Kappseglingar 2016

Big boat race 27-29/
11/6 Lysekils race
Bohusracet 30/6-3/7
Leröy smögen race 9 juli
Väderöarna runt 16 Juli
Grebbestadsregattan 17 juli
Hermanö runt 6 aug
Tjörn runt 20 aug
Uddevallaregattan 27 aug
Robline skagen race 2-4 sept
Sölvroret fyn 23-25 sept

Caribbean 600 English

KappseglingPosted by Mikael Vesala Wed, April 13, 2016 23:50:31

Caribbean 600 out of my personal angle.

It´s Sunday 6/3 and I have reluctantly begun to land mentally. Trying to return to the everyday life, start working end enter the routines of an “ordinary life”. But thoughts constantly go back to Antigua and I warn you, don´t say yes to go sailing in the Caribbean without thinking twice, it´s very addictive and abstinence is difficult when you come home! It´s a very surreal feeling to sit here and write.
Because a few days ago I sailed in 30 degrees, wearing nothing but shorts and sunscreen, and when I look outside now everything is covered with snow and the heat in paradise seems light years away.
But as Kjell Höglund sang, you get used to it..

I arrived in Guadeloupe Tuesday 16/2 and was picked up at the airport by Mikael Ryking and Kate. Kate Moore is from England, she´s only 22 years old but has gone Yacht master Ocean and works for the Sailing Company Girls for sails.

The first that hits you when you step out of the airport is the heat. It´s like getting a soaking warm towel slapped in the face. Guadeloupe is French region located in the Leeward Islands in the Caribbean. They don´t speak a lot of English which makes everything difficult and you´re very limited if you don´t know French.

The next day, there’s much to be done. The boat is to be lifted for washing and a long list of things to be fixed will be ticked off. It´s growing fast in the hot water and we´re actually picking oysters off the keel! Both rudders broke during the race across the Atlantic and Ryking had a local restore what was left of the remains. But the result was far from 100% an untrained eye could easily spot the faults and flaws of the repair and see the asymmetric shape of the rudders. But it was a short notice repair and we'll make the best of what we have and sail with it as it is.

I like to repair things and I took on to fix the water leaks from tank hatches to the water ballast tanks. Facing the Atlantic race they mounted these as instructed from a surveyor. I discovered cracks in the mounting frame and from the judge of that there is pressure from a rubber o-ring that caused it to crack. I´ll remove the o-ring and seal it with sikaflex.
There was also a trip up the mast for a replacement of the VHF cable etc. It´s not nearly as scary to sit 16 meters up the mast and work like going up the Cheetah's 11 meter mast. Talanta is steady as a rock!

Thursday 18/2, we leave Guadeloupe for transport sailing to Antigua and I get a feel of the boat for the first time. We have the wind to port and I can feel that the rudders are bad, the boat will bear away, but like I said it's just getting used to, we have no alternative.
It feels unreal to be able to sit in shorts and sail in February, and when you get a water shower it dries up quickly and isn´t as cold compared to home...

It´s approximately 90 Nm to Antigua and it becomes dark before we arrive. Despite the darkness I’m astounded over all the mega yachts located in the port. There are boats I have only seen in pictures before and the total capital of these boats is completely way off, it must be billions rather than millions. And most of them lie empty with a stand by crew who maintains the yacht, waiting for the owner to get a whim to visit.

We arrive at the dock and tied up the boat, I thought we were off to find a hostel and get some sleep, but the others had another idea. There was partying going on everywhere and Kate wanted to go to her friends on the boat Hotstuff, Girls for sails and suddenly, going to a hostel was out of the question..
The party went on into the early hours and we ended up at one the “smaller” yachts at the Nelson dockyard and got a glimpse of the luxury life.

Friday started out better than we anticipated! All three of us were in decent shape, surprisingly enough. Much of the day went to clear the boat in the country, and the 10 people who worked there liked to exercise their authority. In the afternoon Jesper Hoffstedt and Karl Ljungstedt came along and thus the crew was complete. The sun went down at 6 o'clock and it quickly becomes dark and too difficult to work, so it was a quick shower and out for a bite to eat.

But first Ryking invited the crew from Hotstuff over for a drink. Great atmosphere with 16 persons in the cockpit at Talanta!
Hotstuff is a First 40.7 and had quite a mixed crew from different parts of the world. I learned that it was the company Girls for sails who arranged it and each one of the girls had bought a ticket for the race. In any case, they should get an award for the best partying!

Saturday was training day and it was the first time we all sailed together. Jesper, Kalle and Ryking had sailed before but Kate and I were new to the crew. I felt kind of lost in the beginning since there were so many adjustments made for shorthanded racing, a sock for the genaker for example. But I felt right at home soon since the boat behaves pretty much like the cheetah although Talanta is a lot stiffer and everything is bigger and heavier.

Sunday was devoted to more preparation. The food storage must be reviewed and many things were to be examined. Ryking replaced a computer screen, but it turned out to interfere with the AIS and he had to improvise with a makeshift shielding using aluminum foil. And I had to take on the inspection hatches again. The repair I made in Guadeloupe turned out to not hold and when I tested to put weight on the hatch frame it broke into small pieces! How on earth can something so poorly made be allowed to be produced?? I spent the morning trying to find materials for a repair, and finally I got a small piece of fiberglass laminate from the boat Velsheda.

Okay then, I´ll have to laminate it myself! I took a taxi to the local shop and bought some more plastic & fiberglass. When I started I thought it would harden with lightning speed and was very careful with hardener, which resulted in it not hardening at all. I had to discard the first try and start over. Apparently it was a slow mixture for the local climate, it took way longer to harden even though I mixed it accordingly, and it resulted in not having enough time to change it before the race. It would have to do the way it was and we crossed our fingers it would hold!

Monday 22/2 Race start!

We went out to get a last feel of the boat one and a half hour before take-off. Ran a few tacks and made sure the trim was right, and then the time came to find the gate we had to pass with all crew on deck wearing life jackets and safety harness. But where was it?? We searched the nearby waters without any luck. And it turned out to be outside the port we came from!!

Now we´re in a real hurry, full engine all the way back! But it´s way longer than you think and the time is ticking faster than we´re sailing. When we finally get there we receive an ok and we turn back with maximum speed towards the starting line, and we ran the engine for as long as we were allowed, but we didn´t quite make it in time. When the start went we were about 30 seconds away, but got off really well compared to the others in the class and didn´t suffer that much.

we´re doing well and we keep up with the other boats. The larger boats that started after us were beginning to catch up and it didn´t take long before we were overtaken by the Comanche. Jeez that boat is big and fast! It seems like their speed is twice compared to our 8 knots... Phones go hot and there were a lot of selfies taken with the Comanche in the background. When we round the South-East corner of Antigua it opens up and it's time to hoist the largest genaker of about 184 m2. We hoist the genaker with the sock on and the jib still up, and this probably shows the lack of training because it caused a lot of trouble when we tried to pull the sock up. The whole sock had been thrown around itself and we had to reconnect, which was the reason why the sock was jammed at the first try.

When we finally got it in order, the competitor N ° 98, Creno Moustache Solidaire (hence forward referred to as Moustache) had overtaken us with a couple of hundred meters. No. 123 and Tales II seemed to already be in a different class and was already a distance ahead of us, but we kept up with the others.

After our first eight hour shift had ended we tried to get some sleep. But just as I was falling asleep,
it was all crew on deck to switch Genaker. And I can tell you, you´re not the brightest when you´re dazed on deck trying to comprehend what´s going on and what your part of it is! The change was not the world's fastest, but soon it was done. Unfortunately, there was a 5 meter long tear in the bottom of the genaker, but it didn´t look as if we would need it for a long time. Night became day and one watch relieved another and so it went.

At the afternoon Jesper and I took on to tape the broken genaker.
To get away from the wind and saltwater, we stood in the hub site in probably 35 Celsius and taped it centimeter by centimeter and one of the issues was trying not to soak the genaker with all the sweat that literally ran from our bodies, but it was important to have it ready just in case.

To sleep down in the boat during the day was not an easy task. The best place was on top of all the sails in the windward but in such a small space, the air stands still and it easily becomes claustrophobic and the sweat runs all the time. Strangely, I fell asleep and got a few hours of well needed sleep!

Saint Martin was the most northern part of the track and then a 180 Nm long stretch bow down to Guadeloupe awaited, now it was all about keeping the speed of the boat and let one watch relieve another.

Wednesday morning.
Me and Jesper entered the watch and we had Guadeloupe to port and the competitor Moustache a few distance ahead closer to land. They had managed to pass us during the night's reach.
The wind had increased during the night and the watch before us had to take a reef in main, but it was taken out when we got up. Maybe it's our dodgy rudders that slowed us down, maybe other factors. Just as we came out to the South of Guadeloupe the wind suddenly turned about 30 degrees and we were quick to tack on it and got a great lift to the next mark. The competitor Moustache was too slow to react and when the wind had turned back and we tacked back with it, we had won about a distance on them -Yes!!

A watch later when we got up, we had tacked and were headed towards a small island called
"La Desirade" East of Guadeloupe about 55 distances away. Moustache is beside us a distance up at starboard and is thus ahead of us. Me and Jesper looked at them and we decide to give everything we had to take them. We trimmed the jib and main to try to get better speed and height, slowly we began to almost imperceptibly, close in on them, millimeter by millimeter and as we approached the island they were actually a couple of distance behind us, it felt so damn good, the satisfaction!

It´s approximately 95Nm northwards to the next mark. Ryking has a decision to make regarding the next leg, he has to choose between the mid-size genaker or the A5? After a bit of discussion we agree on the larger. After hoist, we leave our watch. The wind is moderate, around 8-9 m/s and the speed is around 10-14 knots. Everything feels completely drama free and we´re not thinking about much other than to get something in our stomachs and a few hours of sleep.

Jesper wakes me and it feels like I´d only slept for about fifteen minutes. I can hear we´re going much faster now and the boat heels pretty worrying at times. At the same time as the wind is wailing and the boat is heeling, so you could hear a whining, hissing sound, and I realize that it's the rudder cavitating, at 20 knots speed, the water refuses to let go when it hits the rudder with an excessive angle and it creates underpressure at the suction side of the rudder getting water to cook without being warm and it´s when the microscopic steam blisters implode that the familiar worrying sound emerge.
In other words, it is near to a broach.

