Cheetah30

Cheetah30

Kappseglingar 2016


Big boat race 27-29/
11/6 Lysekils race
Bohusracet 30/6-3/7
Leröy smögen race 9 juli
Väderöarna runt 16 Juli
Grebbestadsregattan 17 juli
Hermanö runt 6 aug
Tjörn runt 20 aug
Uddevallaregattan 27 aug
Robline skagen race 2-4 sept
Sölvroret fyn 23-25 sept

Hermanö runt-17 eller Vilken jäkla resa

KappseglingPosted by Mikael Vesala Sun, August 06, 2017 21:49:55
Herrejösses vilket Tvättmaskinsrace årets Hermanö runt blev!

Sov oroligt natten till race, vaknade vid fyra, med en påtaglig anspänning och hade svårt att somna om. Prognosen pekade på allt från 10-15 m/s i västlig riktning.

Till skillnad från grebbestadsregattan då vi ställde in pga hårdvind, så har jag seglat båten mer och förberett och prepparerat båten bättre.

Hermanö runt är ju ganska tacksamt såtillvida att man kan starta och känna på det och tycker man att det är för jäkligt så kan man ju avbryta och vända in i hamn. Så jag tänkte att vi startar i alla fall. och vi fick förstärkning i besättningen av Svante och Karolina som inte hade någon att segla med pga deras båtar drog sig ur. Med åtta pers på kanten skulle vi ju ha gott om rätande moment!

Ca 40 båtar var anmälda och hälften kom till start.
Vi ger oss ut för att känna på det, och värma upp i god tid. Plötsligt lossnar länkaget till styrbords roder oväntat. Tur att det hände nu och inte sedan tänkte jag. vi säkrade den med tejp och fortsatte.



Som sista båt ut 13:46,45 gjorde vi en riktigt bra start och satte iväg. Utanför svarteskär kändes sjön påtaglig och det var svårt att hitta rytmen. Det var lätt att över kompensera styrningen eftersom rodrena greppar dåligt i låg fart. Går ganska långt ut på vänsterkanten innan vi slår in mot Måseskär. Ett slag till och går för styrbord ut genom gattet. Här är sjön riktigt grov och det är mycket hiss upp och ner. får koncentrera mig ordentligt för att hålla fart . Vi närmar oss ett grundflak på vänsterkanten och slår till babord igen.
Vi ser ut att klara måseskär utan att behöva slå igen och hinner precis gå så långt att vi får land i lä när det där jäkla kulleden lossnar igen. Helvete, ingen styrning!!

Alla tittar på klipporna 100 m ner i lä där vågorna bryter våldsamt och inser att det är skarpt läge.
Tom ringer 112 och larmar sjöräddningen. Fixar jag inte att styra båten behöver vi hjälp illa kvickt...
Utan styrning lovar båten först upp , och vi håller på att slå ofrivilligt, men Niclas släpper på storen och vi faller igen, denna gången lite för långt. Jag sitter nu nere i lä och kämpar allt jag förmår med att styra genom att hålla i den lilla del av rodret som sticker upp bak på akterspegeln och hålla fart i båten samtidigt som jag kollar att vi bygger avstånd till land.

Det är svårt att styra och vid något skede kränger båten till kraftigt och folket som hänger på kanten faller bakåt och mantågstöttorna i kol går av som tändstickor. Baltzar som sitter i lä och försöker trimma focken får två pers över sig och får en rejäl smäll på ryggen och ta time out ett slag...

Läget är lätt kaotiskt och det kommer gott om förslag på vad vi borde göra för att bäst klara situationen, men jag vill bara fortsätta som vi gör. Vi tar oss ju faktiskt från land och åt rätt håll. Att slå eller vända tillbaka skulle bara utsätta oss för större fara.

Mängder med vatten sköljer över oss och trots att jag står på knä vänd bakåt i mina försök att styra så löser min flytväst givetvis ut och plötsligt känner jag mig som en stor illgrön barbapappa. OK, skit i det och fortsätt styr!

