Cheetah30

Cheetah30

Kappseglingar 2016


Big boat race 27-29/
11/6 Lysekils race
Bohusracet 30/6-3/7
Leröy smögen race 9 juli
Väderöarna runt 16 Juli
Grebbestadsregattan 17 juli
Hermanö runt 6 aug
Tjörn runt 20 aug
Uddevallaregattan 27 aug
Robline skagen race 2-4 sept
Sölvroret fyn 23-25 sept

Bohusracet-16

KappseglingPosted by Mikael Vesala Tue, July 05, 2016 01:07:14
Hej på er!
Så har det hänt. Jag bröt ett race. Det första racet jag kommer ihåg att jag har brutit med Cheetan utan att något har gått sönder som har stoppat mig. Men det var faktiskt ett ganska enkelt beslut. Båtar broaschade ikull med revade segel och segel flaxade sönder runt oss och jag ville verkligen inte riskera vare sig oss eller båten. Speciellt inte nu när den är till salu. Att det var 100m till strömstads gästhamn gjorde ju inte beslutet svårare precis.


Starten var byig och vi hade egentligen tänkt starta med coden, men en vindökning precis innan start fick mig att ta ner coden, vilket visade sig vara fel, vi skulle haft den uppe. Men det var kluvet, vinden låg mest på 3 m/s men med några byar på 5-7 m/s gjorde att jag drog för länge på att sätta den igen. När vi väl fick upp den så var vi nästan vid bron. Med facit i hand skulle vi haft den hela tiden ut till stången.

Passerar Svanesund. Foto Jens Peter Jenzen

Kryssen ner i fjorden gick väl så bra den kan, vi mäter ju in i största klassen och vi ska ju inte hänga med dom på kryssen. Så vi kör på med gott mod. Lyckas faktiskt hålla en X-35:a och ytterligare en båt i vår klass bakom oss vilket jag är rätt nöjd med med tanke på att vi bara är 28 fot. Det är ju på undanvinden vi ska ta ikapp allt vi inte kan göra på kryssen...

Vi var en av ytterst få båtar som gick söder om dyrön och Åstol men eftersom vi hade X-35:an lite bakom oss när vi delade på oss så hade vi en bra referens, och när vi möttes efter Åstol så hade vi faktiskt drygat ut avståndet till min belåtenhet.

Tyvärr tappade vi försprånget under när jag hängde i lä och riggade ner coden, Cheetan är ju en lätt båt som lider mycket av att inte sitta på kanten, så Jens hade inte så lätt att hålla fart i båten under tiden.


När vi väl rundat och fått upp stora vita så var det inte mycket vind kvar, tror vi såg 3 m/s ungefär. Typiskt, när man väl ska börja jaga så stänger fläkten av...
Enligt foreca skulle det stå mer vind ute till havs, så vi skar på speed låångt ut i havet för BB och var nog den mest västliga båten. planen var helt enkelt att gippa innåt i höjd med Smögen och förhoppningsvis landa i framkant på vår klass, men det blir sällan som man tänkt sig som någon sade.
I stället så dog vinden och vi fick ordentligt med regn. Och jobbig gammal sjö. Plötsligt kommer en svag NV-vind och kryss mot fjällbacka. Hade oerhör svårt att styra. Det kraftiga regnet hade samma effekt som dimma och rätt som det var så hade man fullständigt tappat orienteringen och kompassen och gpsen vimsade runt hur som helst. Fick ta till det beprövade tricket att köra på autopilot. Den blir inte vilse i dimman!

Mitt i nattmörker och regn kom något emot oss från sydväst som först såg märkligt ut. Påminde lite om något ur en sience fiction film. Många lampor med utan fartygs typiska siluett. och med en halo runt. Närkontakt av tredje graden på gång månn tro??

De visade sig vara någon färja mellan oslo- gbg troligen. som kom mellan oss och land !

När regnet upphörde såg vi en massiv rad av båtar hela vägen från smögen upp till Hamburgö långt inne vid land.

Coden upp igen. Hade mycket svårt att hålla fart i den skvalpiga gammelsjön, och dessutom vred vinden så att vi nu seglade mer mot smögen än mot Fjällbacka. och slog vi så gick vi norrut och kom inte in i leden mot Fjällbacka... Katastrof!! Nu kändes planen att gå ut i havet inte så lysande längre...