The feeling when I´m drowsy and trying to cook coffee and eat cereals with milk at the same time as Kalle and Kate are doing their best to keep speeds over 20 knots, It gets me the shivers down my spine, some kind of euphoria went through me. Pure bliss! To be a part of this is something I've dreamed of since I saw my first Whitbread video for almost 20 years ago.

I give Jesper a cup and when mine is empty I get up and take a seat next to Kalle to get in the helming. The speed is over 22 knots at times and the rudders whine loudly when the strongest wind try to wrestle the boat, but a Pogo 40 are gruesomely form stable and with 300 liters of water in the tank she´s an express train who eats a gruesome amount of distance. But my references from the Cheetah doesn´t work at all here. The Cheetah is much weaker and can´t carry the same amount of healing power as
the Pogo, with the result that I steered far too nicely and we lost both height and speed.

I must focus all my thoughts on to actively resisting the reflexes from how the Cheetah reacts to defy my basic instincts and dare to sail with more inclination, finally I´m approaching the same speed and height as Kalle! The adrenaline rush!! Imagine the following: you see nothing of the sea in front of the boat despite the full moonlight, you´re frequently sprayed saltwater that finds its way into everything, my eyes hurts from time to time by all the salt, and the boat forces itself through the waves. What an ocean racing machine this is!! I broached once and I shouted to the others to hold on, used to the cheetah's behavior, with the mast horizontally along the water. But nothing happens, the Pogo slides a little, the genaker flaps, you steer down and start over again, what? Was that a broach??
I let Jesper take over after an hour and I can feel right away that he´s much more confident in the way he steers. Well that was a self-confidence turner!

Our competitor Moustache actually passed us at starboard during this leg, but they soon fell down and dropped off. They probably they went with the larger genaker and when the wind increased they couldn´t carry it and had to change because we passed them just prior to rounding. 90 Nm flies in this speed and it was soon time to round second-to-last mark up at Barbuda. We sock down and gybe, and up with the sock again. Soon, we are up in the same speeds again but the rudder is not nearly as good on this leg..

It´s mine and Jespers watch. Kate, Charlie and Ryking went down for a well-deserved rest. Suddenly I heard shocked screams from Kate and I was afraid for a moment that she had burned herself on boiling water or something, but it was "just" the temporary inspection hatch cover which collapsed and suddenly released 300 liters of salt water over poor Kate who was far gone in deep sleep at the time, Surprise!!

The broken hatch!

In 10 hours we had sailed 135 Nm and we closed in on the final mark, a small island named Redonda. Pointy like a cotton candy cane. We agreed that we should take advantage of the shelter behind the island to haul down the genaker, we waited until we noticed that the wind started to get worried. Me and Jesper are on the foredeck. We prepare to sock down and were just about to pull it down into the bow hatch, but nothing happens when Ryking unlocks the winch on the mast?? Damn it! The cover over the halyard had broken and got caught in the rope clutch! I jump down through the bow hatch and just as I had tied down the sock the boat suddenly heels the wrong way, what now?? I go through the boat up to the cockpit and discover that we are being sucked towards the island by powerful wind swirls on the back of the island. Hell, you don´t want to end up smashing the side of the island filled with sharp pointy rocks! Things just intensified!

Ryking shouts: -tape! I hurry down in a stressed search for the toolbox, quickly out again with the tape. Kalle and Kate are trying to get the boat to sail, but the main is hard in the middle and makes it impossible to get the boat moving. When we finally manage to release the mainsheet the runner was withholding it, quickly, release it! It´s with a relief sigh we finally start to move away from the rocks.

Under great pressure, Ryking manages to tape the cover and get it into the rope clutch so the genaker could come down and we could close the hatch and start sailing again. Puh, the sweat flows and I feel like a hunted wet cat. I get off the watch and try to sleep, but it´s really a hard upwind now and it's my turn to sleep in bow pulpit, but it is quite impossible, to lighten from the bunk in each wave, landing hard. There is only one place were sleep is possible in these conditions, the downward bunk bed. Reluctantly I lay down, this is not optimal for the boat speed, but I must get some sleep...

Jesper wakes me again. It´s bright outside, I boil some coffee and eat some dry bread with ham. What would I do without coffee, it's a really kick starter for me!
It´s 20Nm left to finish and a beautiful morning. Moustache is an hour behind us and we just need to maintain our position between them and the finish line.

Thursday 25/2
At 8.42, we cross the finish line in second place in our class, Classe 40. A thrill goes through the body, what a feeling! And it's relieving to have completed the race but at the same time that it feels like we could have continued on much longer, it works really well with the four-hour shifts.

On the bridge deck, people from the organizer greeted us with beer and we were photographed with the banner on the boat. I felt pretty damn good to be received in that way and cleaver of them to photograph us with the banner, skillful marketers!

Friday 26/2
Awards ceremony and farewell party. What an event they have arranged! A large screen with highlights from the race before the ceremony begins. It was grand! The mayor and his wife and a representative from the island's government handed out the prices and there was a handsome gentleman in military uniform just behind them.

It feels so good that this trip was a real success and went so well, it can´t be taken for granted that a group of people can fit and work together when you never have sailed together before, but everyone showed their best sides and gave their everything even when there was no energy left.

Thanks to all the Talanta crew for an unforgettable experience!

And how did it go for Hotstuff, girl boat from Girls for sails, then? Well they completed despite many setbacks, seasickness and many unexperienced sailors on board, and I must say I'm impressed! Many would have given up in their situation. They crossed the finish line after the ceremony had ended after five-and-a-half days sailing, but got a receiving of a champion with cheers and ovations, and as they partied we followed! It was rocking with dance and party until early morning...


  • Comments(0)//

Ändrade planer

HomePosted by Mikael Vesala Mon, March 14, 2016 22:55:56

Jag kände det nog redan innan jag kom hem från Antigua och Racet ombord på Micke Rykings Pogo 40 Talanta att det äventyret var episkt och en milstolpe som kunde ge mitt seglande en ny riktning.
Och det gick fortare än jag någonsin hade kunnat förutse. Jag han inte mer än komma hem förrän diskusioner om nya race i Caribbien fördes. Emellertid hade jag långt gångna planer på att köra ORC-EM i Italien i maj, och hade redan engagerat besättningen från i fjol.
Att ställa in det och sticka till Antigua själv var uteslutet, och jag gjorde mitt bästa för att slå antigua ur hågen.
Men plötsligt for en tanke genom huvet... Tänk om jag kunde ta med samtliga i besättningen till Antigua i stället?? Bestämde mig för att ringa runt o fråga i alla fall och bestämde mig för att OM samtliga tackar ja till att byta EM mot Antigua så kör vi...

Ryking nappade, och efter några dagars intensivt roddande med ekonomi och ledighetsansökningar så var saken klar!
Hela Cheetah-besättningen :Jag, Björn Grönesjö, Björn Gadd, Kim Sundén och Johan Sahl åker med till Antigua Sailweek i slutet av aprill !!

Ska bli fantastiskt kul att Komma till Atigua och segla igen!

Mer info här:

  • Comments(2)//

Caribbean 600

KappseglingPosted by Mikael Vesala Mon, March 07, 2016 02:02:09

Carrebean 600 ur min personliga vinkel.

Det är söndag 6/3 och jag har motvilligt börjat landa mentalt. Försöker återgå till the every day life. Åker på jobb och kommer in i rutiner. Men tankarna går ständigt tillbaka till Antigua... Jag varnar er, nappa inte på att åka till Caribien o segla, det är väldigt beroendeframkallande och abstinensen svår när man kommer hem! Det är en mycket surrealistisk känsla att sitta här och skriva. För några dagar sedan seglade man i shorts i 30 graders värme och nu ligger snön centimeter tjock på trädgrenarna utanför fönstret. Men som Kjell Höglund sjöng, man vänjer sig....

Jag anlände till Guadeloupe 16/2 och blev hämtad på flygplatsen av Mikael Ryking och Kate. Kate Moore är från England, är bara 22 år men har gått Yachtmaster Ocean och jobbar för Segelföretaget Girls for sails.

Det första som slår en när man kliver ut från flygplatsen är värmen. Det är som att få en våtvarm handduk i ansiktet. Guadeloupe är Franskt och dom kan inte mycket engelska så man blir lite begränsad utan att kunna franska.

Nästa dag är det mycket som ska göras. Båten ska lyftas för tvätt och en lång lista med fix ska bockas av. Det växer så det knakar i det varma vattnet och vi plockar faktiskt ostron från kölen... Båda rodrena gick ju av på Racet över atlanten och Ryking fick ju någon lokal förmåga att bygga upp och reparera resterna, men resultatet var långt ifrån 100% Man ser med blotta ögat att de tvistar och är assymetriska. Men detta var det som gick att få till på kort varsel och vi får göra det bästa av situationen och segla med det som finns.

Jag gillar ju att reparera saker och får på min lott att fixa vattenläckage från inspektionsluckor till vattenbarlasttankarna. Inför Atlantracet monterades dessa på anvisning från nån besiktningsman. Upptäcker sprickor i monteringsramen och bedömmer att det är trycket från en gummi o-ring som fått den att spricka. Testar att plocka bort o-ringen och tätar med sikaflex.

Blir även en tur upp i masten för byte av VHF-kabel mm. Är inte alls lika läskigt att sitta 16m upp i denna mast och jobba som att åka upp i Cheetah:ns 11 meter mast. Talanta är stadig som en klippa!

Tors 18/2 kastar vi loss för transportsegling från Guadeloupe till Antigua och jag får känna på båten för första gången. Vi har vinden in om bb och det käns med en gång att rodrena inte är nån höjdare, båten är kraftigt fallgirig, men som sagt det är bara att vänja sig, vi har inget alternativ. och på andra bogen är det bra. Känns overkligt att kunna sitta i shorts och segla i februari, och blir man nersprayad med vatten så torkar det bara upp...

Det är ca 90 Nm till Antigua och det hinner bli mörkt innan vi anländer. Trots mörkret så häpnar man över alla megayachter som ligger i hamnen. Det är båtar man bara har sett på bilder tidigare och det samlade kapitalet som finns i dessa båtar är helt ogreppbart, det måste vara miljarder snarare än miljoner... och på de flesta är ägarna inte ens där utan en fast besättning underhåller skeppet i väntan på att ägaren ska få ett infall att komma på besök...

