på speed, dessutom i medström, vilket är sällsynt där.

Söder om Väderöarna föll vi och satte och kunde gå på en kurs rakt igenom och innanför mjölskärs fyr ända till skarvasätt där det plötsligt blev togbrant och jag fick ta ner hastigt, och jag han faktiskt att packa undan den innan jag insåg att det gick att sätta igen! Hej o hå, bara att hissa igen....

Vi gick i mål som fyra av fem kvarvarande båtar vilket jag är glad åt, och jag är ändå gladare åt att jag pausade i Ljungskile så att vi inte hade sönder något,utan kunde genomföra det som blev ett riktigt härligt race.

  • Comments(5)//www.cheetah30.se/#post397

Solo mellan broarna eller det blir sällan som man tänkt#2

KappseglingPosted by Mikael Vesala Fri, August 26, 2016 00:08:22
Egentligen hade jag tänkt hoppa Solo mellan broarna i år. Hade andra planer, men schemat blev för tight och för att inte köra slut på mig själv så flyttade jag fram en del annat och strök Skagenracet i stället.
Då blev det plötsligt möjligt att köra soloracet istället. För det är ett jäkla trevligt race, och som en helt annan stämning bland skepparna än på fullcrewrace. Älskar dessutom utmaningen det är att vara utlämnad att fixa allt själv.

Klockan 8 på söndag morron. Bleke o dimma. Men det ska komma en sydlig vind på 3 meter. skänker en tanke till dom som firade på kokaburra i går, dom har inte ens upptäckt sin baksmälla ännu... detta ska bli bra mycket roligare!
Längesedan man såg Gunnar Ödman. Tänkte ta sin IF runt.
Pelle Lindell i sin Pogo30.
Staffan Cederlöv i compisen.
Bo Cederlöv i Långben.

Michael Assarsson i banner 28.
Hela 19 båtar kom till start. Helt fantastiskt med tanke på att många klassiska race utmed kusten inte kommer upp till det deltagarantalet.
Fick faktiskt till en strålande start och ett lyckat vägval ut öster om Brattön skickade ut mig som tvåa på Hakefjorden efter X37:an Qixi med Jonas Dyberg till rors.
Coden ger bra fart. 4,5 knop i 1,5 m/s är gott. Men skillnaden mellan skenbar och sann vind är stor. Här visas sann vinkel på 75 grader medan skenbar låg på 35....

Ser till min förvåning att flera båtar går på för styrbord långt ut på vänsterkanten förbi Snöholmarna. Dom kanske trodde på nått som jag inte ens kände till, men så länge jag såg dom så såg det ut att vara en nitlott. och gapet till båtarna bakåt växte snabbt.

Till en början hängde jag på Qixi bra, och det tog ett tag innan Blur gick om, men när vinden sakta gick upp så fick jag svårare att hänga med, och nere vid vallhamn var dom en bit fram. Där var vinden uppe i 4 m/s och jag tog ner coden på däck, men med facit i hand så kunde den gott suttit uppe, för nere vid Kärrsön stördes vinden och gick ner- Upp med den igen.

Åstol i lugnt vatten.

Såg att Blur satte stora vita redan vid klädesholmen. Qixi lika så, men jag bestämde mig för att spara på krafterna. såg att blur o qixi krängde ordentligt ut förbi Eggskär och cheetah klarar inte att bära stora vita så brant, och vi gick rätt fort med coden ändå.

Men efter Eggskär åkte den upp. Fick en jäkligt mysig tur i solskenet i 6-7 m/s utanför Härön.
När jag jag såg Qixi efter Kyrkesund var jag 300m före, vann alltså 700m på att gå utanför Härön! Någon som förstår varför jag inte gillar Kyrkesund.... :-)

Nedtagningen vid Vannholmen gick galant och denna gången tänkte jag inte linka in på focken som igår, ut med coden även om det blir mer jobb. Tittar bakåt och ser Qixi som verkade ha lite strul med strumpan och avstånden byggde snabbt..
Tittar frammåt igen och ser först inte Blur. Fan kom han igenom såå snabbt?
Nämen... där är han tänker jag och ser han komma sakta kryssande (?) före Kälkerön...
Vi har helt olika vind. Jag sträcker mot Kälkerön och han kryssar i sakta mak.
Jag inser att detta inte bådar gott, men jag närmar mig snabbt och kommer faktiskt om, men sen stoppar jag med och det är med stor möda ja håller båten i rörelse.
Foto: Blur



De kommande 3 timmarna tillbringar vi i så gott som bleke på Stigfjorden norr om Kälkerön. Upphör aldrig att häpna över hur vinden kan bete sig. Man kan tydligt se att det faktiskt står lite vind bakom oss på hur det krusar försiktigt på vattnet, men framför oss är det finito, nada, inte en krusning. Vi ser hur fler och fler av dom andra kommer ikapp in på Stigfjorden, och snart är en riktigt ståtlig armada på väg ikapp oss för spinnacker. Då och då kommer det små krusningar som fyller genakern och drar iväg en bit för att sedan bara dö ut. Märkligt, det verkar som det sakta fyller på bakifrån, men var fan tar vinden vägen sen? rakt upp?

När jag rundar gröna pricken vid Y kullen (efter TJr-målet) i ledning så börjar jag tillåta mig själv att känna en förhoppning om att gå i mål först i alla fall.

Men som ett dåligt omen mullrar åskan ordentligt in över stenungsund och svarta elaka moln tornar upp sig söder ifrån. Plötsligt vrider vinden rätt i näsan och jag tar blixtsnabbt ner genakern, och rullar dumt nog ut Coden. På 30 sekunder ökar vinden till 8-10 meter, och båten är helt omöjlig att segla. Sliter in coden, men i så stark vind går det inte att rulla in coden propert om man inte drar kraftigt neråt i skothornet samtidigt som man rullar in. Seglet flaxar vilt bakom focken och snart rullar coden ut sig bakom focken och båten blir helt omöjlig igen. Katastrof! Jag driver mot de grunda lerorna och nu är det fan bråttom. Försöker slita in coden igen, men samma sak händer igen! Fan fan fan. Ok enda sättet att få in den är genom att rulla in den på läns, men jag lyckas först inte ens att falla av, båten lovar upp gång på gång och nu kommer blur på kollisionskurs, men jag är helt maktlös. På ren tur så kasar jag förbi framför och äntligen tar rodret och jag kommer ner på läns. Men nu möter jag hela armadan av konkurenter samtidigt som båten går på autopilot och jag står på fördäck och rullar ut o in coden. Ok, nu är den säkrad. Vänder och börjar åter gå mot målet. Hamnade mitt i fältet ungefär och det är lätt kaosartat. Tar tillbaka någon placering innan mål, men går imål som 7-8 båt nånting. Vilken besvikelse!

Målgången i Skåpesund. Foto: Blur

Mitt i bedrövelsen kommer en störtskur och jag kommer plötsligt på att jag fortfarande struttar omkring iförd endast långkalsonger och seglarskor. Det var ju högst lämplig klädsel för en kvart sedan.. men nu....

Åskskuren är snart över och jag börjar segla hemmåt under kontemplation och eftertanke.
Staffan ringer och undrar om jag kommer på efterfesten, men jag har långt till uddevalla och är rätt nedslagen efter det avslutet.

Vinden dog vid Svanesund, men det var faktiskt väldigt skönt att sitta på fördäck med lite musik och styra med fjärrkontrollen dom sista timmarna hem. Många tankar gick igenom huvet. om varför jag tilllåter mig att slarva när jag blir för uppspelt eller ivrig. jag vet ju vad som händer med coden i den vinden. Om starten på tjörn runt .mm mm.

Någon kanske tror att det är ett meningslöst ältande, men det är inte riktigt tankar av den sorten. Det är problemlösning på mitt sätt. Nesan och besvikelsen satt i tills jag lade till vid bryggan i uddevalla vid halv elvatiden. Sedan falnade den sakta iväg och en vilja till att gör om och rätt infann sig. Nästa år så...

Jag tänker på Folke Olsons ord (Vann startgruppen med sin Omega34:a vid 71 år ålder) vid prisutdelningen i lördags: I 41 år har jag seglat Tjörn runt. Det har varit nära många gånger men det har alltid kommit något i vägen, men detta året räckte det hela vägen.

Flit och övning lönar sig...










  • Comments(0)//www.cheetah30.se/#post395

Tjörn runt -16

KappseglingPosted by Mikael Vesala Thu, August 25, 2016 00:01:05
Förväntningarna inför årets Tjörn runt var högt ställda med den vindprognos som stod. S/O och 5 m/s borde ju vara gynnsamt för oss. Och siktet var i vart fall att slå Fareast 28:orna.

Men det blir inte alltid som man tänkt sig...

Vi har ju tagit cheetah till ett antal pallplatser på senare tid, men min kappseglingserfarenhet har alltjämnt många luckor och svagheter, varav känslan för timing i starter är en.
Alla foton: Tom gustavssen

Om det står en svag vind på runt 0,5-1 m/s så är det ju avgörande att hålla fart i båten. Att då backa båten för att få bort sjögräs från kölen var väl inte så lyckat strax innan 5 minuterssignalen. Andra hade ju fattat galoppen och körde motor på max ända till 5 min före...

Med andra ord sumpade jag starten, och när skottet gick så hade vi flera mödosamma minuter kvar innan vi ens passerat startlinjen.
Fareast 28:orna ryckte från oss med flera hundra meter bara på den manövern, men hoppet var inte över, det kan hända mycket innan mål..

Vi såg Lady Godiva gå som tåget nära Stenungsön mot Källöbron. Det var ett lätt beslut att slå upp och ta den vägen istället för Tjörnbron där de såg ut att fastna ordentligt. Vi tog oss igenom hyggligt och efter Porsholmen tog vi all höjd vi kunde och sträckte ner i Hakefjorden med Codezero:n.
Vid Getskär provade vi minsta genakern, men vi kunde inte hålla upp kursen dit vi ville utan kasade ner mot tjörnlandet. Såg andra kända båtar gå dåligt där inne, så vi bytte till Code igen och det var i grevens tid, hade vi gått längre in så hade vi fastnat vi med. Jag såg båtar som gått längs tjörnlandet slå ut och de blev hopplöst efter.
Vid Wallhamn var det upp med minsta genakern igen.


Byte till mellangenaker vid Knipplarna.
Strax därefter ser jag sjögräs på kölen igen, o jag kan bara inte segla resten av banan med det kvar. Vi vänder helt kallt upp i vindögat med genakern uppe och backar loss skiten.
Påt igen. Vid kärrsön byte till stora vita. blir några gippar förbi Dyrön o sen sträck ut till Hätteberget. Tyvärr är det lite för lätt vind för att vi ska gå loss ordentligt men vi knappar sakta in på Fareast 28:orna.
Jag o Björn spanar in den sällsynta kolfibertrasten....

