Cheetah30

Cheetah30

Kappseglingar 2016


Big boat race 27-29/
11/6 Lysekils race
Bohusracet 30/6-3/7
Leröy smögen race 9 juli
Väderöarna runt 16 Juli
Grebbestadsregattan 17 juli
Hermanö runt 6 aug
Tjörn runt 20 aug
Uddevallaregattan 27 aug
Robline skagen race 2-4 sept
Sölvroret fyn 23-25 sept

Caribbean 600

KappseglingPosted by Mikael Vesala Mon, March 07, 2016 02:02:09

Carrebean 600 ur min personliga vinkel.

Det är söndag 6/3 och jag har motvilligt börjat landa mentalt. Försöker återgå till the every day life. Åker på jobb och kommer in i rutiner. Men tankarna går ständigt tillbaka till Antigua... Jag varnar er, nappa inte på att åka till Caribien o segla, det är väldigt beroendeframkallande och abstinensen svår när man kommer hem! Det är en mycket surrealistisk känsla att sitta här och skriva. För några dagar sedan seglade man i shorts i 30 graders värme och nu ligger snön centimeter tjock på trädgrenarna utanför fönstret. Men som Kjell Höglund sjöng, man vänjer sig....

Jag anlände till Guadeloupe 16/2 och blev hämtad på flygplatsen av Mikael Ryking och Kate. Kate Moore är från England, är bara 22 år men har gått Yachtmaster Ocean och jobbar för Segelföretaget Girls for sails.

Det första som slår en när man kliver ut från flygplatsen är värmen. Det är som att få en våtvarm handduk i ansiktet. Guadeloupe är Franskt och dom kan inte mycket engelska så man blir lite begränsad utan att kunna franska.

Nästa dag är det mycket som ska göras. Båten ska lyftas för tvätt och en lång lista med fix ska bockas av. Det växer så det knakar i det varma vattnet och vi plockar faktiskt ostron från kölen... Båda rodrena gick ju av på Racet över atlanten och Ryking fick ju någon lokal förmåga att bygga upp och reparera resterna, men resultatet var långt ifrån 100% Man ser med blotta ögat att de tvistar och är assymetriska. Men detta var det som gick att få till på kort varsel och vi får göra det bästa av situationen och segla med det som finns.

Jag gillar ju att reparera saker och får på min lott att fixa vattenläckage från inspektionsluckor till vattenbarlasttankarna. Inför Atlantracet monterades dessa på anvisning från nån besiktningsman. Upptäcker sprickor i monteringsramen och bedömmer att det är trycket från en gummi o-ring som fått den att spricka. Testar att plocka bort o-ringen och tätar med sikaflex.

Blir även en tur upp i masten för byte av VHF-kabel mm. Är inte alls lika läskigt att sitta 16m upp i denna mast och jobba som att åka upp i Cheetah:ns 11 meter mast. Talanta är stadig som en klippa!


Tors 18/2 kastar vi loss för transportsegling från Guadeloupe till Antigua och jag får känna på båten för första gången. Vi har vinden in om bb och det käns med en gång att rodrena inte är nån höjdare, båten är kraftigt fallgirig, men som sagt det är bara att vänja sig, vi har inget alternativ. och på andra bogen är det bra. Känns overkligt att kunna sitta i shorts och segla i februari, och blir man nersprayad med vatten så torkar det bara upp...

Det är ca 90 Nm till Antigua och det hinner bli mörkt innan vi anländer. Trots mörkret så häpnar man över alla megayachter som ligger i hamnen. Det är båtar man bara har sett på bilder tidigare och det samlade kapitalet som finns i dessa båtar är helt ogreppbart, det måste vara miljarder snarare än miljoner... och på de flesta är ägarna inte ens där utan en fast besättning underhåller skeppet i väntan på att ägaren ska få ett infall att komma på besök...

Vi lägger fast och jag tänker att det blir till att leta upp vandrarhem och hoppa i säng, men det var fullt ös på bygatans alla krogar och Kate sprang snart på sina tjejkompisar på båten Hotstuff, Girls for sails och plötsligt var det inte alls tal om att gå till något vandrarhem, vi hade hur kul som helst och fram på småtimmarna hamnade vi på en utav dom "mindre" motorbåtarna i Nelson Dockyard och fick en flukt av det glassiga livet.

Fredagen började bättre än befarat och alla tre var hyggligt pigga. förvånansvärt faktiskt :-) mycket av dagen gick åt till att clarera in båten i landet, och de 10 personer som jobbar där gillar att utöva sin myndighet ;-) På eftermiddagen kom Jesper Hoffstedt och Karl Ljungstedt ner och därmed var besättningen komplett. Solen går ner vid 6-tiden och det blir snabbt mörkt och svårt att mecka, så det blev en snabbdusch och ut för en bit mat.

