Cheetah30

Cheetah30

Kappseglingar 2016


Big boat race 27-29/
11/6 Lysekils race
Bohusracet 30/6-3/7
Leröy smögen race 9 juli
Väderöarna runt 16 Juli
Grebbestadsregattan 17 juli
Hermanö runt 6 aug
Tjörn runt 20 aug
Uddevallaregattan 27 aug
Robline skagen race 2-4 sept
Sölvroret fyn 23-25 sept

If you want speed, you have to push it...

KappseglingPosted by Mikael Vesala Mon, August 20, 2018 23:31:50
Så var årets Tjörn runt över. Och 2018 års upplaga blev nog det häftigaste tjörn runt jag varit med om. Visst var är klassvinsten 2015 ett enastående minne, men detta var mer adrenalinstint.
Och det är ju sträckan Hätteberget och norrut som är det som etsat sig fast i minnet.
Att vi gjorde en riktigt bra start var ju kul. Men kryssen har ju alltid varit ett nödvändigt ont, och från Åstol och ut hade vi riktigt kämpigt med att hålla fart och höjd. Går rätt bra att så länge vågorna är något sånär snälla, men så kommer det et par tre elaka vågor å så tappar vi både fart och höjd. Vi låg efter en X-99:a från marstrand - ut till Hätteberget, och vi höll nästan samma fart och höjd så länge vågorna var snälla, men så fort jag missade att undvika magplask så förlorade vi avstånd och dejsade ner ur kurs.

Men jag höll humöret uppe med vad som väntade efter Dynan och pyntet. Vill man ha världens utförsåk så måste man stå ut med att kämpa sig uppför först.

Vi hade riggat minsta genakern i hopp om att kunna köra den från HB till Dynan, men insåg redan på vägen ut till HB att det inte skulle gå och bestämde att byta till mellangenakern på 75 m2 och sätta efter Dynan.

Det var en befrielse att slacka på skoten när vi rundade HB . Slog ut revet i storen och vi gick redan betydligt snabbare är båtarna runt om.
Efter Dynan var det dags. Kände efter lite och kollade runt. Det var inte många båtar runt som körde nylon och de som försökte såg ut att ha det minst sagt stökigt. Det var båtar som kasade på sida och någon med spinnaren hårt lidnad runt förstaget.

Ställde frågan till alla på båten om alla var komfortabla med att hissa och fick ett tydligt ja, och upp åkte den. Var lite svårt att visa lagom mycket och jag styrde lite för lågt först, men efter en lite försiktig början så plöstligt fick vi till det, och jäklar vad hon accelererar!

Gick från 12-14 knop upp till runt 20 på ingenting. Vattenkaskader sprutar åt alla håll och hon kastar sig över och genom vågor i helt furiskt, och det är en helt surrealistisk upplevelse och dessutom ganska lättkontrollerat och utan alla svåriheter vi såg båtarna runtom ha.

Trot den som vill men hon blir hur stadig som helst i farter runt 20 knop, och jag upptäckte något jag aldrig hört förut. Det trevliga finstämda vinandet från rodret som uppkommer någon stans vid 12 knop ändrar typ en oktav i tonläge till nån slags falsett i över 21 knop, och resten av resan upp till Härön blev en jakt på falsettsång och det var rätt kul att se minerna ombord så fort hon sjöng falsett...
Konstig paradox förresten, alla som får uppleva detta blir helt lyriska, och ändå är det så få som köper och seglar såna här båtar...

En läcker erfarenhet var hur knasiga gippvinklarna blir när det går så här fort. När jag bedömde vinklarna före start så sa erfarenheten mig att vi nog skulle behöva gippa oss med ett par -tre gippar. Men i farter runt 20 knop får man så mycket Apparent vind att man kan segla betydligt djupare än man tror. Antar att detta är något som annars bara flerskrovsseglare får uppleva.

Det hela ledde till att jag tidigt beslöt mig för att gå helt utomskärs och sedan gippa in ovanför Härön. Det var under alla omständigheter roligare att få känna på riktig hårdvindsåka i havsjö med gott om vatten runt båten än att trängas med kinesande 35-fotare i rännan utanför härön...

Enda gången vi broachade var för att rodret tappade greppet helt. Tror att det sögs ner luftbubblor runt költrumman som sedan fick rodret att helt kavitera, för det var något helt nytt, och ledde till en duktig vurpa. Fick släppa ner halva genakerfallet innan båten reste sig, och jag kunde styra ner på kurs. Vi fick ordning på allt förvånansvärt fort och vi var snart på ny falsettjakt igen.

Det hela kändes så stadigt och vi tog in så snabbt på de stora båtarna framför att jag började få vittring på att vi hade något på gång, en vittring på vi kunde slå en och annan med häpnad. Lyckades gippa snyggt och säkert, och sköt fart in mot land. Upptäckte att jag även här blev lite lurad av de ovanliga gippvinklarna och inser att vi måste försöka ta höjd för att undvika några grund som kom onödigt nära i lä.
Försiktigt skotar vi lite och jag styr försiktigt upp lite högre än tidigare.
Vi ligger i runt 20 knop när båten plötsligt accelererar kraftigt av en vindby på runt 15 m/s, och jag tänker att nu blir det åka av...

Pang!
Plötsligt drar hela genakern iväg snett upp och åt sidan. Hela det otroligt bastanta 100mm grova peket gick rätt av. Inser på en tiondels sekund att drömmen om en all tiders resa in i stigfjorden är över. Tar inte många sekunder innan vi kasar på sidan och det tar låång tid innan vi får ner genakern. Fallet snor runt storen och går inte att få ner. Försöker ta ner storen för att underlätta , men det går nästan inte det heller. Har aldrig försökt ta ner ett storsegel i så stark vind med en båt liggandes på sida förr, så detta var en nyttig erfarenhet.

Efter en evighet lyckas vi bärga segel utan att sno in det i roder eller ställa till något mer och linkar vidare.
När vi sitter där och tomglor lite modstulet och linkar vidare hör jag Baltzar lite förvånat fråga var snurran tagit vägen.. Alla tittar bakåt på det tomma utombordarfästet.. Ja var tog den vägen och när???


Tydligen tackade den för sig i ren fasa och förskräckelse och hoppade i havet. Ingen vet när det hände....

Var verkligen trist att inte få riktig undanvindsåka in i Stigfjorden , men förvånande nog fick vi tydligen 6:e snabbaste tid in från Vannholmen- mål. Tror vi hade kunnat kört den stäckan på drygt 20 minuter om vi hade haft peket i behåll... Fan...



Tack till Besättningen! Från V: Maria Luisa Pasini, Marc Husted, Tom Engels och Baltzar Weinhage

Konstigt nog kommer jag att minnas Tjörn runt 2018 som ett av de roligaste, och det är helt och hållet sträckan Hätteberget- Vannholmen som gör det . Stora banan är ett jättelyft för min upplevelse av Tj-runt i sportbåt.
Förr var Tj-runt 70% kryss och resten trist halvindsåka genom vindfattiga Kyrkesund och en snutt undanvind i stigfjorden.
Nu är kryss/ läns fördelningen mer rättvist fördelad och det är så mycket roligare.



Hade anmält mig till Solo mellan broarna på söndagen men att köra Cheetah utan genaker känns sådär, så det fick bli DNC och några öl på Harrys istället. Är nog färdigseglat för mig i år. Har lite husfix att slutföra innan vintern , så vi ses nästa år istället!
Bästa hälsningar från Färgelanda!













  • Comments(4)//www.cheetah30.se/#post401