Vi lägger fast och jag tänker att det blir till att leta upp vandrarhem och hoppa i säng, men det var fullt ös på bygatans alla krogar och Kate sprang snart på sina tjejkompisar på båten Hotstuff, Girls for sails och plötsligt var det inte alls tal om att gå till något vandrarhem, vi hade hur kul som helst och fram på småtimmarna hamnade vi på en utav dom "mindre" motorbåtarna i Nelson Dockyard och fick en flukt av det glassiga livet.

Fredagen började bättre än befarat och alla tre var hyggligt pigga. förvånansvärt faktiskt :-) mycket av dagen gick åt till att clarera in båten i landet, och de 10 personer som jobbar där gillar att utöva sin myndighet ;-) På eftermiddagen kom Jesper Hoffstedt och Karl Ljungstedt ner och därmed var besättningen komplett. Solen går ner vid 6-tiden och det blir snabbt mörkt och svårt att mecka, så det blev en snabbdusch och ut för en bit mat.

Men först bjöd Ryking över hela besättningen från Hotstuff på fördrink till Talanta. Härlig stämning med 16 pers i sittbrunnen på Talanta :-) Hotstuff är en First 40,7 och hade en ganska blandad besättning åldersmässigt och från olika delar av världen. Som jag fattade det så är det Företaget Girls for sails som arrangerar och var och en av dom hade köpt en plats för racet. Hur som helst borde dom få pris för bästa hålligånget! ;-)

Lördagen var träningsdag och var första gången vi seglade alla tillsammans. Jesper, Kalle och Ryking har ju seglat i hop men jag var ny för samtliga.. Var välbehövligt för jag kände mig rätt bortkommen med alla specialare för shorthanded segling, och strumpa för genakern tex. Men jag kände mig rätt snart hemma för båten beter sig ganska likt cheetah även om Talanta är enormt mycket styvare och allt är större och tyngre.

Söndagen ägnades åt mer förberedelser. Matförrådet ska ses över och många saker ska gås igenom. Ryking bytte en datorskärm, men den visade sig störa ut Ais:en och han fick pyssla med en provisorisk avskärmning med aluminiumfolie. Och jag fick ge mig på inspektionsluckorna igen. lagningen jag gjorde i Guadeloupe visade sig inte hålla tätt och när jag provbände lite i luckramen så sprack den sönder i smådelar! Hur i all världen kan något så dåligt få lov att tillverkas?? ägnade förmiddagen åt att gå runt och leta efter matreal för en reparation, och till slut fick jag en bit glasfiberlaminat från båten Velshedas reservdelsconteiner.

Gamla luckan bottagen.
Glasfiber skivan ditlimmad med sika o skruv från insidan.
Den gamla luckan med sin sköra ram.

Därmed kunde jag byta ut styrbords lucka och få den tät, men trots ivrigt letande gick det inte att få tag i mer laminat.
Laminera och lägga plastfilm runt och på med en vikt för att pressa ut lite onödig plast..

Ok, får väl laminera själv då, tänkte jag och tog en taxi och köpte plast o glasfiber. Trodde att det skulle härda blixtsnabbt och var väldigt försiktig med härdare, vilket resulterade i att det inte härdade alls. Fick kassera första försöket och göra om. Tydligen var det nån lånsamhärdande variant för lokalklimatet, för det tog sån tid att jag inte hann byta BB inspekionslucka innan racet. Vi fick hoppas att den skulle hålla.

Måndag 22/2 Racestart!

Vi går ut och känner på det en och en halv timme före start. Kör några slag och kollar så trimmet är rätt och sen är det dags att att leta upp en gate vi måste passera med alla på däck iklädda flytväst och säkerhetssele. Vi letar men hittar ingen gate.. Det visar sig att den var utanför den hamnen vi låg i! Nu är det bråttom, kör motor för fullt tillbaka men det längre än man tror och klockan går aldrig så fort som vid sådana här tillfällen... Visar upp oss och dom vinkar ok och vi tvärvänder med högsta fart mot startlinjen, kör motor så länge vi får, men hinner inte riktigt fram. När starten går har vi ca 30 sek kvar, men kommer iväg riktigt bra jämnfört med de andra i klassen och lider inte något större av fadäsen.

Vi går bra och hänger med fint på den inledande kryssen. De större båtarna som startar efter oss börjar komma ikapp och rätt som det är så blir vi omkörda av Comanche i lä. Jösses så stor den båten är å så snabb den är. känns som deras kryssfart är dubbelt mot våra 8 knop... Mobiler åker fram och det tas selfisar med comanche i bakgrunden ...

När vi rundar sydöstra hörnet av Antigua öppnar det upp och det är dags att sätta största genakern på ca 184m2 . Hissar den strumpad med focken fortfarande dragande, men antagligen visar sig vår bristande samträning här och det strular ordentligt när vi ska dra upp strumpan. Först hade hela strumpan snott sig runt runt så vi fick koppla om, och det kanske var orsaken till att vi inte fick strumpan att löpa upp som den skulle. Fick använda winch för att få upp den.

När vi äntligen fick ordning på den så hade konkurrenten Nr 98, Creno Moustache Solidaire (i fortsättningen kallad Moustache) gått om oss med ett par hundra meter. Nr 123, Tales II verkade redan ligga i en annan klass och var redan en distans före oss, men de övriga höll vi jämna steg med.

När vi efter åtta timmar gick av vår första vakt och försökte sova så han jag inte mer än slumra in förrän det var dags för alle man på däck och genakerbyte. Man är inte världens mest skärpta snille yrvaken på fördäck och bytet blev väl inte världens snabbaste, men snart var det gjort. Tyvärr blev det en 5m lång reva i underliket på genakern, men det såg inte ut som om den skulle behövas på länge.

Natt blev dag och vi avlöste varandra. På eftermiddagens frivakt tog jag o Jesper på oss att tejpa den trasiga genakern. Vi stod alltså nere vid navplatsen i säkert 35 graders värme och tejpade cm för cm, och ett av problemen var att inte blöta ner genakern med all svett som bokstavligen rann av en, men det är ju viktigt att ha den redo i fall att.

Att sova nere i båten är inte lätt om dagarna. Bästa platsen är på alla segel i lovarts stickkoj, men i det trånga utrymmet står luften stilla och det blir lätt klaustrofobiskt och svetten bara rinner hela tiden. Konstigt nog somnade jag och sov säker ett par timmar...

Rundning av saint Bart
Dijkstra 178' Schooner En stooor båt!
Saint Martin var den mest nordliga delen av banan och sedan väntade en 180 Nm lång sträckbog ned till Guadeloupe där det bara gällde att hålla fart i båten och låta vakterna avlösa varandra.

Onsdag morgon. Jag o Jesper går på vår vakt och vi har Guadeloupe om babord och konkurrenten Moustache ett par distans framför närmare land. De har lyckats gå om oss under nattens reach. Det pep i lite mer i vinden under natten och vakten före oss fick ta ett rev i storen, men det var utslaget när vi klev upp. Kanske är det våra taskiga roder som sinkade oss, kanske inte. Just som vi kom ut söder om Guadeloupe vred vinden emot plötsligt med säkert 30 grader och vi var snabba att slå på det och fick värdens lyft mot nästa märke. Konkurrenten Moustache var sega och när vinden vred tillbaka och vi slog tillbaka hade vi vunnit en distans på dom- Yes!!

En vakt senare när vi kliver upp så har vi slagit och är på väg mot en liten ö "La Desirade" öster om Guadeloupe 55 distans bort. Moustache ligger jämnsides en distans upp i lo och är således före oss. Jag o Jesper tittar på dom och bestämmer oss för att ge allt och ta dom. Vi trimmar och trixar med fock o stor för att försöka få bättre fart o höjd och sakta sakta börjar vi nästan omärkligt äta milimeter för millimeter och när vi närmar oss ön så är dom faktiskt ett par distans bakom oss, o det var så jäkla gott, vilken tillfredställelse.

Det är ca 95Nm norrut till nästa märke.Ryking har ett beslut att ta ang nästa ben. Mellan genaker eller A5? Det står och väger mellan de båda och efter lite diskuterande så blir det den större.

Efter sättning går vi av vår vakt. Vinden är måttlig, ca 8-9m/s och farten ligger runt 10-14 knop. Allt känns helt odramatiskt och vi tänker inte mycket på annat än att få något lite i magen och få några timmars sömn.

Jesper väcker mig och det känns som att man sovit en kvart. Jag hör att det går mycket fortare nu och båten kränger rätt oroväckande emellanåt. Samtidigt som vinden piper i och båten kränger så hörs ett jämrande, väsande ljud och jag inser att det är rodret som högfartskaviterar, i 20 knop så släpper inte vattnet vid kraftig anfallsvinkel utan undertrycket på sugsidan av rodret får vattnet att koka utan att vara varmt och det är de mikroskopiska ångblåsorna imploderar som hörs. Med andra ord, det är nära till broach.

Känslan när jag står sömndrucken och försöker koka kaffe och äta musli med mjölk samtidigt som kalle och Kate gör sitt bästa för att hålla farten över 20 knop gör att jag får ståpäls. nån slags eufori genomfar mig. Ren lycka! Att få vara om detta är något jag drömt om sedan jag såg min första withbread film för snart 20 år sedan.

Ger Jesper en kopp och när min är urdrucken så går jag upp och sätter mig bredvid Kalle för att styra in mig. Farten är över 22 knop emellanåt och rodret jämmrar sig och gnyr högt när de starkaste byarna försöker brotta i kull båten, men en Pogo 40 är ruggigt formstabil och med 300l Vatten i bakre tanken så är hon ett expresståg som äter ruggigt med distans. Men mina referenser från Cheetah funkar inte alls här. Cheetah är så oerhört mycket vekare och kan inte alls bära så mycket krängande kraft som Pogo klarar, vilket resulterar i att jag styr alldeles för snällt, och vi ligger inte upp market och vi tappar fart.