Men först bjöd Ryking över hela besättningen från Hotstuff på fördrink till Talanta. Härlig stämning med 16 pers i sittbrunnen på Talanta :-) Hotstuff är en First 40,7 och hade en ganska blandad besättning åldersmässigt och från olika delar av världen. Som jag fattade det så är det Företaget Girls for sails som arrangerar och var och en av dom hade köpt en plats för racet. Hur som helst borde dom få pris för bästa hålligånget! ;-)

Lördagen var träningsdag och var första gången vi seglade alla tillsammans. Jesper, Kalle och Ryking har ju seglat i hop men jag var ny för samtliga.. Var välbehövligt för jag kände mig rätt bortkommen med alla specialare för shorthanded segling, och strumpa för genakern tex. Men jag kände mig rätt snart hemma för båten beter sig ganska likt cheetah även om Talanta är enormt mycket styvare och allt är större och tyngre.

Söndagen ägnades åt mer förberedelser. Matförrådet ska ses över och många saker ska gås igenom. Ryking bytte en datorskärm, men den visade sig störa ut Ais:en och han fick pyssla med en provisorisk avskärmning med aluminiumfolie. Och jag fick ge mig på inspektionsluckorna igen. lagningen jag gjorde i Guadeloupe visade sig inte hålla tätt och när jag provbände lite i luckramen så sprack den sönder i smådelar! Hur i all världen kan något så dåligt få lov att tillverkas?? ägnade förmiddagen åt att gå runt och leta efter matreal för en reparation, och till slut fick jag en bit glasfiberlaminat från båten Velshedas reservdelsconteiner.

http://www.sy-velsheda.com/racing.html

Gamla luckan bottagen.
Glasfiber skivan ditlimmad med sika o skruv från insidan.
Den gamla luckan med sin sköra ram.

Därmed kunde jag byta ut styrbords lucka och få den tät, men trots ivrigt letande gick det inte att få tag i mer laminat.
Laminera och lägga plastfilm runt och på med en vikt för att pressa ut lite onödig plast..

Ok, får väl laminera själv då, tänkte jag och tog en taxi och köpte plast o glasfiber. Trodde att det skulle härda blixtsnabbt och var väldigt försiktig med härdare, vilket resulterade i att det inte härdade alls. Fick kassera första försöket och göra om. Tydligen var det nån lånsamhärdande variant för lokalklimatet, för det tog sån tid att jag inte hann byta BB inspekionslucka innan racet. Vi fick hoppas att den skulle hålla.

Måndag 22/2 Racestart!

Vi går ut och känner på det en och en halv timme före start. Kör några slag och kollar så trimmet är rätt och sen är det dags att att leta upp en gate vi måste passera med alla på däck iklädda flytväst och säkerhetssele. Vi letar men hittar ingen gate.. Det visar sig att den var utanför den hamnen vi låg i! Nu är det bråttom, kör motor för fullt tillbaka men det längre än man tror och klockan går aldrig så fort som vid sådana här tillfällen... Visar upp oss och dom vinkar ok och vi tvärvänder med högsta fart mot startlinjen, kör motor så länge vi får, men hinner inte riktigt fram. När starten går har vi ca 30 sek kvar, men kommer iväg riktigt bra jämnfört med de andra i klassen och lider inte något större av fadäsen.

Vi går bra och hänger med fint på den inledande kryssen. De större båtarna som startar efter oss börjar komma ikapp och rätt som det är så blir vi omkörda av Comanche i lä. Jösses så stor den båten är å så snabb den är. känns som deras kryssfart är dubbelt mot våra 8 knop... Mobiler åker fram och det tas selfisar med comanche i bakgrunden ...

När vi rundar sydöstra hörnet av Antigua öppnar det upp och det är dags att sätta största genakern på ca 184m2 . Hissar den strumpad med focken fortfarande dragande, men antagligen visar sig vår bristande samträning här och det strular ordentligt när vi ska dra upp strumpan. Först hade hela strumpan snott sig runt runt så vi fick koppla om, och det kanske var orsaken till att vi inte fick strumpan att löpa upp som den skulle. Fick använda winch för att få upp den.

När vi äntligen fick ordning på den så hade konkurrenten Nr 98, Creno Moustache Solidaire (i fortsättningen kallad Moustache) gått om oss med ett par hundra meter. Nr 123, Tales II verkade redan ligga i en annan klass och var redan en distans före oss, men de övriga höll vi jämna steg med.

När vi efter åtta timmar gick av vår första vakt och försökte sova så han jag inte mer än slumra in förrän det var dags för alle man på däck och genakerbyte. Man är inte världens mest skärpta snille yrvaken på fördäck och bytet blev väl inte världens snabbaste, men snart var det gjort. Tyvärr blev det en 5m lång reva i underliket på genakern, men det såg inte ut som om den skulle behövas på länge.