Gippar och går vidare till dynan och byter till Code. Upptäcker att det är lite tunnt med vind för coden på den öppna bogen och byter till minsta genakern. Tyvärr fastnar vi bakom Lena Having i Farr 30, men saktar av och går om i lo. Nu börjar vi äntligen ta in lite på fareast 28:orna! Dom har det kämpigt att ligga upp sin kurs, men vi ligger upp lätt. lite för lätt kanske... Kanske borde vi kört mellan genakern, men det är tveksamt. Stundtals är den gula perfekt, men ibland lite för liten.


Foto: Tom Gustavssen
Efter härön tar Göran Wiking ner genaker medan vi kan fortsätta köra på- Yes, det här är vår chans, och vi går faktiskt om dom, men tyvärr strular vår nertagning och dom går om oss igen precis vid vannholmen.

När vi fått ordning på grejerna och börjar segla igen så är dom 50m framför. Det kommer några körare som får mig att tro att det inte lönar sig med coden vilket skulle visa sig ödestigert. Det blir väldigt tunt med vind vid kälkerön och Fareasten drar iväg. Där hade vi verkligen behövt coden, men jag väntade ju på mer vind så fort vi kommit förbi Kälkerön.
Men inte fan kom det nån vind där. och nu var de 300 m före... Fan.
Alldeles för sent inser vi att den måste upp och vi kör på. nu tar vi in på dom igen, men det räcker inte till att gå ikapp, vi går i mål 2 minuter efter dom.

Vi hade behövt vara 12 minuter före Fareast 28:orna för att vinna och det är inte omöjligt, det finns potential i båten för det. Vi behöver bara Starta rätt ,välja rätt segel och inte strula vid segelbyten.... Vår placering då? Jo en 9 i klassen och 20 totalt !

Tack till Björn Gadd, Suzanne Demant, Björn Grönesjö och Tom Gustavssen som seglade denna gång!





  • Comments(0)//www.cheetah30.se/#post394

Hermanö runt-16

KappseglingPosted by Mikael Vesala Wed, August 10, 2016 00:13:02
För första gången lägger vi oss på Käringön inför ett Hermanö runt. Det är jag, Sussie och Tom som har seglat båten från Lysekil där vi lade båten efter skagensemestern. Vi fick faktiskt plats längst inne i gamla hamnen vilket är skönt eftersom det bättre sjölä där.
Men det är logistiken som gör att vi lade oss där, enklare att ha allt urlastat semestertjafs där man går imål!

Eftersom prognosen tidigare i veckan sa att det skulle blåsa 12 meter västligt, så tänkte vi köra på 6 pers. Nu blev det ju inte mer än 7-8 som mest, men det var gott hatt ha ordentligt med kraft på sträckbogen utanför Hermanö, och vi gick riktigt bra mot många stora båtar där.

Besättning denna gången var Sussie, Tom Gustavssen, Zanda Nyström, Wilhelm Eriksson, och Carolina. Tyvärr väntade vi lite länge med att gå ut och värma upp och någon segling och uppvärmning värt namnet blev det inte. Jag var ju rätt inställd på att det skulle bli mycket vind och hade inte en tanke på att ens plocka fram Codezero:n. Men Wilhelm undrade om inte den kunde vara bra at ha ner i rännan, och visst, det hade han ju rätt i så jag kopplade den och surrade den som brukligt på fördäck, men får naturligtvis skoten till genakern fel, och vi får ägna det mesta av tiden före start till att få ordning på detta och få till en provhissning.

Starten går och vi kommer iväg som vi ska precis efter Sunfast 3600 och Arcona 38:n.
Vi hinner knappt komma igång innan vinden går ner till nästan ingenting, och det var en jädra tur att vi tog upp Coden. Fort fram och hissa upp den och rulla ut! Nu hänger vi med bättre och tar in på sunfasten som har det jobbigt i lättvinden och skvalpet.

Försöker falla kraftigt och gå om i lä, men fastnar i vindskuggan och får gå upp och lägga mig i hans kölvatten. Bygger upp fart och när vi kommer genom gapet vid Dan holmen dejsar han ner lite och jag kommer upp på insidan och kan faktiskt gå om.

För ett ögonblick hänger vi tom med Arconan, men telltalesen klibbar fast i regnet, och det är fruktansvärt svårt att styra rätt och när vinden dojar styr jag helt enkelt inte bra nog och vi stannar upp i den besvärliga sjön. Får styra lite på måfå för att känna när Coden drar.

Efter slaget vid ostpricken ökar vinden och jag tror att vi inte kommer behöva coden med och tar ner den. Ett överilat beslut visade det sig. Vi kan inte bära genaker ner i rännan och focken är alldeles för liten. Bara att mecka upp den igen...

Vi går rätt bra ner i rännan och kommer ikapp en del båtar vid Gullholmen, bla en HP 1030 som vi till min stora belåtenhet faktiskt går förbi ut i havet. Tyvärr går Sunfasten om, men det voren nästan konstigt om dom inte skulle vara snabbare här.

Är svårt att avgöra vilken genaker som ska upp efter bojen ute i havet, och vi velar lite men sätter till slut lilla gula, vilket visar sig vara fel, vi skulle satt mellangenakern och går inte fort nog, och tar inte ikapp som vi borde.
Vid Måseskär byter vi till stora vita och kör på. lägger en sista gipp men är lite optimistisk med hut snabbt vi kan ta ner och det strular. Seglar förbi märket en bit innan vi får ner och kan styra mot mål. Ingen båt kom förbi, men vi gav nog bort några placeringar där..

På slutspurten tog vi oss förbi Ulf i Alphan och nån till, men Göran Jonsson i CB-n rådde vi inte på.

Blev en 8:e plats i stora klassen och 19:e i totalen. finns inget vi kan invända emot där, vi var helt enkelt inte bättre och har en del som behöver putsas på. Men kryssen med coden och sedan med fock ut i havet var mysig med en härlig speed för att vara en 28:fots båt och vi hade ett gött race och en rolig kväll på Pettersons krog, så det var inga ledsna miner ändå.

Gokväll!

  • Comments(0)//www.cheetah30.se/#post393

Bohusracet-16

KappseglingPosted by Mikael Vesala Tue, July 05, 2016 01:07:14
Hej på er!
Så har det hänt. Jag bröt ett race. Det första racet jag kommer ihåg att jag har brutit med Cheetan utan att något har gått sönder som har stoppat mig. Men det var faktiskt ett ganska enkelt beslut. Båtar broaschade ikull med revade segel och segel flaxade sönder runt oss och jag ville verkligen inte riskera vare sig oss eller båten. Speciellt inte nu när den är till salu. Att det var 100m till strömstads gästhamn gjorde ju inte beslutet svårare precis.


Starten var byig och vi hade egentligen tänkt starta med coden, men en vindökning precis innan start fick mig att ta ner coden, vilket visade sig vara fel, vi skulle haft den uppe. Men det var kluvet, vinden låg mest på 3 m/s men med några byar på 5-7 m/s gjorde att jag drog för länge på att sätta den igen. När vi väl fick upp den så var vi nästan vid bron. Med facit i hand skulle vi haft den hela tiden ut till stången.

Passerar Svanesund. Foto Jens Peter Jenzen

Kryssen ner i fjorden gick väl så bra den kan, vi mäter ju in i största klassen och vi ska ju inte hänga med dom på kryssen. Så vi kör på med gott mod. Lyckas faktiskt hålla en X-35:a och ytterligare en båt i vår klass bakom oss vilket jag är rätt nöjd med med tanke på att vi bara är 28 fot. Det är ju på undanvinden vi ska ta ikapp allt vi inte kan göra på kryssen...

Vi var en av ytterst få båtar som gick söder om dyrön och Åstol men eftersom vi hade X-35:an lite bakom oss när vi delade på oss så hade vi en bra referens, och när vi möttes efter Åstol så hade vi faktiskt drygat ut avståndet till min belåtenhet.

Tyvärr tappade vi försprånget under när jag hängde i lä och riggade ner coden, Cheetan är ju en lätt båt som lider mycket av att inte sitta på kanten, så Jens hade inte så lätt att hålla fart i båten under tiden.


När vi väl rundat och fått upp stora vita så var det inte mycket vind kvar, tror vi såg 3 m/s ungefär. Typiskt, när man väl ska börja jaga så stänger fläkten av...
Enligt foreca skulle det stå mer vind ute till havs, så vi skar på speed låångt ut i havet för BB och var nog den mest västliga båten. planen var helt enkelt att gippa innåt i höjd med Smögen och förhoppningsvis landa i framkant på vår klass, men det blir sällan som man tänkt sig som någon sade.
I stället så dog vinden och vi fick ordentligt med regn. Och jobbig gammal sjö. Plötsligt kommer en svag NV-vind och kryss mot fjällbacka. Hade oerhör svårt att styra. Det kraftiga regnet hade samma effekt som dimma och rätt som det var så hade man fullständigt tappat orienteringen och kompassen och gpsen vimsade runt hur som helst. Fick ta till det beprövade tricket att köra på autopilot. Den blir inte vilse i dimman!

Mitt i nattmörker och regn kom något emot oss från sydväst som först såg märkligt ut. Påminde lite om något ur en sience fiction film. Många lampor med utan fartygs typiska siluett. och med en halo runt. Närkontakt av tredje graden på gång månn tro??

De visade sig vara någon färja mellan oslo- gbg troligen. som kom mellan oss och land !

När regnet upphörde såg vi en massiv rad av båtar hela vägen från smögen upp till Hamburgö långt inne vid land.

Coden upp igen. Hade mycket svårt att hålla fart i den skvalpiga gammelsjön, och dessutom vred vinden så att vi nu seglade mer mot smögen än mot Fjällbacka. och slog vi så gick vi norrut och kom inte in i leden mot Fjällbacka... Katastrof!! Nu kändes planen att gå ut i havet inte så lysande längre...

När vi äntligen kom in på slätt vatten igen så gick det bättre. Fick upp farten mer och mer och snart gjorde vi 4,5 knop och det var knappt en krusning på vattnet. När jag kollade tru Windspeed så visade den 1,3 m/s... Den har sina poänger den där coden.
I fjällbacka så fick vi upp mellangenakern och tog blurvägen ut. Hade tänkt gå ut utanför Ulsholmen, men vi tog höjd fint och klarade att gå innanför som alla andra.

Mellan Hättan och Båtskär blev det trångt när många båtar skulle igenom och en Smaragd neg till och grundstötningen var ett faktum. Plötsligt blåste genakern över till styrbord, Sv vinden som skulle komma var här! Ute på kosterfjörden bytte jag till största genakern, för jag var övertygad om att vi skulle hinna upp till strömstad innan vinden tilltog. Men som jag bedrog mig! på 15 minuter hade vinden ökat från 3 till 13 m/s. Vi klarade gipparna fint och såg farter på 16 knop, vi dök några gånger och massa vatten sköljde över däck, men det är man ju van med och snart skulle vi ju ta ner så jag var rätt lugn över att allt var under kontroll.
Vi hade just gippat till bb och höll på att lova upp försiktigt och få fart när fören borrade ner sig i en våg samtidigt som en rejäl vind by tryckte på. Hann inte tänka så mycket, såg vatten upp över förpiksluckan och aktern reste sig långt upp ur vattnet, och utan roder i vattnet så föll hon ner på sida med ett plask. Jag höll i mig, men Jens blev knuffad i ryggen av båten och föll i vattnet. Han hade sinnesnärvaro nog att sikta på akterstaget och med dess hjälp klamrade han sig fast i Pushpit. Nu var ju det ingen optimal plats eftersom genakern tryckte ner masten väldigt nära vågrätt och därmed pushpit under vattnet och där hängde ju Jens. Bestämde mig för att det var bättre att försöka få ner genakern så att båten rätar upp sig än att försöka få upp Jens. Hade jag också ramlat i i ett försök att få hjälpa Jens upp så hade vi kanske båda ramlat i och då hade det inte blivit bra alls.