När vi äntligen kom in på slätt vatten igen så gick det bättre. Fick upp farten mer och mer och snart gjorde vi 4,5 knop och det var knappt en krusning på vattnet. När jag kollade tru Windspeed så visade den 1,3 m/s... Den har sina poänger den där coden.
I fjällbacka så fick vi upp mellangenakern och tog blurvägen ut. Hade tänkt gå ut utanför Ulsholmen, men vi tog höjd fint och klarade att gå innanför som alla andra.

Mellan Hättan och Båtskär blev det trångt när många båtar skulle igenom och en Smaragd neg till och grundstötningen var ett faktum. Plötsligt blåste genakern över till styrbord, Sv vinden som skulle komma var här! Ute på kosterfjörden bytte jag till största genakern, för jag var övertygad om att vi skulle hinna upp till strömstad innan vinden tilltog. Men som jag bedrog mig! på 15 minuter hade vinden ökat från 3 till 13 m/s. Vi klarade gipparna fint och såg farter på 16 knop, vi dök några gånger och massa vatten sköljde över däck, men det är man ju van med och snart skulle vi ju ta ner så jag var rätt lugn över att allt var under kontroll.
Vi hade just gippat till bb och höll på att lova upp försiktigt och få fart när fören borrade ner sig i en våg samtidigt som en rejäl vind by tryckte på. Hann inte tänka så mycket, såg vatten upp över förpiksluckan och aktern reste sig långt upp ur vattnet, och utan roder i vattnet så föll hon ner på sida med ett plask. Jag höll i mig, men Jens blev knuffad i ryggen av båten och föll i vattnet. Han hade sinnesnärvaro nog att sikta på akterstaget och med dess hjälp klamrade han sig fast i Pushpit. Nu var ju det ingen optimal plats eftersom genakern tryckte ner masten väldigt nära vågrätt och därmed pushpit under vattnet och där hängde ju Jens. Bestämde mig för att det var bättre att försöka få ner genakern så att båten rätar upp sig än att försöka få upp Jens. Hade jag också ramlat i i ett försök att få hjälpa Jens upp så hade vi kanske båda ramlat i och då hade det inte blivit bra alls.

Jens lyckades ta sig upp lagom till jag fick släppt på fallet och vi kom på fötter igen.
Trålade givetvis, men lyckades faktiskt bärga den hel.

Mitt i detta kaos kom en X-99 bakifrån mot oss med spinnare uppe. Det gormades och viftades på oss och först fattade jag inte vad saken gällde, men det verkade som att de hävdade styrbord. Adrenalinet pumpade gott sedan länge och nu blev jag rasande .Jag skiter väl fullständigt i hela jävla regelboken i den situation som rådde och gapade att han kunde dra åt helvete. Kanske inte så sportsligt av mig, men i rådande situation så tog känslor över...Han hade hela kosterfjorden på sig och behövde väl inte komma och hävda rätt till väg mot en båt som har kaos ombord med genaker på trål ?
Vi fick aldrig kontakt men det var inte långt ifrån.

När jag väl fick bärgat genakern och räddnings mojängen som Jens hade lyckas få ut i sina försök att komma ombord så gjorde vi 10-11 knop för bara storen, faktiskt fortare än X-99an som vi nyss käbblade med...

Fortsatte upp sista biten för fock o stor. Tänkte ta ett rev längre in emot strömstad, men plötsligt broschar flera båtar upp för bara fock o stor och drar iväg okontrollerat åt olika håll. Samtidigt pumpar min mast oroväckande mycket och jag tar blixtsnabbt ett rev, för det där såg inte bra ut!

När vi kommer runt udden så vi ser Furholmen så får vi flera kraftiga broaschar och jag tar ett rev till, men det är fortfarande för mycket . Ser flera båtar runt om som har stora problem och segel som far väldigt illa. Jag har verkligen ingen lust att riskera vare sig oss eller båten, så jag tar beslutet att bryta vi går i hamn.

Väl förtöjda så kommer båt efter båt in och vi hör många vittna om allehanda incidenter och båtar som drivit upp på klipporna, så beslutet att bryta känns helt rätt. Vi är oskadda och jag har en hel båt.

Som en skänk från ovan blev vi inbjudna av Göran Artman på en öl, och fick sedan ynnesten att sova i en båt med värme. Oerhört välkommet!

Skägga, och smögen på hemväg.

Som så ofta blev transporten hem goare än själva racet. Sv 5-7 m/s och sol gav en skön resa hem och gav tid för behövlig kontemplation.

Roder i lä!













  • Comments(5)//www.cheetah30.se/#post391