Jag får koncentrera mig allt jag kan på att aktivt motstå reflexerna från hur Cheetah reagerar och våga segla med mer lutning och ett våldsamt rodertryck och till slut närmar jag mig samma fart o höjd som kalle hade innan mig. Känslan adrenalinstin. Tänk dig följande: Du ser inget av havet framför trots månsken, ett frekvent saltvattenspray varvat med vattenmassor som letar sig ända bak till dig, det svider i ögona emellanåt av allt salt, och båten bara vräker sig igenom vågorna . Vilken havskappseglingsmaskin detta är!! En gång broachade jag och jag hojtade till dom andra att hålla i sig, van med cheetah:ns katapultbroachar, med masten vågrätt utmed vattnet. Men inget händer, Pogon sladdar till litegran, det fladdrar i genakern, man styr ner och börjat om igen... Va, vad detta en broach ... jisses det var ju inte mycket att oroa sig över..... Lämnar över till Jesper efter en timme och känner direkt att han är mer säker och aggresiv i sin styrning....hmm....jobbigt...

Vår konkurrent Moustache gick faktiskt om oss i lo under detta benet, men föll snart ner och tappade fart. Troligen satsade dom på en större genaker och när sedan vinden ökade så kunde dom inte bära och fick byta för vi passerade dom strax före rundning.

90 Nm går fort i denna farten och snart var det dags att runda näst sista märket uppe vid Barbuda. Vi strumpar ner och gippar och upp med strumpan igen. Snart är vi uppe i samma farter igen men rodrena har inte alls lika bra bett på denna bogen, det är åter fallgirigt och det känns knäppt att behöva skjuta rorkulten ifrån sig på en snabb undanvind..

Det är min o Jespers vakt och Kate, Kalle och Ryking är nere för lite vila. Plötsligt hörs chockade skrik från Kate och jag är för ett ögonblick rädd att hon bränt sig på kokande vatten eller något, men det är " bara" den där läckande och dåliga inspektionsluckan som kollapsat och plötsligt släppt 300 liter saltvatten över stackars Kate som låg o sov i stickkojen.... sicken chock!

På 10 timmar avverkade vi 135 Nm och nu närmar vi oss sista märket, en liten ö vid namn Redonda. Hög som en socker topp. Vi tänker att vi ska utnyttja lä bak ön för att ta ner genakern, och kör tills vi märker att vinden börjar bli orolig. Jag och jesper på fördäck. Vi strumpar ner och ska precis ta ner den i förpiksluckan, men inget händer när ryking låser upp winchavlastaren på masten?? Satan, höljet har gått av på fallet och tjorvar sig i avlastaren!! Jag hoppar ner i ruffluckan och hinner precis binda fast strumpan inne i båten innan båten plötsligt kränger till åt fel håll, Vad nu?? går igenom båten upp i sittbrunnen och ser att vi sugs in mot ön av kraftiga luftvirvlar på öns baksida- Helvete, in mot dom vassa klipporna vill man ju inte. Nu är det skärpt allvar!! Ryking ropar på tejp, fort in i verktygslådan o rota , ut igen och springa fram med tejp. I sittbrunnen håller kalle o Kate på att försöka få båten att segla, men storen står hårt skotad i mitten och gör det omöjligt att få igång båten. När vi väl får släppt på skotet så håller Backstagen emot, fort släpp dom... Det är med en lättnad suck som vi äntligen börjar röra oss bort från klipporna.

Ryking lyckas med konststycket att under stor press tejpa höljet och få in det i avlastaren så att genakern kommer ner och vi får stängt luckan och börja segla igen.

Phu, svetten flyter och jag känner mig som en jagad blöt katt...Går av vakten och försöker sova, men det är riktig bankekryss nu och det är min tur att sova i förpiken, men det är helt omöjligt, man lättar i varje våg och landar hårt. Finns bara ett ställe som går att sova på, i lä stickkoj. Det bär emot, men jag måste få sova....

Jesper väcker mig igen. Det är ljust. kokar kaffe. Hittar lite torrt bröd och skinka . Vad skulle jag göra utan kaffe, det är en riktigt starter för mig!!

Det är 20Nm kvar till mål och det är en fin morgon. Moustache ligger en timme bak oss och vi behöver bara hålla oss mellan mål och dom.

Kl 8,42 torsdag 25/2 går vi i mål som tvåa i Classe 40. En ilning går genom kroppen, fy fan va gott. Och det så gott att vara imål samtidigt som det känns som att vi kunde ha fortsatt länge till, funkar bra med fyratimmarsvakter.

På bryggan möttes vi av folk från arrangören med ett flak öl och blev fotograferade med banderollen. Kändes jäkligt gott att bli mottagen så och smart av dom att fota med den banderollen, vilken marknadsförare!

Fredag26/2 : Prisutdelning och avslutningsfest. Vilket kalas dom har ordnat! storbildskärm med highlights från seglingen i väntan på att sermonin ska börja.

Och dom slår på stort, Borgmästare med fru och en representant från öns regering delar ut pris och det står en stilig herre i militär mundering snett bakom!

Känns så kul att detta blev så lyckat och gick så bra, det är ingen självklarhet att man passar in och att man funkar ihop när man aldrig har seglat ihop tidigare, men alla visade sin bästa sida och bjöd till även när det inte fanns energi kvar och jag kände att vi kompletterade varandra .

Tack till hela Talantagänget för en oförglömlig upplevelse!

Och hur gick det för Hotstuff, tjejbåten från Girls for sails då?

Jo dom genomförde seglingen trots motgångar, sjösjuka och många rätt gröna seglare ombord, och jag måste säga att jag är imponerad! Många skulle ha brutit i deras ställe. Dom kom imål efter att prisutdelningen var över efter fem och ett halvt dygns segling , men fick en segrares mottagande med hurrarop och ovationer, och som dom festade och vi med! Det var fullt ös med dans och party till långt inpå småtimmarna....



Jamaica rom med skeppsnamnet på. Synnerligen odryg sort....

  • Comments(8)//

Nya äventyr!

KappseglingPosted by Mikael Vesala Sun, February 07, 2016 00:22:51
Sätter mig i soffan efter lunch hemma och öppnar datorn för lite slösurfande. Kollar in FB och får se en fråga från Mikael Ryking. Han ska segla Caribbean 600 och har ev en plats vakant och undrar om jag vill med!

Kappsegla i västindien nu i februari??
Detta är ju precis ett sånt äventyr jag har längtat efter, men att ta semester i två veckor mitt i högsäsong för en rörmokare/servicetekniker, är ju marigt. Tankarna rusar i huvet. Har jag råd med detta? hinner jag jobba undan? Hinner jag fixa i ordning min egen båt inför kappseglingssäsongen?? Samtidigt vet jag att jag kommer ångra ihjäl mig om jag tackar nej.. Det finns ögonblick i livet där man måste gå på känslan och inte fundera så mycket. Detta kommer ju att bli ett äventyr att minnas. Det får bära eller brista, jag tackar ja om platsen fortfarande finns kvar!

Carribbean 600? vad är det för race?
Tja, jag hade inte hört talas om det racet tidigare, men det är ett rätt stort race, med många kända stora båtar med. Bansträckningen är 600 Nm lång och går kors o tvärs i övärlden runt Guadeloupe, Antigua mfl öar. Det seglas i ett sträck, så det blir riktigt havskapp med vaktbyte och vi turas om att styra, gasta, vila, fixa käk, mm.
Så vitt jag har fattat rätt så blir besättningen denna: Mikael Ryking(Skeppare), Jesper Hofstedt, Karl Ljungstedt, Kate Moore och jag.

er info finns här:

Jag flyger från gbg-Paris-Guadeloupe 16/2 för att segla med på transportseglingen till Antigua.
Tänkte att det nog är bra om jag får känna på båten lite innan racet och får dra i lite snören å så. Det är ju några månader sedan jag var på sjön senast.

Sedan blir det båtlyft och fix inför racet helgen innan race. Starten går måndag 22/2, och varar 3-4 dagar är det beräknat.

Avslutningsfest/prisutdelning är på fredag 26/2 och mitt flyg hem går 29/2 så jag får helgen ledig för lite fria aktiviteter. Det är ju inte varje dag man är på Antigua, så man får väl passa på!

Ska bli riktigt jäkla kul det här!

Båten. En Pogo 40.

  • Comments(2)//

Prisutdelning Robline Skagen race -15

KappseglingPosted by Mikael Vesala Fri, October 02, 2015 21:45:23
Foto: Erik Norrström

Fr V: Jag, Sussie och Ove Aronsson. Johan Sahl och Björn Grönesjö saknas. Det var lite långt att åka från Sthlm kanske....
Delar av besättningen från Skagenracet tar emot 1:a pris och vandringspokalen som vi nu har två inteckingar i!

Det gick ju bra på Robline Skagen race i år med och på Torsdag 1/10 hölls prisutdelningen på John Scots pub i göteborg. Trevligt koncept att hålla prisutdelning på, och för oss bonnpöjkar från dal så är det ju ett lysande tillfälle till att besöka storstan, och träffa lite goa seglare och svinga en bägare och tjöta lite! smiley
Foto: Erik Norrström
Vinnarna i shorthandedklassen: Pelle Lindell och Fabian Tillig i Pogo 30

Tack alla för en riktigt trevlig kväll!

  • Comments(0)//

Silverrudder challenge- English

KappseglingPosted by Mikael Vesala Thu, September 24, 2015 01:04:02
This is the story obout my participation in Silver Rudder Challenge 2015 .

Its a race without any kind of handicaprules, there is just 7 classes due to boatlenght, and my Cheetah 30 is actually just a little more than 28 foot long, and fits in the Keelboat Small (25,01 - 30,00 foot). Its obout beating the record of fastest time oround the isle of Fyn, Danmark, singelhanded.

The racecourse is 134 nautic mile long and last year it took me 39 hours to get oround due to weak wind.

This year it was better. The forecast predicted 20 nots of Sv wind and 30 in gusts.

It started in Svendborgsund kanal, and after 40 min we were out on open water and it was time to hoist the genaker. Unfortenutly l chose the smallest genaker and had too change to de mediumgeaker quite soon.
Never the less l was leading the class at Storabeltbridge. Unfortenutly i blew the genaker in a gybe and it was quite messy to take it onboard and i lost some time there.
After rounding "Fyns Head" it was quite hard 7 hours beat to the sound "Lillabelt". I lost the leed here to Frans in the ESSE 850. For several hours l managed to keep the distance within 500m, but when the wind dropped i take out reef#2 too late and suddenly he was leading with over 1 Nm! Damn!
We were lucky this year and got the strong current flowing with us trough the sound. Some year in week wind boats are forced to anker here not to drag backwords...
The southvest part of Fyn. The wind has now dropped to Sv 10 knots . The only part of the race were the boat was as fast on autopilot and got som rest leaning my head for a while.