Jens lyckades ta sig upp lagom till jag fick släppt på fallet och vi kom på fötter igen.
Trålade givetvis, men lyckades faktiskt bärga den hel.

Mitt i detta kaos kom en X-99 bakifrån mot oss med spinnare uppe. Det gormades och viftades på oss och först fattade jag inte vad saken gällde, men det verkade som att de hävdade styrbord. Adrenalinet pumpade gott sedan länge och nu blev jag rasande .Jag skiter väl fullständigt i hela jävla regelboken i den situation som rådde och gapade att han kunde dra åt helvete. Kanske inte så sportsligt av mig, men i rådande situation så tog känslor över...Han hade hela kosterfjorden på sig och behövde väl inte komma och hävda rätt till väg mot en båt som har kaos ombord med genaker på trål ?
Vi fick aldrig kontakt men det var inte långt ifrån.

När jag väl fick bärgat genakern och räddnings mojängen som Jens hade lyckas få ut i sina försök att komma ombord så gjorde vi 10-11 knop för bara storen, faktiskt fortare än X-99an som vi nyss käbblade med...

Fortsatte upp sista biten för fock o stor. Tänkte ta ett rev längre in emot strömstad, men plötsligt broschar flera båtar upp för bara fock o stor och drar iväg okontrollerat åt olika håll. Samtidigt pumpar min mast oroväckande mycket och jag tar blixtsnabbt ett rev, för det där såg inte bra ut!

När vi kommer runt udden så vi ser Furholmen så får vi flera kraftiga broaschar och jag tar ett rev till, men det är fortfarande för mycket . Ser flera båtar runt om som har stora problem och segel som far väldigt illa. Jag har verkligen ingen lust att riskera vare sig oss eller båten, så jag tar beslutet att bryta vi går i hamn.

Väl förtöjda så kommer båt efter båt in och vi hör många vittna om allehanda incidenter och båtar som drivit upp på klipporna, så beslutet att bryta känns helt rätt. Vi är oskadda och jag har en hel båt.

Som en skänk från ovan blev vi inbjudna av Göran Artman på en öl, och fick sedan ynnesten att sova i en båt med värme. Oerhört välkommet!

Skägga, och smögen på hemväg.

Som så ofta blev transporten hem goare än själva racet. Sv 5-7 m/s och sol gav en skön resa hem och gav tid för behövlig kontemplation.

Roder i lä!













  • Comments(5)//www.cheetah30.se/#post391

Trea i Lysekils race

KappseglingPosted by Mikael Vesala Thu, June 23, 2016 08:48:04
11/6 körde vi Lysekils race. Lite svårseglat pga den svaga sydostliga vinden som stod i starten dom ut och ersattes av en nordostlig vind som sedan vred på nord.

Startade med genaker, men vi kom bara runt stångehuvud innan det dom ut. Satte vårt räddningssegel i lätt vind, codezeron och lyckades hålla oss i rörelse. Coden gör underverk i vindstyrkor runt 1 m/s där vi parkerade tidigare, så den investeringen är jag nöjd med.

Vid Kornöarna ökade vinden till 4m/s och det var dags att skifta till fock. Tyvärr förseglade vi oss i manövern och förlorade dyrbara sekunder, men det hade varit sämre att bara köra fock.

blev en öppen bog ut i havet där vi kunde gå på speed utan problem. gjorde en bb-sättning och gippade så snart vi kunde och började jakten. Vi ligger som vi ska långt bak i fältet, men det är ju här cheetah ska leverera och vi ska plocka båtar, och vi käkar upp dom en efter en.

vi gjorde en fin nedtagning vid rundningen i fiskebäckskil, och när vi närmar oss sista bojen vin norra hamnen så är en X302:a 50 m framför oss. Vi tar in ganska bra på dom i rundningen och ligger nu bara 20 meter bakom. Vi får snabbt upp farten och närmar oss, men dom visar tydligt att dom inte tänker släppa om oss i lo, så jag säger till alla att vara med och trimma för en kort men djup fallning, och vi dyker ner 30m i lä om dom.
Det lyckas och vi är nu bara några meter bakom. Vi hänger allt vi kan och gasar på. Och vi tar dom!! Vi skär linjen en halv båtlängd före! Så jädrans gött att lyckas med den manövern som resulterar i en tredjeplats!

Ett extra hedersomnämnande ska Ove ha. 10 min från mål skulle han gippa storen, men föll så illa att han drog axeln ur led och satt med svåra smärtor. Vi frågade om vi skulle bryta, men han bara väste: kör i mål, kör i mål...
Det blev ambulans till Näl och axelfix istället för fest för den stackarn...

Ajöken!



  • Comments(0)//www.cheetah30.se/#post389

Big boat race

KappseglingPosted by Mikael Vesala Tue, May 31, 2016 00:52:03
Så skönt att vara igång igen! Big boat race blev en riktig choke-start. Förra helgen stog båten fortfarande i garaget, och en vecka senare är en intensiv kappseglingshelg till ända.
Gjorde nästan lika många starter på denna helg som hela förra säsongen om man räknar fredagens träning och omstarterna pga tjuvstart.
Verkligen lärorikt och vi är med och tar för oss på ett helt annat sätt än tidigare.
Men det är ingen fördel att vara minst och långsammast på kryssen i ett 38 båtar stort startfällt, och än är jag inte tillräckligt bra på att starta för att kunna utmana riktigt och komma iväg i fri vind. Men båthanteringen funkar fint nu, och saker som ska upp kommer kommer upp när dom ska, och vi kör på ganska offensivt nere vid länsrundningarna. Förr om åren var det oftast vi som sladdade runt i vida svängar, med genakern vilt flaxande och fick snopet se på när andra kom på innern och tog plats, men nu känns det som vi har så bra koll på grejerna att vi kan ta ner lite senare än de runt oss, och ta oss upp på ett fint innerspår.

Fredagens träning var kanon och alla som anmält sig fick en timmas coaching. Vi fick med oss Andreas Turesson, och vi försökte träna lite extra på start och hur man skulle lägga upp taktik som liten och långsam kryssbåt. Vi hann med 6 starter under fredagen om man räknar tune-up racet.

Trots detta så så blir det en ojämn kamp eftersom vi ofta blir överkörda av större båtar och måste segla defensivt och försöka komma ut i fri vind. Kan man inte segla dit man vill så kan man oftast inte segla smart heller. Vi seglar oftast andra båtars race. Det speglar sig ofta i det att vi ligger bland de sista vid toppmärket efter första kryssen. På länsen tar vi ofta in ett antal placeringar, speciellt om det blåser lite mer, och det underlättar förstås fantastiskt på andra kryssen att kunna segla i fri vind i större utsträckning. Först då kan vi leta vindskift och försöka hitta den kant som är gynnad, och det märks för vi rundar oftast lite högre upp i listan. När vi väl rundat så är vi snabbast i fältet som väntat, men det räcker inte till för att kompensera helt.
Vi seglade in på en 27:plats i totalen, vilket jag tycker känns rätt ok med tanke på den hårda konkurrensen, det skilde inte många minuter mellan första och sista plats. Lite mer vind och vi hade gjort bättre ifrån oss.

Men oj så kul det är och jag blir verkligen triggad att försöka bli bättre. Att kunna tima en start perfekt skulle ju vara en bra början....

Besättning på race:
Fr, vänster: Jag, Kim Sundén, Christer Sörvik, Björn Grönesjö, Johan Sahl

På fredagens träning körde Wilhelm Erixion o Christer Sörvik med mig.




https://www.facebook.com/johan.sahl.3/videos/10154276592985229/

Alla resultat här:
http://hjbk.org/Sailwave/MBBR/Resultat_2016.html












  • Comments(0)//www.cheetah30.se/#post388

Caribbean 600 English

KappseglingPosted by Mikael Vesala Wed, April 13, 2016 23:50:31

Caribbean 600 out of my personal angle.

It´s Sunday 6/3 and I have reluctantly begun to land mentally. Trying to return to the everyday life, start working end enter the routines of an “ordinary life”. But thoughts constantly go back to Antigua and I warn you, don´t say yes to go sailing in the Caribbean without thinking twice, it´s very addictive and abstinence is difficult when you come home! It´s a very surreal feeling to sit here and write.
Because a few days ago I sailed in 30 degrees, wearing nothing but shorts and sunscreen, and when I look outside now everything is covered with snow and the heat in paradise seems light years away.
But as Kjell Höglund sang, you get used to it..


I arrived in Guadeloupe Tuesday 16/2 and was picked up at the airport by Mikael Ryking and Kate. Kate Moore is from England, she´s only 22 years old but has gone Yacht master Ocean and works for the Sailing Company Girls for sails.

The first that hits you when you step out of the airport is the heat. It´s like getting a soaking warm towel slapped in the face. Guadeloupe is French region located in the Leeward Islands in the Caribbean. They don´t speak a lot of English which makes everything difficult and you´re very limited if you don´t know French.


The next day, there’s much to be done. The boat is to be lifted for washing and a long list of things to be fixed will be ticked off. It´s growing fast in the hot water and we´re actually picking oysters off the keel! Both rudders broke during the race across the Atlantic and Ryking had a local restore what was left of the remains. But the result was far from 100% an untrained eye could easily spot the faults and flaws of the repair and see the asymmetric shape of the rudders. But it was a short notice repair and we'll make the best of what we have and sail with it as it is.

I like to repair things and I took on to fix the water leaks from tank hatches to the water ballast tanks. Facing the Atlantic race they mounted these as instructed from a surveyor. I discovered cracks in the mounting frame and from the judge of that there is pressure from a rubber o-ring that caused it to crack. I´ll remove the o-ring and seal it with sikaflex.
There was also a trip up the mast for a replacement of the VHF cable etc. It´s not nearly as scary to sit 16 meters up the mast and work like going up the Cheetah's 11 meter mast. Talanta is steady as a rock!


Thursday 18/2, we leave Guadeloupe for transport sailing to Antigua and I get a feel of the boat for the first time. We have the wind to port and I can feel that the rudders are bad, the boat will bear away, but like I said it's just getting used to, we have no alternative.
It feels unreal to be able to sit in shorts and sail in February, and when you get a water shower it dries up quickly and isn´t as cold compared to home...