Till min stora lättnad bygger vi avstånd till land och när vi har tillräcklig marginal så ber jag wille att hjälpa mig att få bort tejp och montera tillbaka kulleden. Med den på plats tar Wille rodret medan jag letar rätt på tejp och tejpar . Tejpen blir ju översköljd av vatten men jag lindar en järdrans massa varv, så detta ska nog hålla...

Går ner i båten och letar upp en annan flytväst, och passar på att ösa båten ...
Nu när vi är säkra ber jag Tom att ringa 112 och avblåsa räddningsinsatsen. Känns ju lite förläget att ha kallat ut hela räddningsapparaten i onödan, men hade vi inte fixat att styra som vi gjorde så hade varje sekund varit dyrbar. Tack för att ni finns !!

När vi kom upp till rundningsmärket och det var dags att sätta genaker avvaktade jag ett slag. Vi hade ju varit skärrade lite till mans och jag tyckte det var bäst att ha rådslag. Alla fick säga sitt om vi skulle sätta genaker eller ta det safe. Efter lite betänketid var alla med på att köra och vi började sätta.

Ca en kvart efter rundning fick vi upp den lilla röda skottsäkra på 75m2. Wille fortsatte köra och gick safe och lågt till en början, men mot slutet vågade vi skära lite mer, och jädrar vilka resor vi fick. Dyningen o sjön var nu både hög och lång. En båt vi kom ikapp såg man bara masten av när vi var i vågdalarna...

https://youtu.be/XEDYjD30uCU

Vilken grym båt hon är Paugern! Hon formligen studsade fram i kaskader av vattensprut utan minsta tendens till dyk. Alla ombord tjöt av adrenalin spottade saltvatten.
Tyvärr närmade vi oss gullholmen allt för snart och det var dags att ta ner och kryssa upp i rännan.

När vi närmade oss gula bojen vid käringö hade vi svårt att ligga upp märket och fick jacka upp ett slag. Märktes tydligt att vinden ökat nu, för det var väldigt stökigt i slagen.
Fick lite mer fart ner vi kunde falla någon grad, men inte som jag hoppats.

Foto: Dison

När vi skulle slå efter buskärs prick kom vi inte runt! fick falla och försöka igen. Fan inte heller denna gång lyckades vi!! Blev en jätte neslig historia där vi fastnade i vindögat och alldeles för många viljor drog åt olika håll i sina försök att få båten runt..
till slut börjar vi backa och då passar jag på att styra akter åt rätt håll, och vi kommer iväg.
Hur mycket tid försvann bara i den fadäsen tro....

Nu var vinkeln bättre och Paugern fick sin sweet spot-vinkel. plötsligt gör vi 15 knop på fock och revad stor och plockar båtar som aldrig förr. När vi skar mållinjen som 8:e båt i stora klassen varde konstigt nog med en segerrusig euforisk känsla! Vi lyckades vända katastrof till att fortsätta segla och fick på köpet vår livs häftigaste undanvindsrepa.

Foto : Robert Erikson

Mottagandet på kajen med bubbel och öl till alla var underbart och det enda som hördes mumlas mellan skratt och bubbelvattnet gick runt var, vicken jävla resa.... 22 knop i toppspeed....

Med mig denna gång: Tom Gustavsen, Niclas Dalgren, Oscar Dison, Svante Magnusson, Carolina Berntsson, Baltzar Wienhagen, Wilhelm Erikson
Tack för er insats, Grymt jobbat!

Och tack till Hans Abrahamsson och alla som arrangerade och genomförde racet trots mycket vind. Kappsegling innehåller och ska innehålla ett mått av sjömanskap. Det är och ska vara skepparens ansvar att bedöma om man ska köra eller inte, annars hamnar vi snart i ett läge där ingen vågar arrangera kappsegling över huvud taget.

Många valde ju också att inte köra, och det ska dom ha all respekt för, det var tufft på havet idag.















  • Comments(1)//www.cheetah30.se/#post398