The race has now been going on for more than 18 hours and were in for the homestretch. I have hunted my rival Franz Schollmayer in the ESSE 850 since Middelfart, but now his navigationlight slowly come closer.
Its three o´clock in the night and its as dark as it could bee. I realise that i got to hoist the code-Zero if l´m coing to go past him. Unfortenutly it is folded behind the jib on deck, so il have to furl in the jib before hoist. Ok on with it! i let the sheet of and furl in the jib as fast as l could. l light my headlamp and take some quick step forward and untie the code, take a quick check if the halyard is ok, and jump back and hoist as fast as i can, grab the sheet and trim it in and the boat pick up speed again.
Slowly i gain on him , byt suddenly he seems to get som truble and looses speed and i pass him. at that moment i´m so close that i can hear him prepair the hoist of a genaker. Damn, i look up at my Windex, it allready pointing high...
l can see the shadow of his boat swing back and forth and suddenly he looses it and broach.
Viciously i hope that he wont make it, but Frans is more skilled than that, and to my dissapointment he fell of a degree ore two and begin to pass me...

I look up at my windex again. I have allready 70 degree windangle, and all my experience says that i wont make it even whith my smallest genaker.

I decide to wait to next corner before i hoist.
I light my headlamp again and start to move tack, halyard, and sheet to leeward. The autopilot steer badly, and in the gusts its close to loos the grip when i´m hangin to leeward trying to prepair ...

When its time to hoist i realise that l have choose wrong genaker, and have to change to my big 92m2 genaker. When im ready, l furl in the Code, and jump up on deck and pull the tack forward, and the mainpart of the sail, than jump back and hoist as fast as l can, than pull tha tackline, and than grab the sheet to avoid messing things up, turn of the autopilot and grabb the tiller. it filling and of we go...
Damn so dark it is! And the sound is wery narrow with shallow water on the sides. Big buoys sneak oround in the dark as dangerous ghosts.

The first gybes runs smoodly but the adrenalin is high.. l closing in on him and l start to belive that l could make it!!

Heading for the left and trying to look out for a buoy that i expect on my left, but suddenly it is on my right.... O, my... time to gybe!! Grab the sheet and pull all l can, but suddenly its stop?? For some reason i have managed to make an absolutly fantastic messup on the sheet, so l can hardly gybe! l desperatly try too fix it but failed. The bridge is coming up and Franz heading for the right side to gybe and pass the bridge.

l go after him, but misses a little and have to gybe right under the bridge in the middle of the strong current running against me. Fore a while it goes wery slow but it fills and l manage it through...

Unfortenutly Franz is closer to finish than to me so i realize that it is over...

A weak signal declare him over the finishline and the trofé is his.
My mind boggles when I think about it, my thaugths flying oround like in empty space.. Wy didnt l try to fly my genaker when he did, what did l have too loose? l whanted that trofé so badly....
I thaugt l was worth it, or maybe not...

Franz was first and deserved it. He sailed very well all the race and managed to fly his genaker when i did not. l lift my hat and bow, congratulations Franz!

But it feels terrible to loose with 100m on a 134 Nm long race...

Anyway, tanks everybody for a fanastic race, both sailors and organizer, This race is badly addictive....

  • Comments(2)//

Silverrudder challenge -15

KappseglingPosted by Mikael Vesala Tue, September 22, 2015 00:19:10
Racet har varit igång i 18 timmar och jag har precis rundat sydvästra hörnet av Fyn och är inne på slutspurten.
Jag har jagat min rival Franz Schollmayer i en Esse 850 sedan Middelfart då han låg nästan tre km före, men nu har hans lanterna sakta men säkert blivit större och större.

Klockan är 3 på natten och det är kolmörkt. Jag inser att det är dags att hissa code-zeron som legat vikt på fördäck sedan Fyns huvud om jag ska gå om honom. Tyvärr ligger den vikt i lä bakom focken, så jag måste rulla in focken för att få upp den. Tänker igenom manövern en extra gång och sätter igång. Släpper på skotet och tar i allt jag kan för att rulla in focken så fort så möjligt. Tänder pannlampan och springer fram på fördäck och sliter upp segelstropparna som säkrar seglet till mantåget, kollar en snabb titt upp i masten så att fallet ligger rätt och hoppar snabbt ner i sittbrunnen och hissar upp rullen, lägger fallet på winshen och sträcker fallet med några snabba varv. Böjer mig ner i lä och sliter tag i skotet, drar snabbt ut och winchar hem och båten skjuter fart igen.

Sakta men säkert tar jag in på honom, men i höjd med Avernakö verkar han få problem och faller av och kommer ur kurs och jag går ikapp och om. Då är jag så nära att jag hör hur han riggar om. Satan också, tittar upp på vindexen som redan med coden pekar oroväckande långt fram.
Ser hur siluetten av hans båt vinglar fram och tillbaka, och plötsligt fladdrar det till och broachen är ett faktum, och illvilligt hoppas jag att han inte ska få ordning på det, men Franz är skickligare än så och efter en skakig inledning så ser jag till min besvikelse att han faller några grader och sätter fart och gör stundtals ett par knop mer än mig.

Tittar igen på vindexen. pekar säkert på 70 grader. Sätter jag gula genakern nu så säger all efterenhet att jag troligen broachar och jag gör stundtals 9 knop ändå. Tyvärr gör Franz 10,5...

Jag bestämmer mig för att det bästa är att rigga gula och vänta till sista fallningen in mot Svendborgsund innan jag sätter.

På med pannlampan igen och flytta över fall, tacklina och skot till babord. Autopiloten styr sådär och i byarna är det på gränsen att rodret greppar när jag hänger i lä på fördäck och försöker få runt allt. Tillbaka ner i ruffen och koppla. Börjar dra fram tacken på genakern, men upptäcker att jag fått tacken under skotet! Fan, tillbaka med det igen och koppla rätt.

Nu är det inte långt kvar till sundet och vid Skarö så testar jag att styra ner på kurs och inser att vinden lägger sig i sundets riktning och det blir för platt för lilla gula! Återstår bara att rigga om till stora vita eftersom röda slets i stycken vid storabältbron. Fortsätter med coden, medans jag riggar om än en gång. Sliter in coden och springer som en galning fram på fördäck i kolmörkret och drar fram tacken till pullpit, sedan fallhornet och det mesta av seglet, hoppar tillbaka till sittbrunn och hissar för allt jag är värd, Topp, sedan fram med tacken, och sen kasta sig ner i lä och skota innan det blir timmglas, stänga av autopiloten, kasta sig bak till rorkulten och koppla bort drivmotorn.

Med en lätt poff fyller seglet och jag sätter fart. Satan vad mörkt det är... Kollar på Gps:en och det är jäkligt smalt mellan sandbankarna och stora farledsbojar lurar i mörkret som osynliga elaka jokrar.
Första gipparna går bra men adrenalinet flödar och svetten likaså. Jag har på mig Ursuit-torrdräkten med tillhörande "Nallephu-underställ" vilket var jättteskönt de stillasittande timmarna på halvvinden, men nu håller jag på att krevera av värmeslag....

Får upp hoppet om att gå om Franz när jag ser att han sakta plattlänsar och tar in rätt snabbt på honom till en början. men när även han börjar skära så går vi nästan lika.

Går mot vänsterkanten och försöker hålla utkik efter en farledsboj, den ska vara här nån stans.... Förväntar mig den på vänster sida, men plötsligt kommer den farande på höger sida!! huuaa... Dags att gippa... och börjar hala för allt jag är värd samtidigt som jag styr med rorkulten mellan knäna, men plötsligt är det stopp... Av nån jävla anledning har jag lyckats få till ett alldeles säreget fantastiskt jättekink på skotet. Det saknas nog ett par meter i den knuten, vilket gör det ännu svårare att gippa än bara mörkret i sig..
Får lova upp ännu mer så fyller den men det sinkar ju... Försöker tafatt att nysta upp det men får ge upp, Bron närmar sig och Franz är bara en gipp framför nu. Han går ut på högerkanten och lägger en gipp och slinker igenom. Jag går efter men kommer lite i ofas och dessutom sinkas jag av kinket på skotet och kommer inte igenom, utan får lägga en gipp precis i mellan bropelarna, och här är strömmen stark. Det är med "skärpt allvar" jag lägger gippen och innan den fyller står jag för ett ögonblick nästan stilla , men det går vägen och jag går igenom. Tyvärr har Franz nu närmare till mål än vad jag har till honom och jag inser att det är kört.

Hör en lam tut som förkunnar att han passerat mål och därmed tagit hem trofén.

Det svindlar och pulserar i huvudet, av värmeslag, men också av tomhet, frustration, och tankarna ekar som om dom for runt i tomma rymden. Varför testade jag inte att sätta gula genakern tidigare när han satte, vad hade jag att förlora? Så nära så nära.... Jag ville så
j-la gärna ta hem den där trofén, jag var fan värd ändå inte.

Frans var först och har förtjänat den. Han seglade skickligt hela racet, och att fixa den branta bogen in i kolmörkret gör inte vilken nolla som helst. Det är bara att buga och lyfta på hatten även om det svider att ha missat med 100 meter på 25 mils segling... Kommer ta ett tag att bli vän med detta ödet...

Tack till alla trevliga människor både gamla vänner och nyvunna vi träffade i Svendborg, Det är en speciell stämning på solorace!


  • Comments(6)//

Tracking på Silverrodret -15

KappseglingPosted by Mikael Vesala Thu, September 17, 2015 23:33:57
Så är vi på plats i Svendborg för mitt andra solovarv runt Fyn. Körde ju in på en tredjeplats i fjol och ett tag såg det ut som att det kunde bli en herrejösses repa med mycket vind, men tyvärr har vinden gått ner och därmed blir det ett lugnare race där mer vanlig kappseglingserfarenhet är viktig än att bara ösa på. Jag gillar mer ösa på så vi får väl se hur långt det räcker. Hur som helst ligger planen fast- Tänker ge allt jag har och lite till !!