It´s approximately 90 Nm to Antigua and it becomes dark before we arrive. Despite the darkness I’m astounded over all the mega yachts located in the port. There are boats I have only seen in pictures before and the total capital of these boats is completely way off, it must be billions rather than millions. And most of them lie empty with a stand by crew who maintains the yacht, waiting for the owner to get a whim to visit.


We arrive at the dock and tied up the boat, I thought we were off to find a hostel and get some sleep, but the others had another idea. There was partying going on everywhere and Kate wanted to go to her friends on the boat Hotstuff, Girls for sails and suddenly, going to a hostel was out of the question..
The party went on into the early hours and we ended up at one the “smaller” yachts at the Nelson dockyard and got a glimpse of the luxury life.

Friday started out better than we anticipated! All three of us were in decent shape, surprisingly enough. Much of the day went to clear the boat in the country, and the 10 people who worked there liked to exercise their authority. In the afternoon Jesper Hoffstedt and Karl Ljungstedt came along and thus the crew was complete. The sun went down at 6 o'clock and it quickly becomes dark and too difficult to work, so it was a quick shower and out for a bite to eat.

But first Ryking invited the crew from Hotstuff over for a drink. Great atmosphere with 16 persons in the cockpit at Talanta!
Hotstuff is a First 40.7 and had quite a mixed crew from different parts of the world. I learned that it was the company Girls for sails who arranged it and each one of the girls had bought a ticket for the race. In any case, they should get an award for the best partying!


Saturday was training day and it was the first time we all sailed together. Jesper, Kalle and Ryking had sailed before but Kate and I were new to the crew. I felt kind of lost in the beginning since there were so many adjustments made for shorthanded racing, a sock for the genaker for example. But I felt right at home soon since the boat behaves pretty much like the cheetah although Talanta is a lot stiffer and everything is bigger and heavier.

Sunday was devoted to more preparation. The food storage must be reviewed and many things were to be examined. Ryking replaced a computer screen, but it turned out to interfere with the AIS and he had to improvise with a makeshift shielding using aluminum foil. And I had to take on the inspection hatches again. The repair I made in Guadeloupe turned out to not hold and when I tested to put weight on the hatch frame it broke into small pieces! How on earth can something so poorly made be allowed to be produced?? I spent the morning trying to find materials for a repair, and finally I got a small piece of fiberglass laminate from the boat Velsheda.


Okay then, I´ll have to laminate it myself! I took a taxi to the local shop and bought some more plastic & fiberglass. When I started I thought it would harden with lightning speed and was very careful with hardener, which resulted in it not hardening at all. I had to discard the first try and start over. Apparently it was a slow mixture for the local climate, it took way longer to harden even though I mixed it accordingly, and it resulted in not having enough time to change it before the race. It would have to do the way it was and we crossed our fingers it would hold!

Monday 22/2 Race start!

We went out to get a last feel of the boat one and a half hour before take-off. Ran a few tacks and made sure the trim was right, and then the time came to find the gate we had to pass with all crew on deck wearing life jackets and safety harness. But where was it?? We searched the nearby waters without any luck. And it turned out to be outside the port we came from!!

Now we´re in a real hurry, full engine all the way back! But it´s way longer than you think and the time is ticking faster than we´re sailing. When we finally get there we receive an ok and we turn back with maximum speed towards the starting line, and we ran the engine for as long as we were allowed, but we didn´t quite make it in time. When the start went we were about 30 seconds away, but got off really well compared to the others in the class and didn´t suffer that much.

we´re doing well and we keep up with the other boats. The larger boats that started after us were beginning to catch up and it didn´t take long before we were overtaken by the Comanche. Jeez that boat is big and fast! It seems like their speed is twice compared to our 8 knots... Phones go hot and there were a lot of selfies taken with the Comanche in the background. When we round the South-East corner of Antigua it opens up and it's time to hoist the largest genaker of about 184 m2. We hoist the genaker with the sock on and the jib still up, and this probably shows the lack of training because it caused a lot of trouble when we tried to pull the sock up. The whole sock had been thrown around itself and we had to reconnect, which was the reason why the sock was jammed at the first try.


When we finally got it in order, the competitor N ° 98, Creno Moustache Solidaire (hence forward referred to as Moustache) had overtaken us with a couple of hundred meters. No. 123 and Tales II seemed to already be in a different class and was already a distance ahead of us, but we kept up with the others.

After our first eight hour shift had ended we tried to get some sleep. But just as I was falling asleep,
it was all crew on deck to switch Genaker. And I can tell you, you´re not the brightest when you´re dazed on deck trying to comprehend what´s going on and what your part of it is! The change was not the world's fastest, but soon it was done. Unfortunately, there was a 5 meter long tear in the bottom of the genaker, but it didn´t look as if we would need it for a long time. Night became day and one watch relieved another and so it went.

At the afternoon Jesper and I took on to tape the broken genaker.
To get away from the wind and saltwater, we stood in the hub site in probably 35 Celsius and taped it centimeter by centimeter and one of the issues was trying not to soak the genaker with all the sweat that literally ran from our bodies, but it was important to have it ready just in case.

To sleep down in the boat during the day was not an easy task. The best place was on top of all the sails in the windward but in such a small space, the air stands still and it easily becomes claustrophobic and the sweat runs all the time. Strangely, I fell asleep and got a few hours of well needed sleep!




Saint Martin was the most northern part of the track and then a 180 Nm long stretch bow down to Guadeloupe awaited, now it was all about keeping the speed of the boat and let one watch relieve another.

Wednesday morning.
Me and Jesper entered the watch and we had Guadeloupe to port and the competitor Moustache a few distance ahead closer to land. They had managed to pass us during the night's reach.
The wind had increased during the night and the watch before us had to take a reef in main, but it was taken out when we got up. Maybe it's our dodgy rudders that slowed us down, maybe other factors. Just as we came out to the South of Guadeloupe the wind suddenly turned about 30 degrees and we were quick to tack on it and got a great lift to the next mark. The competitor Moustache was too slow to react and when the wind had turned back and we tacked back with it, we had won about a distance on them -Yes!!

A watch later when we got up, we had tacked and were headed towards a small island called
"La Desirade" East of Guadeloupe about 55 distances away. Moustache is beside us a distance up at starboard and is thus ahead of us. Me and Jesper looked at them and we decide to give everything we had to take them. We trimmed the jib and main to try to get better speed and height, slowly we began to almost imperceptibly, close in on them, millimeter by millimeter and as we approached the island they were actually a couple of distance behind us, it felt so damn good, the satisfaction!


It´s approximately 95Nm northwards to the next mark. Ryking has a decision to make regarding the next leg, he has to choose between the mid-size genaker or the A5? After a bit of discussion we agree on the larger. After hoist, we leave our watch. The wind is moderate, around 8-9 m/s and the speed is around 10-14 knots. Everything feels completely drama free and we´re not thinking about much other than to get something in our stomachs and a few hours of sleep.


Jesper wakes me and it feels like I´d only slept for about fifteen minutes. I can hear we´re going much faster now and the boat heels pretty worrying at times. At the same time as the wind is wailing and the boat is heeling, so you could hear a whining, hissing sound, and I realize that it's the rudder cavitating, at 20 knots speed, the water refuses to let go when it hits the rudder with an excessive angle and it creates underpressure at the suction side of the rudder getting water to cook without being warm and it´s when the microscopic steam blisters implode that the familiar worrying sound emerge.
In other words, it is near to a broach.

The feeling when I´m drowsy and trying to cook coffee and eat cereals with milk at the same time as Kalle and Kate are doing their best to keep speeds over 20 knots, It gets me the shivers down my spine, some kind of euphoria went through me. Pure bliss! To be a part of this is something I've dreamed of since I saw my first Whitbread video for almost 20 years ago.


I give Jesper a cup and when mine is empty I get up and take a seat next to Kalle to get in the helming. The speed is over 22 knots at times and the rudders whine loudly when the strongest wind try to wrestle the boat, but a Pogo 40 are gruesomely form stable and with 300 liters of water in the tank she´s an express train who eats a gruesome amount of distance. But my references from the Cheetah doesn´t work at all here. The Cheetah is much weaker and can´t carry the same amount of healing power as
the Pogo, with the result that I steered far too nicely and we lost both height and speed.

I must focus all my thoughts on to actively resisting the reflexes from how the Cheetah reacts to defy my basic instincts and dare to sail with more inclination, finally I´m approaching the same speed and height as Kalle! The adrenaline rush!! Imagine the following: you see nothing of the sea in front of the boat despite the full moonlight, you´re frequently sprayed saltwater that finds its way into everything, my eyes hurts from time to time by all the salt, and the boat forces itself through the waves. What an ocean racing machine this is!! I broached once and I shouted to the others to hold on, used to the cheetah's behavior, with the mast horizontally along the water. But nothing happens, the Pogo slides a little, the genaker flaps, you steer down and start over again, what? Was that a broach??
I let Jesper take over after an hour and I can feel right away that he´s much more confident in the way he steers. Well that was a self-confidence turner!

Our competitor Moustache actually passed us at starboard during this leg, but they soon fell down and dropped off. They probably they went with the larger genaker and when the wind increased they couldn´t carry it and had to change because we passed them just prior to rounding. 90 Nm flies in this speed and it was soon time to round second-to-last mark up at Barbuda. We sock down and gybe, and up with the sock again. Soon, we are up in the same speeds again but the rudder is not nearly as good on this leg..

It´s mine and Jespers watch. Kate, Charlie and Ryking went down for a well-deserved rest. Suddenly I heard shocked screams from Kate and I was afraid for a moment that she had burned herself on boiling water or something, but it was "just" the temporary inspection hatch cover which collapsed and suddenly released 300 liters of salt water over poor Kate who was far gone in deep sleep at the time, Surprise!!


The broken hatch!

In 10 hours we had sailed 135 Nm and we closed in on the final mark, a small island named Redonda. Pointy like a cotton candy cane. We agreed that we should take advantage of the shelter behind the island to haul down the genaker, we waited until we noticed that the wind started to get worried. Me and Jesper are on the foredeck. We prepare to sock down and were just about to pull it down into the bow hatch, but nothing happens when Ryking unlocks the winch on the mast?? Damn it! The cover over the halyard had broken and got caught in the rope clutch! I jump down through the bow hatch and just as I had tied down the sock the boat suddenly heels the wrong way, what now?? I go through the boat up to the cockpit and discover that we are being sucked towards the island by powerful wind swirls on the back of the island. Hell, you don´t want to end up smashing the side of the island filled with sharp pointy rocks! Things just intensified!


Ryking shouts: -tape! I hurry down in a stressed search for the toolbox, quickly out again with the tape. Kalle and Kate are trying to get the boat to sail, but the main is hard in the middle and makes it impossible to get the boat moving. When we finally manage to release the mainsheet the runner was withholding it, quickly, release it! It´s with a relief sigh we finally start to move away from the rocks.

Under great pressure, Ryking manages to tape the cover and get it into the rope clutch so the genaker could come down and we could close the hatch and start sailing again. Puh, the sweat flows and I feel like a hunted wet cat. I get off the watch and try to sleep, but it´s really a hard upwind now and it's my turn to sleep in bow pulpit, but it is quite impossible, to lighten from the bunk in each wave, landing hard. There is only one place were sleep is possible in these conditions, the downward bunk bed. Reluctantly I lay down, this is not optimal for the boat speed, but I must get some sleep...

Jesper wakes me again. It´s bright outside, I boil some coffee and eat some dry bread with ham. What would I do without coffee, it's a really kick starter for me!
It´s 20Nm left to finish and a beautiful morning. Moustache is an hour behind us and we just need to maintain our position between them and the finish line.

Thursday 25/2
At 8.42, we cross the finish line in second place in our class, Classe 40. A thrill goes through the body, what a feeling! And it's relieving to have completed the race but at the same time that it feels like we could have continued on much longer, it works really well with the four-hour shifts.

On the bridge deck, people from the organizer greeted us with beer and we were photographed with the banner on the boat. I felt pretty damn good to be received in that way and cleaver of them to photograph us with the banner, skillful marketers!

Friday 26/2
Awards ceremony and farewell party. What an event they have arranged! A large screen with highlights from the race before the ceremony begins. It was grand! The mayor and his wife and a representative from the island's government handed out the prices and there was a handsome gentleman in military uniform just behind them.

It feels so good that this trip was a real success and went so well, it can´t be taken for granted that a group of people can fit and work together when you never have sailed together before, but everyone showed their best sides and gave their everything even when there was no energy left.


Thanks to all the Talanta crew for an unforgettable experience!


And how did it go for Hotstuff, girl boat from Girls for sails, then? Well they completed despite many setbacks, seasickness and many unexperienced sailors on board, and I must say I'm impressed! Many would have given up in their situation. They crossed the finish line after the ceremony had ended after five-and-a-half days sailing, but got a receiving of a champion with cheers and ovations, and as they partied we followed! It was rocking with dance and party until early morning...

Epic!



  • Comments(0)//www.cheetah30.se/#post386

Caribbean 600

KappseglingPosted by Mikael Vesala Mon, March 07, 2016 02:02:09

Carrebean 600 ur min personliga vinkel.

Det är söndag 6/3 och jag har motvilligt börjat landa mentalt. Försöker återgå till the every day life. Åker på jobb och kommer in i rutiner. Men tankarna går ständigt tillbaka till Antigua... Jag varnar er, nappa inte på att åka till Caribien o segla, det är väldigt beroendeframkallande och abstinensen svår när man kommer hem! Det är en mycket surrealistisk känsla att sitta här och skriva. För några dagar sedan seglade man i shorts i 30 graders värme och nu ligger snön centimeter tjock på trädgrenarna utanför fönstret. Men som Kjell Höglund sjöng, man vänjer sig....

Jag anlände till Guadeloupe 16/2 och blev hämtad på flygplatsen av Mikael Ryking och Kate. Kate Moore är från England, är bara 22 år men har gått Yachtmaster Ocean och jobbar för Segelföretaget Girls for sails.

Det första som slår en när man kliver ut från flygplatsen är värmen. Det är som att få en våtvarm handduk i ansiktet. Guadeloupe är Franskt och dom kan inte mycket engelska så man blir lite begränsad utan att kunna franska.

Nästa dag är det mycket som ska göras. Båten ska lyftas för tvätt och en lång lista med fix ska bockas av. Det växer så det knakar i det varma vattnet och vi plockar faktiskt ostron från kölen... Båda rodrena gick ju av på Racet över atlanten och Ryking fick ju någon lokal förmåga att bygga upp och reparera resterna, men resultatet var långt ifrån 100% Man ser med blotta ögat att de tvistar och är assymetriska. Men detta var det som gick att få till på kort varsel och vi får göra det bästa av situationen och segla med det som finns.

Jag gillar ju att reparera saker och får på min lott att fixa vattenläckage från inspektionsluckor till vattenbarlasttankarna. Inför Atlantracet monterades dessa på anvisning från nån besiktningsman. Upptäcker sprickor i monteringsramen och bedömmer att det är trycket från en gummi o-ring som fått den att spricka. Testar att plocka bort o-ringen och tätar med sikaflex.

Blir även en tur upp i masten för byte av VHF-kabel mm. Är inte alls lika läskigt att sitta 16m upp i denna mast och jobba som att åka upp i Cheetah:ns 11 meter mast. Talanta är stadig som en klippa!


Tors 18/2 kastar vi loss för transportsegling från Guadeloupe till Antigua och jag får känna på båten för första gången. Vi har vinden in om bb och det käns med en gång att rodrena inte är nån höjdare, båten är kraftigt fallgirig, men som sagt det är bara att vänja sig, vi har inget alternativ. och på andra bogen är det bra. Känns overkligt att kunna sitta i shorts och segla i februari, och blir man nersprayad med vatten så torkar det bara upp...

Det är ca 90 Nm till Antigua och det hinner bli mörkt innan vi anländer. Trots mörkret så häpnar man över alla megayachter som ligger i hamnen. Det är båtar man bara har sett på bilder tidigare och det samlade kapitalet som finns i dessa båtar är helt ogreppbart, det måste vara miljarder snarare än miljoner... och på de flesta är ägarna inte ens där utan en fast besättning underhåller skeppet i väntan på att ägaren ska få ett infall att komma på besök...

Vi lägger fast och jag tänker att det blir till att leta upp vandrarhem och hoppa i säng, men det var fullt ös på bygatans alla krogar och Kate sprang snart på sina tjejkompisar på båten Hotstuff, Girls for sails och plötsligt var det inte alls tal om att gå till något vandrarhem, vi hade hur kul som helst och fram på småtimmarna hamnade vi på en utav dom "mindre" motorbåtarna i Nelson Dockyard och fick en flukt av det glassiga livet.

Fredagen började bättre än befarat och alla tre var hyggligt pigga. förvånansvärt faktiskt :-) mycket av dagen gick åt till att clarera in båten i landet, och de 10 personer som jobbar där gillar att utöva sin myndighet ;-) På eftermiddagen kom Jesper Hoffstedt och Karl Ljungstedt ner och därmed var besättningen komplett. Solen går ner vid 6-tiden och det blir snabbt mörkt och svårt att mecka, så det blev en snabbdusch och ut för en bit mat.

Men först bjöd Ryking över hela besättningen från Hotstuff på fördrink till Talanta. Härlig stämning med 16 pers i sittbrunnen på Talanta :-) Hotstuff är en First 40,7 och hade en ganska blandad besättning åldersmässigt och från olika delar av världen. Som jag fattade det så är det Företaget Girls for sails som arrangerar och var och en av dom hade köpt en plats för racet. Hur som helst borde dom få pris för bästa hålligånget! ;-)

Lördagen var träningsdag och var första gången vi seglade alla tillsammans. Jesper, Kalle och Ryking har ju seglat i hop men jag var ny för samtliga.. Var välbehövligt för jag kände mig rätt bortkommen med alla specialare för shorthanded segling, och strumpa för genakern tex. Men jag kände mig rätt snart hemma för båten beter sig ganska likt cheetah även om Talanta är enormt mycket styvare och allt är större och tyngre.

Söndagen ägnades åt mer förberedelser. Matförrådet ska ses över och många saker ska gås igenom. Ryking bytte en datorskärm, men den visade sig störa ut Ais:en och han fick pyssla med en provisorisk avskärmning med aluminiumfolie. Och jag fick ge mig på inspektionsluckorna igen. lagningen jag gjorde i Guadeloupe visade sig inte hålla tätt och när jag provbände lite i luckramen så sprack den sönder i smådelar! Hur i all världen kan något så dåligt få lov att tillverkas?? ägnade förmiddagen åt att gå runt och leta efter matreal för en reparation, och till slut fick jag en bit glasfiberlaminat från båten Velshedas reservdelsconteiner.

http://www.sy-velsheda.com/racing.html

Gamla luckan bottagen.
Glasfiber skivan ditlimmad med sika o skruv från insidan.
Den gamla luckan med sin sköra ram.

Därmed kunde jag byta ut styrbords lucka och få den tät, men trots ivrigt letande gick det inte att få tag i mer laminat.
Laminera och lägga plastfilm runt och på med en vikt för att pressa ut lite onödig plast..

Ok, får väl laminera själv då, tänkte jag och tog en taxi och köpte plast o glasfiber. Trodde att det skulle härda blixtsnabbt och var väldigt försiktig med härdare, vilket resulterade i att det inte härdade alls. Fick kassera första försöket och göra om. Tydligen var det nån lånsamhärdande variant för lokalklimatet, för det tog sån tid att jag inte hann byta BB inspekionslucka innan racet. Vi fick hoppas att den skulle hålla.

Måndag 22/2 Racestart!

Vi går ut och känner på det en och en halv timme före start. Kör några slag och kollar så trimmet är rätt och sen är det dags att att leta upp en gate vi måste passera med alla på däck iklädda flytväst och säkerhetssele. Vi letar men hittar ingen gate.. Det visar sig att den var utanför den hamnen vi låg i! Nu är det bråttom, kör motor för fullt tillbaka men det längre än man tror och klockan går aldrig så fort som vid sådana här tillfällen... Visar upp oss och dom vinkar ok och vi tvärvänder med högsta fart mot startlinjen, kör motor så länge vi får, men hinner inte riktigt fram. När starten går har vi ca 30 sek kvar, men kommer iväg riktigt bra jämnfört med de andra i klassen och lider inte något större av fadäsen.

Vi går bra och hänger med fint på den inledande kryssen. De större båtarna som startar efter oss börjar komma ikapp och rätt som det är så blir vi omkörda av Comanche i lä. Jösses så stor den båten är å så snabb den är. känns som deras kryssfart är dubbelt mot våra 8 knop... Mobiler åker fram och det tas selfisar med comanche i bakgrunden ...

När vi rundar sydöstra hörnet av Antigua öppnar det upp och det är dags att sätta största genakern på ca 184m2 . Hissar den strumpad med focken fortfarande dragande, men antagligen visar sig vår bristande samträning här och det strular ordentligt när vi ska dra upp strumpan. Först hade hela strumpan snott sig runt runt så vi fick koppla om, och det kanske var orsaken till att vi inte fick strumpan att löpa upp som den skulle. Fick använda winch för att få upp den.

När vi äntligen fick ordning på den så hade konkurrenten Nr 98, Creno Moustache Solidaire (i fortsättningen kallad Moustache) gått om oss med ett par hundra meter. Nr 123, Tales II verkade redan ligga i en annan klass och var redan en distans före oss, men de övriga höll vi jämna steg med.

När vi efter åtta timmar gick av vår första vakt och försökte sova så han jag inte mer än slumra in förrän det var dags för alle man på däck och genakerbyte. Man är inte världens mest skärpta snille yrvaken på fördäck och bytet blev väl inte världens snabbaste, men snart var det gjort. Tyvärr blev det en 5m lång reva i underliket på genakern, men det såg inte ut som om den skulle behövas på länge.

Natt blev dag och vi avlöste varandra. På eftermiddagens frivakt tog jag o Jesper på oss att tejpa den trasiga genakern. Vi stod alltså nere vid navplatsen i säkert 35 graders värme och tejpade cm för cm, och ett av problemen var att inte blöta ner genakern med all svett som bokstavligen rann av en, men det är ju viktigt att ha den redo i fall att.