Följ oss på:
Jag seglar i klassen 25-30 fot

  • Comments(1)//

Robline Skagen race -15

KappseglingPosted by Mikael Vesala Tue, September 08, 2015 02:25:15
En sommar går fort och det mesta regna bort.. Men mycket segling har det blivit och i helgen avverkades sista fullcrew-racet för i år i och med FSE Robline Skagen Race. Kan redan nu sammanfatta årets säsong med att vi har höjt oss ett par snäpp sedan i fjol och det är skönt att idogt seglande ger resultat.

Robline Skagen Race är en skön mix av kappsegling och skoj. Man träffar likasinnade och har en bra anledning att få komma till skagen innan säsongen definitivt är över. I år kom vi en vecka efter bartömningshelgen så det var inte så mycket båtar i hamnen, men draget på Buddy Holly var det inget fel på, det var samma ös som vanligt!

Racet startade på fredag kl 10 i en svag So vind. Efter en kort genakerbog ner till Hundeskär bytte vi till Codezero. De flesta fortasatte med undanvindssegel men vi kunde inte alls bära vår stora länsgenaker . Inledningsvis såg det bra ut men vid Måvholmsskären dojade det ur och spinnackerbåtarna började komma ikapp oss och det var uppenbart att coden inte gav oss tillräcklig kraft. Vindvinkeln var väldigt brant men jag tänkte att något får vi ju prova med om vi inte ska bli omsprungna. Och som Björn sade " Det här kan vara det viktigaste vi gör idag" när vi fick upp vår minsta genaker och började lirka oss iväg i den svaga vinden igen.

Vi seglade i fri vind och prioriterade fart och lyckades bygga upp ett litet försprång lagom till det var dags att styra norr ut mot kalvsund. Byte till länsgenaker igen.

Gippade oss igenom Kalvsund och vidare norrut mot Hälsö, och vi låg nu ensamma i ledning och avståndet ökade.

Norr om Hälsö var det ner med genaker och upp med Coden igen. Trots prognosens utlovade SO-vind stod nu en S,sv vind i en timme ungefär innan det blekte ur igen. Bitvis var farten mycket låg, men vi stoppade aldrig och rätt som det var så kom SO-vinden tillbaka och vi satte lilla gula igen. Så höll vinden på fram och tillbaka hela vägen över och vi bytte oss igenom hela undanvindsgarderoben ett par gånger . Vid 16-tiden öppnade det upp och eftersom prognosen sade att det skulle gå mer på SO så accepterade jag att vi inte låg upp märket nu, vrider det med som utlovat så kommer vi upp sedan..

Fast vid 17-tiden Motar det plötsligt och ökar dessutom till 5 m/s. Byter till Code:n igen och det är precis vi ligger upp skagen. Men fliten har lönat sig, det är bara tre båtar synliga bakåt när vi går i mål! Gött, det bådar väl!

Efter lite städning i båten och några tilläggare och tjöt med dom andra som kommer in en efter en så blev det en runda på byn med en bit mat och senare Tjo och galej på Buddy holly. Alltid lika trevligt!

På Lördagen höll somliga hårt i traditionen och cyklade ut på grenen , men det var färre än vanligt som valde att bada i år... Jag Ove och Sussie valde att basta på Badhuset efter ett par öl på Brygghuset, ett relativt nytt ( 2005) lokalt bryggeri uppfört i en gammal verkstads lokal med en gamma handdriven travers i taket. Det gillar ju en mekanikernörd !

Vid prisutdelningen tog Jonas Kjellberg initiativ till en insamling för flyktingkatastrofen som blivit så uppmärksammad efter de senaste dagarnas hemska bilder i media.
5100 kr blev resultatet och ska förhoppningsvis bidra något lite för att mildra eländet där.

Inför hemseglingen var jag lite spänd får jag erkänna. Natten till söndag blåste det ordentligt med 18 m/s N vind och det ruskade och gungade bra även inne i hamnen, så sömnen var väl inte helt perfekt inför hemresan.

Prognosen pekade på en nergående vind så starten sköts upp en timma till kl 11, och det var nog klokt.
Vi bestämde oss för att byta till den mindre hårdvindsfocken i dacron, ca 9-10 m2 i kombination med bottenrevad stor. Det skulle visa sig perfekt.

Vi kom iväg bra, och först verkade inte sjön så kraftig. Båtarna bakom kom inledningsvis ikapp och drog upp oss i en viss överbåge, men när vi kom längre ut växte sjön och vinden tilltog ca12-15 m/s, så belönade sig vårt val av hårdvindsfock och vi drog ifrån. När vi sedan chansade på att medvridet skulle slå in så gick vi på en underbåge och då kom farten upp betydligt. Vi loggade nu stadigt runt 9-10 knop med toppar på ända upp till 15 knop, och jisses så blött det var. Med 2-3 meters vågor rätt i sidan i dom farterna så slår vågorna rätt upp och vräker sedan ner på oss. Efter ett par timmar var alla utom jag( Som hade tagit på Torrdräkt) pisseblöta och kalla ända in på kroppen, men alla satt tålmodigt kvar på kanten! Att försöka prata gick inte för då fick man en kallsup... Dom värsta vågorna lyfte upp dom från kanten och flyttade alla bakåt ett hack, det gällde att hålla sig i nu.

Efter tre timmar när vi närmade oss Hälsö så blev Björns Röksug akut och han tänkte försöka plocka fram en cigg ur den "vattentäta" fickan.. Gick sådär, När han öppnade paketet så var det bara en sörja av tobak och papper... Har nog inte sett Björn visa upp ett mer snopet och nedslaget ansikte någon gång!

Efter Hälsö satte vi mellangenakern och körde på mot mål, men vi var nog helt enkelt lite nedkylda och slutkörda och efter tredje gippen fick vi ett rejält timglas som vi inte redde ut innan det var dags att gå i mål, så vi fick snopet linka i mål med bara storen uppe.

Vi fick målskottet och skulle lägga till. Då startar inte motorn. Trots envetet dragande så vägrar den, och vi fick lägga till för segel i den hårda vinden, men det gick bra det med.
När jag lyfter på motorkåpan så är motorn givetvis blöt och saltvatten och tändkablar har ju aldrig varit någon hit. Efter lite torkande med toapapper som på något märkligt vis hade lyckats hållas torrt så startade den igen.

Väl på bryggan så pustade vi ut rätt slutkörda och ingen var det minsta intresserad av något ev resultat, alla var fullt focuserade på att leta upp något torrt och få på sig.

Bara 4 veckor sedan senaste lyft...

Björn G och Johan Sahl vinkades av och vi fortsatte mot Öckerö för att masta av och sätta båten på kärra inför nästa race som är silverrodret. Och det var i alla fall skönt att slippa kryssen hem mot Uddevalla !

Och det lönade sig att ösa på på hemvägen, vi vann med god marginal. 4 timmar i seglad tid med bottenrevad stor och hårdvindsfock och utan att det är undanvind är svårslaget.

Ett nytt begrepp myntades dessutom: Tvättmaskinssegling! För det kändes som att sitta i en...

Tack till Ove, Björn, Sussie och Johan för en strong insats och en himla trevlig helg i skagen, och tack till arrangören och alla andra som gör detta racet till den goa tillställning det är!

En helt vanlig helg på Cheetah...


Grattis till Roger Ahlqvist på andra plats och Dennis Olsson på tredje.

I shorthanded knep Per Lindell 1:a och Svenne Berntsson 2:e och Thor Maugesten 3:e !


  • Comments(2)//

Kappsegling-och konsten att läsa inbjudan

KappseglingPosted by Mikael Vesala Fri, August 28, 2015 08:42:49
Årets upplaga av Tjörn runt innebar ju en ny variant på bana runt Tjörn och för oss på Cheetah var det ju jackpot med medsols bana och Ostlig vind, och dessutom hanterade vi de rådande förhållande riktigt bra och fick en mycket efterlängtad bra placering.
Jag tycker arrangören ska ha en eloge för att dom försöker förnya denna anrika segling, och tror att det är nödvändigt för att den ska hållas levande och utvecklas med sin samtid.

Emellertid vill jag belysa ett fenomen som kan få betydande konsekvenser för den enskillde seglarens förutsättningar.
Det handlar om att olika människor uppfattar information olika. Jag tänker på om man ser saker i bild eller ord. Det verkar som att majoriteten ser/tolkar det skrivna ordet medan andra har svårare för det och har lättare för bilder. Jag tillhör definitivt dom som har lättare för en banbeskrivning i bild. En bild går inte att misstolka om den är enkel och tydlig typ den vi fick på MBBR, eller kartan i TjR. En text har i vart fall jag lättare att misstolka.

I årets Tjr upplever jag att det var svårt att hitta rätt info om banan i de handlingar på nätet och i hanlingarna man får vid regisreringen. Problemet var egentligen att det var motstridiga uppgifter på olika ställen.
På det medskickade sjökortet är banan ritad utanför Dynan.
I inbjudan likaså men det står inget i text om dynan och banbeskrivningen uppfattar jag som allmänt rörig i med div begränsningar i paragrafform.

En text som beskriver banan finns egentligen bara på ett ställe på nätet och var ej med i de handlingar man fick ut vid registreringen: en bit ner i texten kan man läsa följande: "Stora banan får en ny sträckning med ett rundningsmärke utanför Getskär, rundning av Hätteberget och därefter blir det fri väg till mål i Stigfjorden."

Så vitt jag har förstått så Uppmärksammade seglare seglingsledningen på konflikten i handlingarna på första skepparmötet och det var det som föranledde anlaget på anslagstavlan 19:30
Där ser man vikten av att gå på skepparmötet. Det försummade jag och det är bara att hacka i sig.
Men jag vill för den skull inte dra mig för att ge synpunkter på hur jag önskar att info ska delges.
1: Samstämmig info! Karta och text måste vara samstämmig.
2: använd helst samma skrivning i alla dokument som rör viktig info som tex banbeskrivning och begränsningar.
3:Om man har en särskilld knapp på sin hemsida om banan så bör samma info gå att hitta i inbjudan/N o r
4:Prio bör vara att den info man får i handlingarna vid registrering ska vara tillräcklig för att förså banan, begränsningar mm . OCH likadan som den man kan hitta på nätet, man ska inte behöva leta sig runt på olika ställen på hemsidan för att få fullständig adekvat info.

Med detta hoppas jag att vi alla lärt oss något. Arrangörer som seglare. Jag har det i alla fall!

  • Comments(2)//

No:1 i Tjörn runt!