Att sova nere i båten är inte lätt om dagarna. Bästa platsen är på alla segel i lovarts stickkoj, men i det trånga utrymmet står luften stilla och det blir lätt klaustrofobiskt och svetten bara rinner hela tiden. Konstigt nog somnade jag och sov säker ett par timmar...

Rundning av saint Bart
Dijkstra 178' Schooner En stooor båt!
Saint Martin var den mest nordliga delen av banan och sedan väntade en 180 Nm lång sträckbog ned till Guadeloupe där det bara gällde att hålla fart i båten och låta vakterna avlösa varandra.

Onsdag morgon. Jag o Jesper går på vår vakt och vi har Guadeloupe om babord och konkurrenten Moustache ett par distans framför närmare land. De har lyckats gå om oss under nattens reach. Det pep i lite mer i vinden under natten och vakten före oss fick ta ett rev i storen, men det var utslaget när vi klev upp. Kanske är det våra taskiga roder som sinkade oss, kanske inte. Just som vi kom ut söder om Guadeloupe vred vinden emot plötsligt med säkert 30 grader och vi var snabba att slå på det och fick värdens lyft mot nästa märke. Konkurrenten Moustache var sega och när vinden vred tillbaka och vi slog tillbaka hade vi vunnit en distans på dom- Yes!!

En vakt senare när vi kliver upp så har vi slagit och är på väg mot en liten ö "La Desirade" öster om Guadeloupe 55 distans bort. Moustache ligger jämnsides en distans upp i lo och är således före oss. Jag o Jesper tittar på dom och bestämmer oss för att ge allt och ta dom. Vi trimmar och trixar med fock o stor för att försöka få bättre fart o höjd och sakta sakta börjar vi nästan omärkligt äta milimeter för millimeter och när vi närmar oss ön så är dom faktiskt ett par distans bakom oss, o det var så jäkla gott, vilken tillfredställelse.


Det är ca 95Nm norrut till nästa märke.Ryking har ett beslut att ta ang nästa ben. Mellan genaker eller A5? Det står och väger mellan de båda och efter lite diskuterande så blir det den större.

Efter sättning går vi av vår vakt. Vinden är måttlig, ca 8-9m/s och farten ligger runt 10-14 knop. Allt känns helt odramatiskt och vi tänker inte mycket på annat än att få något lite i magen och få några timmars sömn.

Jesper väcker mig och det känns som att man sovit en kvart. Jag hör att det går mycket fortare nu och båten kränger rätt oroväckande emellanåt. Samtidigt som vinden piper i och båten kränger så hörs ett jämrande, väsande ljud och jag inser att det är rodret som högfartskaviterar, i 20 knop så släpper inte vattnet vid kraftig anfallsvinkel utan undertrycket på sugsidan av rodret får vattnet att koka utan att vara varmt och det är de mikroskopiska ångblåsorna imploderar som hörs. Med andra ord, det är nära till broach.

Känslan när jag står sömndrucken och försöker koka kaffe och äta musli med mjölk samtidigt som kalle och Kate gör sitt bästa för att hålla farten över 20 knop gör att jag får ståpäls. nån slags eufori genomfar mig. Ren lycka! Att få vara om detta är något jag drömt om sedan jag såg min första withbread film för snart 20 år sedan.

Ger Jesper en kopp och när min är urdrucken så går jag upp och sätter mig bredvid Kalle för att styra in mig. Farten är över 22 knop emellanåt och rodret jämmrar sig och gnyr högt när de starkaste byarna försöker brotta i kull båten, men en Pogo 40 är ruggigt formstabil och med 300l Vatten i bakre tanken så är hon ett expresståg som äter ruggigt med distans. Men mina referenser från Cheetah funkar inte alls här. Cheetah är så oerhört mycket vekare och kan inte alls bära så mycket krängande kraft som Pogo klarar, vilket resulterar i att jag styr alldeles för snällt, och vi ligger inte upp market och vi tappar fart.

Jag får koncentrera mig allt jag kan på att aktivt motstå reflexerna från hur Cheetah reagerar och våga segla med mer lutning och ett våldsamt rodertryck och till slut närmar jag mig samma fart o höjd som kalle hade innan mig. Känslan adrenalinstin. Tänk dig följande: Du ser inget av havet framför trots månsken, ett frekvent saltvattenspray varvat med vattenmassor som letar sig ända bak till dig, det svider i ögona emellanåt av allt salt, och båten bara vräker sig igenom vågorna . Vilken havskappseglingsmaskin detta är!! En gång broachade jag och jag hojtade till dom andra att hålla i sig, van med cheetah:ns katapultbroachar, med masten vågrätt utmed vattnet. Men inget händer, Pogon sladdar till litegran, det fladdrar i genakern, man styr ner och börjat om igen... Va, vad detta en broach ... jisses det var ju inte mycket att oroa sig över..... Lämnar över till Jesper efter en timme och känner direkt att han är mer säker och aggresiv i sin styrning....hmm....jobbigt...

Vår konkurrent Moustache gick faktiskt om oss i lo under detta benet, men föll snart ner och tappade fart. Troligen satsade dom på en större genaker och när sedan vinden ökade så kunde dom inte bära och fick byta för vi passerade dom strax före rundning.

90 Nm går fort i denna farten och snart var det dags att runda näst sista märket uppe vid Barbuda. Vi strumpar ner och gippar och upp med strumpan igen. Snart är vi uppe i samma farter igen men rodrena har inte alls lika bra bett på denna bogen, det är åter fallgirigt och det känns knäppt att behöva skjuta rorkulten ifrån sig på en snabb undanvind..

Det är min o Jespers vakt och Kate, Kalle och Ryking är nere för lite vila. Plötsligt hörs chockade skrik från Kate och jag är för ett ögonblick rädd att hon bränt sig på kokande vatten eller något, men det är " bara" den där läckande och dåliga inspektionsluckan som kollapsat och plötsligt släppt 300 liter saltvatten över stackars Kate som låg o sov i stickkojen.... sicken chock!

På 10 timmar avverkade vi 135 Nm och nu närmar vi oss sista märket, en liten ö vid namn Redonda. Hög som en socker topp. Vi tänker att vi ska utnyttja lä bak ön för att ta ner genakern, och kör tills vi märker att vinden börjar bli orolig. Jag och jesper på fördäck. Vi strumpar ner och ska precis ta ner den i förpiksluckan, men inget händer när ryking låser upp winchavlastaren på masten?? Satan, höljet har gått av på fallet och tjorvar sig i avlastaren!! Jag hoppar ner i ruffluckan och hinner precis binda fast strumpan inne i båten innan båten plötsligt kränger till åt fel håll, Vad nu?? går igenom båten upp i sittbrunnen och ser att vi sugs in mot ön av kraftiga luftvirvlar på öns baksida- Helvete, in mot dom vassa klipporna vill man ju inte. Nu är det skärpt allvar!! Ryking ropar på tejp, fort in i verktygslådan o rota , ut igen och springa fram med tejp. I sittbrunnen håller kalle o Kate på att försöka få båten att segla, men storen står hårt skotad i mitten och gör det omöjligt att få igång båten. När vi väl får släppt på skotet så håller Backstagen emot, fort släpp dom... Det är med en lättnad suck som vi äntligen börjar röra oss bort från klipporna.

Ryking lyckas med konststycket att under stor press tejpa höljet och få in det i avlastaren så att genakern kommer ner och vi får stängt luckan och börja segla igen.

Phu, svetten flyter och jag känner mig som en jagad blöt katt...Går av vakten och försöker sova, men det är riktig bankekryss nu och det är min tur att sova i förpiken, men det är helt omöjligt, man lättar i varje våg och landar hårt. Finns bara ett ställe som går att sova på, i lä stickkoj. Det bär emot, men jag måste få sova....

Jesper väcker mig igen. Det är ljust. kokar kaffe. Hittar lite torrt bröd och skinka . Vad skulle jag göra utan kaffe, det är en riktigt starter för mig!!

Det är 20Nm kvar till mål och det är en fin morgon. Moustache ligger en timme bak oss och vi behöver bara hålla oss mellan mål och dom.

Kl 8,42 torsdag 25/2 går vi i mål som tvåa i Classe 40. En ilning går genom kroppen, fy fan va gott. Och det så gott att vara imål samtidigt som det känns som att vi kunde ha fortsatt länge till, funkar bra med fyratimmarsvakter.


På bryggan möttes vi av folk från arrangören med ett flak öl och blev fotograferade med banderollen. Kändes jäkligt gott att bli mottagen så och smart av dom att fota med den banderollen, vilken marknadsförare!

Fredag26/2 : Prisutdelning och avslutningsfest. Vilket kalas dom har ordnat! storbildskärm med highlights från seglingen i väntan på att sermonin ska börja.

Och dom slår på stort, Borgmästare med fru och en representant från öns regering delar ut pris och det står en stilig herre i militär mundering snett bakom!

Känns så kul att detta blev så lyckat och gick så bra, det är ingen självklarhet att man passar in och att man funkar ihop när man aldrig har seglat ihop tidigare, men alla visade sin bästa sida och bjöd till även när det inte fanns energi kvar och jag kände att vi kompletterade varandra .

Tack till hela Talantagänget för en oförglömlig upplevelse!

Och hur gick det för Hotstuff, tjejbåten från Girls for sails då?

Jo dom genomförde seglingen trots motgångar, sjösjuka och många rätt gröna seglare ombord, och jag måste säga att jag är imponerad! Många skulle ha brutit i deras ställe. Dom kom imål efter att prisutdelningen var över efter fem och ett halvt dygns segling , men fick en segrares mottagande med hurrarop och ovationer, och som dom festade och vi med! Det var fullt ös med dans och party till långt inpå småtimmarna....

Episkt....

Silver

Jamaica rom med skeppsnamnet på. Synnerligen odryg sort....









  • Comments(8)//www.cheetah30.se/#post384

Nya äventyr!

KappseglingPosted by Mikael Vesala Sun, February 07, 2016 00:22:51
Sätter mig i soffan efter lunch hemma och öppnar datorn för lite slösurfande. Kollar in FB och får se en fråga från Mikael Ryking. Han ska segla Caribbean 600 och har ev en plats vakant och undrar om jag vill med!

Kappsegla i västindien nu i februari??
Detta är ju precis ett sånt äventyr jag har längtat efter, men att ta semester i två veckor mitt i högsäsong för en rörmokare/servicetekniker, är ju marigt. Tankarna rusar i huvet. Har jag råd med detta? hinner jag jobba undan? Hinner jag fixa i ordning min egen båt inför kappseglingssäsongen?? Samtidigt vet jag att jag kommer ångra ihjäl mig om jag tackar nej.. Det finns ögonblick i livet där man måste gå på känslan och inte fundera så mycket. Detta kommer ju att bli ett äventyr att minnas. Det får bära eller brista, jag tackar ja om platsen fortfarande finns kvar!



Carribbean 600? vad är det för race?
Tja, jag hade inte hört talas om det racet tidigare, men det är ett rätt stort race, med många kända stora båtar med. Bansträckningen är 600 Nm lång och går kors o tvärs i övärlden runt Guadeloupe, Antigua mfl öar. Det seglas i ett sträck, så det blir riktigt havskapp med vaktbyte och vi turas om att styra, gasta, vila, fixa käk, mm.
Så vitt jag har fattat rätt så blir besättningen denna: Mikael Ryking(Skeppare), Jesper Hofstedt, Karl Ljungstedt, Kate Moore och jag.



er info finns här: http://caribbean600.rorc.org/Race-Information/2016-programme-of-events.html

Jag flyger från gbg-Paris-Guadeloupe 16/2 för att segla med på transportseglingen till Antigua.
Tänkte att det nog är bra om jag får känna på båten lite innan racet och får dra i lite snören å så. Det är ju några månader sedan jag var på sjön senast.

Sedan blir det båtlyft och fix inför racet helgen innan race. Starten går måndag 22/2, och varar 3-4 dagar är det beräknat.

Avslutningsfest/prisutdelning är på fredag 26/2 och mitt flyg hem går 29/2 så jag får helgen ledig för lite fria aktiviteter. Det är ju inte varje dag man är på Antigua, så man får väl passa på!


Ska bli riktigt jäkla kul det här!

Båten. En Pogo 40.





  • Comments(2)//www.cheetah30.se/#post383

Prisutdelning Robline Skagen race -15

KappseglingPosted by Mikael Vesala Fri, October 02, 2015 21:45:23
Foto: Erik Norrström

Fr V: Jag, Sussie och Ove Aronsson. Johan Sahl och Björn Grönesjö saknas. Det var lite långt att åka från Sthlm kanske....
Delar av besättningen från Skagenracet tar emot 1:a pris och vandringspokalen som vi nu har två inteckingar i!


Det gick ju bra på Robline Skagen race i år med och på Torsdag 1/10 hölls prisutdelningen på John Scots pub i göteborg. Trevligt koncept att hålla prisutdelning på, och för oss bonnpöjkar från dal så är det ju ett lysande tillfälle till att besöka storstan, och träffa lite goa seglare och svinga en bägare och tjöta lite! smiley
Foto: Erik Norrström
Vinnarna i shorthandedklassen: Pelle Lindell och Fabian Tillig i Pogo 30

Tack alla för en riktigt trevlig kväll!






  • Comments(0)//www.cheetah30.se/#post382

Silverrudder challenge- English

KappseglingPosted by Mikael Vesala Thu, September 24, 2015 01:04:02
This is the story obout my participation in Silver Rudder Challenge 2015 .

Its a race without any kind of handicaprules, there is just 7 classes due to boatlenght, and my Cheetah 30 is actually just a little more than 28 foot long, and fits in the Keelboat Small (25,01 - 30,00 foot). Its obout beating the record of fastest time oround the isle of Fyn, Danmark, singelhanded.

The racecourse is 134 nautic mile long and last year it took me 39 hours to get oround due to weak wind.

This year it was better. The forecast predicted 20 nots of Sv wind and 30 in gusts.


It started in Svendborgsund kanal, and after 40 min we were out on open water and it was time to hoist the genaker. Unfortenutly l chose the smallest genaker and had too change to de mediumgeaker quite soon.
Never the less l was leading the class at Storabeltbridge. Unfortenutly i blew the genaker in a gybe and it was quite messy to take it onboard and i lost some time there.
After rounding "Fyns Head" it was quite hard 7 hours beat to the sound "Lillabelt". I lost the leed here to Frans in the ESSE 850. For several hours l managed to keep the distance within 500m, but when the wind dropped i take out reef#2 too late and suddenly he was leading with over 1 Nm! Damn!
We were lucky this year and got the strong current flowing with us trough the sound. Some year in week wind boats are forced to anker here not to drag backwords...
The southvest part of Fyn. The wind has now dropped to Sv 10 knots . The only part of the race were the boat was as fast on autopilot and got som rest leaning my head for a while.

The race has now been going on for more than 18 hours and were in for the homestretch. I have hunted my rival Franz Schollmayer in the ESSE 850 since Middelfart, but now his navigationlight slowly come closer.
Its three o´clock in the night and its as dark as it could bee. I realise that i got to hoist the code-Zero if l´m coing to go past him. Unfortenutly it is folded behind the jib on deck, so il have to furl in the jib before hoist. Ok on with it! i let the sheet of and furl in the jib as fast as l could. l light my headlamp and take some quick step forward and untie the code, take a quick check if the halyard is ok, and jump back and hoist as fast as i can, grab the sheet and trim it in and the boat pick up speed again.
Slowly i gain on him , byt suddenly he seems to get som truble and looses speed and i pass him. at that moment i´m so close that i can hear him prepair the hoist of a genaker. Damn, i look up at my Windex, it allready pointing high...
l can see the shadow of his boat swing back and forth and suddenly he looses it and broach.
Viciously i hope that he wont make it, but Frans is more skilled than that, and to my dissapointment he fell of a degree ore two and begin to pass me...

I look up at my windex again. I have allready 70 degree windangle, and all my experience says that i wont make it even whith my smallest genaker.

I decide to wait to next corner before i hoist.
I light my headlamp again and start to move tack, halyard, and sheet to leeward. The autopilot steer badly, and in the gusts its close to loos the grip when i´m hangin to leeward trying to prepair ...

When its time to hoist i realise that l have choose wrong genaker, and have to change to my big 92m2 genaker. When im ready, l furl in the Code, and jump up on deck and pull the tack forward, and the mainpart of the sail, than jump back and hoist as fast as l can, than pull tha tackline, and than grab the sheet to avoid messing things up, turn of the autopilot and grabb the tiller. it filling and of we go...
Damn so dark it is! And the sound is wery narrow with shallow water on the sides. Big buoys sneak oround in the dark as dangerous ghosts.

The first gybes runs smoodly but the adrenalin is high.. l closing in on him and l start to belive that l could make it!!

Heading for the left and trying to look out for a buoy that i expect on my left, but suddenly it is on my right.... O, my... time to gybe!! Grab the sheet and pull all l can, but suddenly its stop?? For some reason i have managed to make an absolutly fantastic messup on the sheet, so l can hardly gybe! l desperatly try too fix it but failed. The bridge is coming up and Franz heading for the right side to gybe and pass the bridge.

l go after him, but misses a little and have to gybe right under the bridge in the middle of the strong current running against me. Fore a while it goes wery slow but it fills and l manage it through...

Unfortenutly Franz is closer to finish than to me so i realize that it is over...

A weak signal declare him over the finishline and the trofé is his.
My mind boggles when I think about it, my thaugths flying oround like in empty space.. Wy didnt l try to fly my genaker when he did, what did l have too loose? l whanted that trofé so badly....
I thaugt l was worth it, or maybe not...

Franz was first and deserved it. He sailed very well all the race and managed to fly his genaker when i did not. l lift my hat and bow, congratulations Franz!

But it feels terrible to loose with 100m on a 134 Nm long race...

Anyway, tanks everybody for a fanastic race, both sailors and organizer, This race is badly addictive....

http://www.sportsxstream.com/MultiLevelEvent/Silverrudder-2015.html

http://silverrudder.com/







  • Comments(2)//www.cheetah30.se/#post381

Silverrudder challenge -15

KappseglingPosted by Mikael Vesala Tue, September 22, 2015 00:19:10
Racet har varit igång i 18 timmar och jag har precis rundat sydvästra hörnet av Fyn och är inne på slutspurten.
Jag har jagat min rival Franz Schollmayer i en Esse 850 sedan Middelfart då han låg nästan tre km före, men nu har hans lanterna sakta men säkert blivit större och större.

Klockan är 3 på natten och det är kolmörkt. Jag inser att det är dags att hissa code-zeron som legat vikt på fördäck sedan Fyns huvud om jag ska gå om honom. Tyvärr ligger den vikt i lä bakom focken, så jag måste rulla in focken för att få upp den. Tänker igenom manövern en extra gång och sätter igång. Släpper på skotet och tar i allt jag kan för att rulla in focken så fort så möjligt. Tänder pannlampan och springer fram på fördäck och sliter upp segelstropparna som säkrar seglet till mantåget, kollar en snabb titt upp i masten så att fallet ligger rätt och hoppar snabbt ner i sittbrunnen och hissar upp rullen, lägger fallet på winshen och sträcker fallet med några snabba varv. Böjer mig ner i lä och sliter tag i skotet, drar snabbt ut och winchar hem och båten skjuter fart igen.


Sakta men säkert tar jag in på honom, men i höjd med Avernakö verkar han få problem och faller av och kommer ur kurs och jag går ikapp och om. Då är jag så nära att jag hör hur han riggar om. Satan också, tittar upp på vindexen som redan med coden pekar oroväckande långt fram.
Ser hur siluetten av hans båt vinglar fram och tillbaka, och plötsligt fladdrar det till och broachen är ett faktum, och illvilligt hoppas jag att han inte ska få ordning på det, men Franz är skickligare än så och efter en skakig inledning så ser jag till min besvikelse att han faller några grader och sätter fart och gör stundtals ett par knop mer än mig.

Tittar igen på vindexen. pekar säkert på 70 grader. Sätter jag gula genakern nu så säger all efterenhet att jag troligen broachar och jag gör stundtals 9 knop ändå. Tyvärr gör Franz 10,5...

Jag bestämmer mig för att det bästa är att rigga gula och vänta till sista fallningen in mot Svendborgsund innan jag sätter.

På med pannlampan igen och flytta över fall, tacklina och skot till babord. Autopiloten styr sådär och i byarna är det på gränsen att rodret greppar när jag hänger i lä på fördäck och försöker få runt allt. Tillbaka ner i ruffen och koppla. Börjar dra fram tacken på genakern, men upptäcker att jag fått tacken under skotet! Fan, tillbaka med det igen och koppla rätt.

Nu är det inte långt kvar till sundet och vid Skarö så testar jag att styra ner på kurs och inser att vinden lägger sig i sundets riktning och det blir för platt för lilla gula! Återstår bara att rigga om till stora vita eftersom röda slets i stycken vid storabältbron. Fortsätter med coden, medans jag riggar om än en gång. Sliter in coden och springer som en galning fram på fördäck i kolmörkret och drar fram tacken till pullpit, sedan fallhornet och det mesta av seglet, hoppar tillbaka till sittbrunn och hissar för allt jag är värd, Topp, sedan fram med tacken, och sen kasta sig ner i lä och skota innan det blir timmglas, stänga av autopiloten, kasta sig bak till rorkulten och koppla bort drivmotorn.

Med en lätt poff fyller seglet och jag sätter fart. Satan vad mörkt det är... Kollar på Gps:en och det är jäkligt smalt mellan sandbankarna och stora farledsbojar lurar i mörkret som osynliga elaka jokrar.
Första gipparna går bra men adrenalinet flödar och svetten likaså. Jag har på mig Ursuit-torrdräkten med tillhörande "Nallephu-underställ" vilket var jättteskönt de stillasittande timmarna på halvvinden, men nu håller jag på att krevera av värmeslag....