KappseglingPosted by Mikael Vesala Wed, August 26, 2015 00:34:14
Det är nu tio dagar sedan Tjörn runt -15.
Årets upplaga blev en milstolpe för oss i och med segern i grupp tre. Att dessutom bli totaltvåa på stora banan med endast 4 minuter upp till ettan känns väldigt stort för mig och jag är så omtumlande glad över att få vara med om detta!

Det såg lovande ut redan dagen före när jag tittade på väderprognosen. Ostliga vindar på 6-8 m/s och med den nya banan som sträckte ut till Hätteberget, så började det ila så där gott i magen!

Vi startade mitt på linjen och kom iväg riktigt bra. Var bland de främre i vår startgrupp in under bron, men jag föll för frestelsen att gå om några båtar i lo och hamnade såklart i en klunga med större båtar och fastnade i bleket där. Här visar sig mina brister i taktik och strategi och det är lätt att vara efterklok med facit i hand. Vi skulle naturligt vis haft tålamod att släppa båtarna som ville upp i lo och placerat oss under västra delen av bron. Det gjorde Jiggy Jiggy, Fareast 28:orna och många fler som kom i kapp och gick om oss när vi låg i total vinsdskugga bak stora båtar som Donna, Dominant 150:an , mfl. Får säga som min gode vän Ulf Brändström, " Man lär sig inte av misstagen, man känner igen dom" ....
Foto: från Search Magazine

Efter en evighet kom vi loss och hakade på dragracet ner till nya rundningsmärket vid Getskär. Körde codezero och gick hyggligt jämnt med Fareast 28:orna. Var på väg att bli överkörd och fick köra en klassisk överbåge för att få segla i fri vind. Cheetah behöver verkligen jämn, fri, stark vind för att segla upp till sitt höga handikapp.

Foto: Jens Peter Jenzen

Satte stora vita genakern vid rundningen av getskär. Vindvinkeln ner i hakefjorden var lite platt och egentligen hade vi helst velat gå lågt på VMG, men vi gick snart i kapp en hel del stora båtar och att gå om dom i lä är dödsdömt. Vi höjdade max för att gå upp i lo. Att gå brant med stora vita är inte lätt och vi körde länge med inslag, men till slut kollapsade den och vi var nära att broacha, men några snabba pareringar med rodret samt snabb reaktion av Björn Grönesjö på genakerskotet räddade situationen.

Gippade oss vidare ner till Åstol och noterade att vi gick något fortare och lägre än fareast 28:orna. Var lite besviken på vinden så långt även om vi kände att puffarna blev starkare ju längre ut vi kom.

Efter Åstol blev det brant. I byarna låg vi inte upp Hätteberget, men nu gick det undan! Plötsligt loggade vi 15-16 knop. Mellan byarna tog jag så mycket höjd jag kunde och behöll på så vis farten. Mina farhågor om att fareast 28:orna skulle komma dånande förbi oss kom som gott var av sig helt- tvärt om så blev dom snabbt akterseglade. Till min förvåning passerade vi Lena i Farr 30 i lä och tog in bra på Bengt Falkenbergs M34 !! Gissa om jag hade ståpäls !! Denna underbara båt! hon är inte lätt att få fart i på kryssen, men som hon löper på på en brant undanvind, det är nog få båtar under 45 fot här i landet som slår henne på det..

Rundar som 5:e båt hätteberget precis efter Falkenberg och tar sikte på Dynan, men ser att Falkenberg genar liksom de före oss.
Nu inträder det stora bryderiet i huvudet på mig!!
All för mig tillgänglig information efter en dubbelkoll säger att banan går väst om Dynan, och att en förbjuden zon finns öster om en linje utritad på ett sjökort vi fått tillsammans med starthandlingarna. Och med tanke på mina tidigare fadäser i år med DNF pga missade banbegränsningar så valde jag att segla korrekt enl den info jag hade. vi satte tom protestflagga och avsåg att protestera på de båtar vi kunde identifiera som genade.

Efter Dynan bytte vi till fock och körde på. Även här trivdes Cheetah och löpte på i 9-11 knop stundtals. Vid inloppet till stigfjorden Var det sällsynt lite båtar och jag insåg med en ilande go känsla i magen att vi borde ligga bra till.

Kryssen in mot mål gick fort även om jag även här noterar att jag måste bli bättre på strategi och taktik. Det är för mycket lotteri kvar för att det ska vara acceptabelt. Vi tar in lite här och förlorar lite där.

Efter målgång vänder jag mig om och ser alla båtar komma nere i fjorden men ser ingen Fareast i närheten. Tänker att detta kan bli bra, det kan bli riktigt bra!

När vi lagt till tar vi bilen till sekritäriatet för att fullfölja protesten, men får då reda på att seglingsledningen ändrat banan och strukit Dynan, anslagit det med en handskriven A4 på anslagstavlan kl19:30 på fredag kväll samt på Facebook, och därmed är ändringen giltig!!

Jag skulle bra gärna vilja veta vem som ligger bakom denna ändring och det egentliga skälet. Och varför i all världen göra en banändring så sent inpå race om inte synnerligen starka skäl föreligger??

Ja, jag vet att det finns en sån skrivning i reglerna och att det är upp tlll mig att följa det, men det blir inte bra ändå på en sådan här stor tävling där många dessutom redan hade hämtat ut sina starthandlingar och därmed trodde sig ha koll på bla banan.

Nåväl. Lätt surmulen sätter vi oss i bilen och åker tillbaks till båten. Björn Gadd bläddrar i sin telefon och säger nästan i förbifarten att vi blev visst tvåa.... Tänker en stund på vem som kan ha hunnit förbi oss och frågar om han vet hur det gick i totalen om vi blev tvåa i gruppen... Gadd tittar på mig och flinar.... Det är i totalen!! Tystnad........ Men då... betyder ... det ju.... Gadd skrattar och finner det hela lite lustigt att jag just var sur över att ha blivit två totalt i tjörn runt!

-Men faktum kvarstår, hade vi haft rätt information och seglat den genare vägen så hade vi troligen varit 5 minuter snabbare och vunnit totalt med.

Jaja. Shit happens, och man får faktiskt vara glad åt en gruppseger och en andra plats i totalen. Det kommer nog att dröja innan det händer igen om någonsin.

Vi som gjordet: Mikael Vesala, Björn Gadd, Björn Grönesjö, Tom Gustavssen, och Johan sahl. Tack för er insats, Det är ett sant nöje att segla med er!

  • Comments(7)//

inför Tjörn Runt och Solo mellanbroarna

KappseglingPosted by Mikael Vesala Tue, August 11, 2015 23:51:47
Hej på er!
Har haft lite skrivtorka. Tyckte inte att jag hade något inspirerande att skriva om Hermanö runt så jag lät bli. Det är ju fördelen med att inte ha någon sponsor att tänka på, man gör som man vill och har ingen att stå till svars inför.

För den delen inte sagt att Hermanö runt var kass- Tvärt om så var det en kanonhelg med typiskt vackert Hermanö runt-väder, och en toppenkväll på Petterssons krog efter prisutdelningen!
Själva kappseglingsresultatet var väl sådär men rättvist. Vi bommade starten och fick vända om. Trasslade med genakersättning och fick ta ner och sätta om, sedan som grädde på moset så fick jag fullständigt hjärnsläpp och beordrade lovartsnedtagning på den branta bogen de sista 300 metrarna upp i mål. Vad tror ni hände med luftflödet runt fock och storsegel om man virar in hela riggen med 92 kvadrat nylon i den lätta vind som var? Rätt svar= TVÄRSTOPP! Gubbarna vi nyss kört om flinade och tyckte att det såg riktigt komiskt ut ...
Enda fördelen är att jag aldrig kommer glömma det! Brant=länedtagning!
En förmodad 5:e plats i klassen blev till en 10:e.... Men vi hade en go dag på havet och en riktigt kul kväll!

Utsikten från bastun på Väderöarna!
Vedeldat aggregat. Så mysigt att få kasta in en vepinne då och då, och varva med ett hopp i havet från bryggan!
Lysekil i måndags. Ser ut som vilken semesterpråm som helst.

Efter detta och en veckas semestersegling där vi bla tog en sväng runt Åstol och Väderöarna (Kan rekommendera bastun på vandrarhemmet ! ) så är det nu dags för ett par av årets höjdpunkter, Tjörn runt och Solo mellan broarna!
Tjr går åter medsols, men den nya bansträckningen med ett rundningsmärke på sydsidan i Hakefjorden gör att det behövs ny trategi. De gamla käpphästarna om att gå nära tjörnlandet blir ju svåra att få till, och sedan kör ju vi stora banan och ska ut till Hätteberget innan vi vänder norrut, så detta blir som ett nytt race! Spännande!

Sedan skippar jag kalaset på kvällen och laddar för Solo mellan broarna på söndagen. (Hoppas vädret blir trevligare än i fjol med 10-12 m/s) Klockan tio går starten under tjörnbron och man seglar sträckningen gamla tjörn-runt hade och man tar sin egen måltid under Skåpesundsbron. För den som är sugen är det bara att anmäla sig genom att skriva ett inlägg med namn och SRStal på så är man med!
Ses där!

  • Comments(4)//

Grusad semester

HomePosted by Mikael Vesala Thu, July 23, 2015 23:51:19
Nu var det meningen att vi skulle vara ute på semestersegling i bohuslän. Men ödet ville annorlunda. Redan första kvällen var det färdigt.

I en västlig vind om 10 m/s kryssade vi genom Fisketångenrännan, och vi hade redan börjat fundera på var vi skulle äta på Smögen, när vi möter några segelbåtar som går för motor.
En av dom går på kolisionskurs med oss och jag tittar på rorsman och får ögonkontakt. När det börjar bli kritiskt så girar han BB och jag tror att saken är klar, men sekunden senare ser jag till min fasa att han inte girar tillräckligt och när jag tittar upp ser jag våra master kroka ihop!! Satans Helvetes jävla skit!!! Va i Helvete sysslar du med vrålar jag så rose´glasen vibrerar på verandorna på berget....

Vindexen och vindintrumentet flyger all värdens väg och jag var för ett ögonblick övertygad om att masten var på väg ner, men när jag tittade upp nästa gång stod den faktiskt kvar!!

Vår båt är så lätt att den helt enkelt snodde runt 180 grader innan masterna släppte taget och det var med all sannorlikhet det som räddade masten.

När vi lagt till hade jag lugnat ner mig och vi bytte uppgifter innan vi motoriserade till Smögen.

Dagen efter klättrade jag upp i en mastkran och inspekterade. Tyvärr var det skador som måste repareras och det var bara att avbryta semestern och åka till Uddevalla och masta av.

Masten ligger nu i garaget för rep och i skrivande stund härdar en första limning. Det är så vitt jag kan bedömma ingen allvarlig strukturell skada, bara yttersta lagret kol som släppt på mastens framsida. Ska ev lägga på ett tunt lager kolväv på skadan, och sedan klarlacka och montera nytt instrument .
Förhoppningsvis mastar jag på i början på nästa vecka så vi kan vara med på Hermanö runt som planerat.
Tja vad säger man... Det kunde varit värre!

  • Comments(2)//

Grebbestadsregattan -15

KappseglingPosted by Mikael Vesala Thu, July 16, 2015 01:16:32
Direkt efter prisutdelningen på väderö race seglade jag och Ove Cheetah vidare upp till Grebbestad. Dennis tog bilen och Wille hjälpte Göran Jonsson att segla upp CB66:an.

Alla som kappseglar känner igen logistikbiten. Det är ett rackarns pusslande hela tiden för att få alla dit dom ska på rätt tid.

Väl där så tog vi en bit mat på sjökanten och ett par öl innan vi fyra lade oss i Cheetah för natten.
Efter frukost och kaffe i sittbrunnen var det dags att ladda upp inför dagens race och chans till revenge! Dagens prio No 1: Segla banan!!
Till dagens race skulle vi för övrigt få förstärkning av Sussie.

Vi startade några sekunder för sent och Mannerberg 38 2-3 minuter efter oss. Redan vid Tanumstrand var det försprånget tyvärr utraderat. Deras rigg är gigantisk och fångar ren vind långt över vår rigg. Dom gick rejält högre än oss och slapp ett slag på det. Vi bedömde före start att det generellt var för mycket vind för Coden och hade den surrad på däck, men jag undrar om vi inte skulle haft den förbi tanumstrand i alla fall...Väl förbi så var det definitivt för mycket för coden men lite för tunt för focken och Manerbergarn kom förbi oss.
På halvvinden på utsidan av Otterö åkte den upp och drog bra och vi höll jämna steg med dom igen.
På undanvinden in igen var förhoppningen att vi skulle plocka in det vi förlorat på kryssen, men till min stora besvikelse krympte inte avståndet alls till mannerbergaren och alldeles för sakta till resten. Om cheetah nu har en sweetspot i riktig lätt vind så är 4-5 m/s precis för mycket för coden och för lite för focken, och faktiskt även största genakern. Mannerbergaren och de andra glider på fint rakt mot märket med spinnare och vi har för lite kraft för att gå loss.
Vid rundningen inne vid mål har vi inte alls plockat så många båtar som jag hoppats, men halva racet är kvar och mycket kan hända.

Vid sundet förbi Håskär går vi faktiskt förbi Rosengren och håller nästan jämnt med dom hela vägen ut mot Brämskär.
När vi rundat så bedömmer jag att det är för brant för stora genakern och går med fock några minuter sydostvart för att vinna lite höjd innan vi sätter, allt för att kunna bära stora genakern hela vägen in utan byte. Tyvärr gick jag lite för långt och förlorade dyrbar tid där.
Foto: Anders Averdal

Vi tar oss in i fjorden igen och håller oss på norrsidan så gott det går för vi tycker det står lite mer vind där. Plockar en och annan båt, men avståndet till ledarna är allt för stort, förutom en K25 som glider på med stor och fock långt framför oss. Fan om vi inte skulle kunna ta den i alla fall tänker jag!
Målgången ligger väldigt nära stranden och det grundar upp fort så det kommer att bli bråttom att få ner genakern efter målgång, men Peppar dom andra med orden: Vi ska förbi dom om vi så ska köra upp i leran!! och vi ger allt, lägger en sista gipp i lä om K 25:an och tar dom 3 meter från mål!!
Den omkörningen satt så jäkla gott efter allt som hänt i helgen och gav oss en femteplats .
Amundin I Ninja i toppform!
Toppade sitt record med en förstaplats idag, stort Grattis!

Göran jonsson tog andra platsen, och Mattis Ekvall i Mannerberg 38 tog tredjplatsen. Bra jobbat!!
Alla resultat här:

Tack till Ove Aronsson, Suzanne Demant, Dennis Köhlberg och Wilhelm Eriksson som körde med mig idag! Lika duktiga och goa som alltid!

  • Comments(0)//

Väderö race

KappseglingPosted by Mikael Vesala Wed, July 15, 2015 22:00:51
Väderö race och grebbestadsregattan har blivit en go tradition och är något vi såg fram emot med gott självförtroende speciellt med framgången i smögen helgen innan.
28 båtar hade tagit sig till Fjällbacka och racet har med det fått en riktig nytändning. Det är stor variation på båtar och både gamla rävar och för mig okända seglare dyker upp. Kul och viktigt för att få till kritisk massa för både seglingen och bryggfesten efteråt!

Racet började bra och vi höll Mannerberg 38:an och Arcona 430 bakom oss ut förbi Hjärterön.

Mannerberg 38 och 11 metre OD tog vägen ut i sundet mellan bringebärsholmen och Korsön, medan vi tog farleden ut. Det kändes inte bra i vindskuggan i sundet bakom hjärterö, men när vi kom ut väster om Härterö så var avståndet till Mannerberg 38 konstant.

Sedan hände det som ödelade dagens race.
Ett ögonblick av nonchalans av mig från att ha 100% koll på plottern gjorde att vi var ytterst nära att smälla på ett grundflak. Vi såg det i sista sekund och kunde slå bort utan kontakt med graniten, men vi hade krokat på rejält med sjögräs, och tång på T-kölen.
Vi saxade ut seglena och backade tre gånger innan vi fick bort allt och kunde fortsätta!
Vid den blå markeringen fångade vi upp den eländiga tångruskan. Och i våra desperata försök att bli kvitt den så glömde jag bort att segla banan. Vi hamnade norr om Brände holmen som var en banbegränsning. Att även Mannerberg 38 och Arconan seglade fel där är en klen tröst, men gjorde ju att ingen tänkte till och ifrågasatte vad vi gjorde heller.

Ok, med kölen fri från gräs så gjorde vi vårt bästa för att skaka av oss fadäsen och tänka framåt och segla väl.
Vi började segla om enstaka båtar, men vid rundningen av Södra syster hade vi fortfarande huvuddelen av flottan framför oss. På undanvinden in igen så gick vi förhållandevis bra in i den lätta vinden, vi tog båt efter båt och det började kännas bättre nu.
Vinden ökade något på väg in, så jag beslöt att ta ner Coden, och köra fock ut på nästa ben, vilket initialt var rätt, men när vi närmade oss Stora ryggen dojade vinden ner till 1 m/s och vi fick plocka upp Coden igen. Småbåtarna och kostrarna hade väldigt svårt att hålla någon fart alls, men vi kunde logga 2-3 knop och knaprade in bra på Mannerberg 38 och Bengt i JOD 35:an nu. Ännu bättre gick det efter vi rundat och vi gick om dom båda ganska lätt. Tydligen så har vi nu en sweetspot i riktigt lätt vind.

Nu var det inte många båtar kvar och vi såg Amundins Ninja och H-båten växa sig större. H-båten passerades utan större problem vid hjärterö, men Ninja kunde mycket väl bli svårt att passera eftersom dom också kör genaker. Och visst gjorde dom vad dom kunde för att hålla sig före, men jag passade mig noga för att hamna i dödläge och med några snabba gippar ( Bra jobbat Wilhelm och ni andra) på rätt ställe så passerade vi dom i det trånga sundet norr om Valö.

Sedan var det bara att köra på och ta vara på köraren som brukar komma när det öppnar upp. En safe nedtagning och en kort bidevindsbog senare var vi första båt i mål och det kändes just då riktigt härligt och som en go uppräddning av en eländig fadäs inledningsvis.

Ninja kom i mål som tvåa och bleb det även på beräknat. och Mannerberg38 och H-båten hade en kamp in över mål som åtminstånde var spännande att se på, men som säkert ledde till hårda ord och kontakt mellan dom. Det ledde till protestförhandling som märkligt nog inte ledde till något straff så vitt jag vet. Har det varit kontakt så borde väl någon få ett straff? Var inte där så jag vet inte skälen. Därmed stod Gunnar seden i H-båten som segrare på beräknat, och Göran Jonsson i CB 66 som trea.

Dessvärre blev även jag inkallad på protestförhandling för missen av banbegränsningen. Fick erbjudandet om ett tidstillägg på 15min seglad tid som straff som jag accepterade.

Mannerberg 38, som också gått samma väg, fick samma straff, därav en 18 plats för oss och 22 plats för dom. Drar jag bort tiden vi backade för att bli kvitt sjögras och straffet så hamnar vi på en andraplats..... Ok vi har ju åter ett kvitto på att vi har möjlighet att prestera, måste bara få bukt med alla dessa detaljer...

Detta gav ju givetvis en trist eftersmak, men var ingenting jämnfört med missen på Oset race i våras. Att vinna Oset race så som vi kunde ha gjort där är något jag drömt om i åratal och det var jäkligt hårt att ta pga en sån skitsak. Ok, jag VET att man måste ha koll och segla banan och det är uppriktigt sagt pinsamt att jag nu för andra gången i år gör samma fel. Detta med regler och detaljer är väl inte min grej helt enkelt..

Vi som seglade förutom mig själv: Ove Aronsson, Wilhelm Eriksson och Dennis Köhlberg. Tack för en go insats, ni är duktiga och det är trevligt att ha er med!

Resultat Väderörace:

Fina bilder:

  • Comments(0)//

kommande helgs race

KappseglingPosted by Mikael Vesala Tue, July 07, 2015 15:29:15
Ni har väl inte missat att det går två race nära varandra i helgen?
Dels Väderö race i Fjällbacka på lördag, och Grebbestadsregattan på söndag!

15 båtar är redan anmälda till Väderö race och jag vet fler som är på g.

Amnäl er här:

  • Comments(0)//
« PreviousNext »