Får upp hoppet om att gå om Franz när jag ser att han sakta plattlänsar och tar in rätt snabbt på honom till en början. men när även han börjar skära så går vi nästan lika.


Går mot vänsterkanten och försöker hålla utkik efter en farledsboj, den ska vara här nån stans.... Förväntar mig den på vänster sida, men plötsligt kommer den farande på höger sida!! huuaa... Dags att gippa... och börjar hala för allt jag är värd samtidigt som jag styr med rorkulten mellan knäna, men plötsligt är det stopp... Av nån jävla anledning har jag lyckats få till ett alldeles säreget fantastiskt jättekink på skotet. Det saknas nog ett par meter i den knuten, vilket gör det ännu svårare att gippa än bara mörkret i sig..
Får lova upp ännu mer så fyller den men det sinkar ju... Försöker tafatt att nysta upp det men får ge upp, Bron närmar sig och Franz är bara en gipp framför nu. Han går ut på högerkanten och lägger en gipp och slinker igenom. Jag går efter men kommer lite i ofas och dessutom sinkas jag av kinket på skotet och kommer inte igenom, utan får lägga en gipp precis i mellan bropelarna, och här är strömmen stark. Det är med "skärpt allvar" jag lägger gippen och innan den fyller står jag för ett ögonblick nästan stilla , men det går vägen och jag går igenom. Tyvärr har Franz nu närmare till mål än vad jag har till honom och jag inser att det är kört.

Hör en lam tut som förkunnar att han passerat mål och därmed tagit hem trofén.


Det svindlar och pulserar i huvudet, av värmeslag, men också av tomhet, frustration, och tankarna ekar som om dom for runt i tomma rymden. Varför testade jag inte att sätta gula genakern tidigare när han satte, vad hade jag att förlora? Så nära så nära.... Jag ville så
j-la gärna ta hem den där trofén, jag var fan värd den...men ändå inte.

Frans var först och har förtjänat den. Han seglade skickligt hela racet, och att fixa den branta bogen in i kolmörkret gör inte vilken nolla som helst. Det är bara att buga och lyfta på hatten även om det svider att ha missat med 100 meter på 25 mils segling... Kommer ta ett tag att bli vän med detta ödet...

Tack till alla trevliga människor både gamla vänner och nyvunna vi träffade i Svendborg, Det är en speciell stämning på solorace!

Resultat: http://silverrudder.com/resultat-og-deltagerliste/resultat-2015






  • Comments(6)//www.cheetah30.se/#post380

Tracking på Silverrodret -15

KappseglingPosted by Mikael Vesala Thu, September 17, 2015 23:33:57
Så är vi på plats i Svendborg för mitt andra solovarv runt Fyn. Körde ju in på en tredjeplats i fjol och ett tag såg det ut som att det kunde bli en herrejösses repa med mycket vind, men tyvärr har vinden gått ner och därmed blir det ett lugnare race där mer vanlig kappseglingserfarenhet är viktig än att bara ösa på. Jag gillar mer ösa på så vi får väl se hur långt det räcker. Hur som helst ligger planen fast- Tänker ge allt jag har och lite till !!

Följ oss på: http://silverrudder.com/live-tracking
Jag seglar i klassen 25-30 fot



  • Comments(1)//www.cheetah30.se/#post379

Robline Skagen race -15

KappseglingPosted by Mikael Vesala Tue, September 08, 2015 02:25:15
En sommar går fort och det mesta regna bort.. Men mycket segling har det blivit och i helgen avverkades sista fullcrew-racet för i år i och med FSE Robline Skagen Race. Kan redan nu sammanfatta årets säsong med att vi har höjt oss ett par snäpp sedan i fjol och det är skönt att idogt seglande ger resultat.

Robline Skagen Race är en skön mix av kappsegling och skoj. Man träffar likasinnade och har en bra anledning att få komma till skagen innan säsongen definitivt är över. I år kom vi en vecka efter bartömningshelgen så det var inte så mycket båtar i hamnen, men draget på Buddy Holly var det inget fel på, det var samma ös som vanligt!

Racet startade på fredag kl 10 i en svag So vind. Efter en kort genakerbog ner till Hundeskär bytte vi till Codezero. De flesta fortasatte med undanvindssegel men vi kunde inte alls bära vår stora länsgenaker . Inledningsvis såg det bra ut men vid Måvholmsskären dojade det ur och spinnackerbåtarna började komma ikapp oss och det var uppenbart att coden inte gav oss tillräcklig kraft. Vindvinkeln var väldigt brant men jag tänkte att något får vi ju prova med om vi inte ska bli omsprungna. Och som Björn sade " Det här kan vara det viktigaste vi gör idag" när vi fick upp vår minsta genaker och började lirka oss iväg i den svaga vinden igen.

Vi seglade i fri vind och prioriterade fart och lyckades bygga upp ett litet försprång lagom till det var dags att styra norr ut mot kalvsund. Byte till länsgenaker igen.

Gippade oss igenom Kalvsund och vidare norrut mot Hälsö, och vi låg nu ensamma i ledning och avståndet ökade.

Norr om Hälsö var det ner med genaker och upp med Coden igen. Trots prognosens utlovade SO-vind stod nu en S,sv vind i en timme ungefär innan det blekte ur igen. Bitvis var farten mycket låg, men vi stoppade aldrig och rätt som det var så kom SO-vinden tillbaka och vi satte lilla gula igen. Så höll vinden på fram och tillbaka hela vägen över och vi bytte oss igenom hela undanvindsgarderoben ett par gånger . Vid 16-tiden öppnade det upp och eftersom prognosen sade att det skulle gå mer på SO så accepterade jag att vi inte låg upp märket nu, vrider det med som utlovat så kommer vi upp sedan..

Fast vid 17-tiden Motar det plötsligt och ökar dessutom till 5 m/s. Byter till Code:n igen och det är precis vi ligger upp skagen. Men fliten har lönat sig, det är bara tre båtar synliga bakåt när vi går i mål! Gött, det bådar väl!

Efter lite städning i båten och några tilläggare och tjöt med dom andra som kommer in en efter en så blev det en runda på byn med en bit mat och senare Tjo och galej på Buddy holly. Alltid lika trevligt!

På Lördagen höll somliga hårt i traditionen och cyklade ut på grenen , men det var färre än vanligt som valde att bada i år... Jag Ove och Sussie valde att basta på Badhuset efter ett par öl på Brygghuset, ett relativt nytt ( 2005) lokalt bryggeri uppfört i en gammal verkstads lokal med en gamma handdriven travers i taket. Det gillar ju en mekanikernörd !

Vid prisutdelningen tog Jonas Kjellberg initiativ till en insamling för flyktingkatastrofen som blivit så uppmärksammad efter de senaste dagarnas hemska bilder i media.
5100 kr blev resultatet och ska förhoppningsvis bidra något lite för att mildra eländet där.

Inför hemseglingen var jag lite spänd får jag erkänna. Natten till söndag blåste det ordentligt med 18 m/s N vind och det ruskade och gungade bra även inne i hamnen, så sömnen var väl inte helt perfekt inför hemresan.

Prognosen pekade på en nergående vind så starten sköts upp en timma till kl 11, och det var nog klokt.
Vi bestämde oss för att byta till den mindre hårdvindsfocken i dacron, ca 9-10 m2 i kombination med bottenrevad stor. Det skulle visa sig perfekt.

Vi kom iväg bra, och först verkade inte sjön så kraftig. Båtarna bakom kom inledningsvis ikapp och drog upp oss i en viss överbåge, men när vi kom längre ut växte sjön och vinden tilltog ca12-15 m/s, så belönade sig vårt val av hårdvindsfock och vi drog ifrån. När vi sedan chansade på att medvridet skulle slå in så gick vi på en underbåge och då kom farten upp betydligt. Vi loggade nu stadigt runt 9-10 knop med toppar på ända upp till 15 knop, och jisses så blött det var. Med 2-3 meters vågor rätt i sidan i dom farterna så slår vågorna rätt upp och vräker sedan ner på oss. Efter ett par timmar var alla utom jag( Som hade tagit på Torrdräkt) pisseblöta och kalla ända in på kroppen, men alla satt tålmodigt kvar på kanten! Att försöka prata gick inte för då fick man en kallsup... Dom värsta vågorna lyfte upp dom från kanten och flyttade alla bakåt ett hack, det gällde att hålla sig i nu.

Efter tre timmar när vi närmade oss Hälsö så blev Björns Röksug akut och han tänkte försöka plocka fram en cigg ur den "vattentäta" fickan.. Gick sådär, När han öppnade paketet så var det bara en sörja av tobak och papper... Har nog inte sett Björn visa upp ett mer snopet och nedslaget ansikte någon gång!

Efter Hälsö satte vi mellangenakern och körde på mot mål, men vi var nog helt enkelt lite nedkylda och slutkörda och efter tredje gippen fick vi ett rejält timglas som vi inte redde ut innan det var dags att gå i mål, så vi fick snopet linka i mål med bara storen uppe.

Vi fick målskottet och skulle lägga till. Då startar inte motorn. Trots envetet dragande så vägrar den, och vi fick lägga till för segel i den hårda vinden, men det gick bra det med.
När jag lyfter på motorkåpan så är motorn givetvis blöt och saltvatten och tändkablar har ju aldrig varit någon hit. Efter lite torkande med toapapper som på något märkligt vis hade lyckats hållas torrt så startade den igen.

Väl på bryggan så pustade vi ut rätt slutkörda och ingen var det minsta intresserad av något ev resultat, alla var fullt focuserade på att leta upp något torrt och få på sig.

Bara 4 veckor sedan senaste lyft...

Björn G och Johan Sahl vinkades av och vi fortsatte mot Öckerö för att masta av och sätta båten på kärra inför nästa race som är silverrodret. Och det var i alla fall skönt att slippa kryssen hem mot Uddevalla !

Och det lönade sig att ösa på på hemvägen, vi vann med god marginal. 4 timmar i seglad tid med bottenrevad stor och hårdvindsfock och utan att det är undanvind är svårslaget.

Ett nytt begrepp myntades dessutom: Tvättmaskinssegling! För det kändes som att sitta i en...

Tack till Ove, Björn, Sussie och Johan för en strong insats och en himla trevlig helg i skagen, och tack till arrangören och alla andra som gör detta racet till den goa tillställning det är!

En helt vanlig helg på Cheetah...

Resultat:http://ssfram.com/Resultat/FSE_Skagen_Race_tot_2015.pdf
Fredag:http://ssfram.com/Resultat/FSE_Skagen_Race_Ldg_Skg_2015.pdf
Söndag:http://ssfram.com/Resultat/FSE_Skagen_Race_Skg_Fram_2015.pdf

Grattis till Roger Ahlqvist på andra plats och Dennis Olsson på tredje.

I shorthanded knep Per Lindell 1:a och Svenne Berntsson 2:e och Thor Maugesten 3:e !

Grattis!


















  • Comments(2)//www.cheetah30.se/#post378
Next »