Natt blev dag och vi avlöste varandra. På eftermiddagens frivakt tog jag o Jesper på oss att tejpa den trasiga genakern. Vi stod alltså nere vid navplatsen i säkert 35 graders värme och tejpade cm för cm, och ett av problemen var att inte blöta ner genakern med all svett som bokstavligen rann av en, men det är ju viktigt att ha den redo i fall att.

Att sova nere i båten är inte lätt om dagarna. Bästa platsen är på alla segel i lovarts stickkoj, men i det trånga utrymmet står luften stilla och det blir lätt klaustrofobiskt och svetten bara rinner hela tiden. Konstigt nog somnade jag och sov säker ett par timmar...

Rundning av saint Bart
Dijkstra 178' Schooner En stooor båt!
Saint Martin var den mest nordliga delen av banan och sedan väntade en 180 Nm lång sträckbog ned till Guadeloupe där det bara gällde att hålla fart i båten och låta vakterna avlösa varandra.

Onsdag morgon. Jag o Jesper går på vår vakt och vi har Guadeloupe om babord och konkurrenten Moustache ett par distans framför närmare land. De har lyckats gå om oss under nattens reach. Det pep i lite mer i vinden under natten och vakten före oss fick ta ett rev i storen, men det var utslaget när vi klev upp. Kanske är det våra taskiga roder som sinkade oss, kanske inte. Just som vi kom ut söder om Guadeloupe vred vinden emot plötsligt med säkert 30 grader och vi var snabba att slå på det och fick värdens lyft mot nästa märke. Konkurrenten Moustache var sega och när vinden vred tillbaka och vi slog tillbaka hade vi vunnit en distans på dom- Yes!!

En vakt senare när vi kliver upp så har vi slagit och är på väg mot en liten ö "La Desirade" öster om Guadeloupe 55 distans bort. Moustache ligger jämnsides en distans upp i lo och är således före oss. Jag o Jesper tittar på dom och bestämmer oss för att ge allt och ta dom. Vi trimmar och trixar med fock o stor för att försöka få bättre fart o höjd och sakta sakta börjar vi nästan omärkligt äta milimeter för millimeter och när vi närmar oss ön så är dom faktiskt ett par distans bakom oss, o det var så jäkla gott, vilken tillfredställelse.


Det är ca 95Nm norrut till nästa märke.Ryking har ett beslut att ta ang nästa ben. Mellan genaker eller A5? Det står och väger mellan de båda och efter lite diskuterande så blir det den större.

Efter sättning går vi av vår vakt. Vinden är måttlig, ca 8-9m/s och farten ligger runt 10-14 knop. Allt känns helt odramatiskt och vi tänker inte mycket på annat än att få något lite i magen och få några timmars sömn.

Jesper väcker mig och det känns som att man sovit en kvart. Jag hör att det går mycket fortare nu och båten kränger rätt oroväckande emellanåt. Samtidigt som vinden piper i och båten kränger så hörs ett jämrande, väsande ljud och jag inser att det är rodret som högfartskaviterar, i 20 knop så släpper inte vattnet vid kraftig anfallsvinkel utan undertrycket på sugsidan av rodret får vattnet att koka utan att vara varmt och det är de mikroskopiska ångblåsorna imploderar som hörs. Med andra ord, det är nära till broach.

Känslan när jag står sömndrucken och försöker koka kaffe och äta musli med mjölk samtidigt som kalle och Kate gör sitt bästa för att hålla farten över 20 knop gör att jag får ståpäls. nån slags eufori genomfar mig. Ren lycka! Att få vara om detta är något jag drömt om sedan jag såg min första withbread film för snart 20 år sedan.

Ger Jesper en kopp och när min är urdrucken så går jag upp och sätter mig bredvid Kalle för att styra in mig. Farten är över 22 knop emellanåt och rodret jämmrar sig och gnyr högt när de starkaste byarna försöker brotta i kull båten, men en Pogo 40 är ruggigt formstabil och med 300l Vatten i bakre tanken så är hon ett expresståg som äter ruggigt med distans. Men mina referenser från Cheetah funkar inte alls här. Cheetah är så oerhört mycket vekare och kan inte alls bära så mycket krängande kraft som Pogo klarar, vilket resulterar i att jag styr alldeles för snällt, och vi ligger inte upp market och vi tappar fart.

Jag får koncentrera mig allt jag kan på att aktivt motstå reflexerna från hur Cheetah reagerar och våga segla med mer lutning och ett våldsamt rodertryck och till slut närmar jag mig samma fart o höjd som kalle hade innan mig. Känslan adrenalinstin. Tänk dig följande: Du ser inget av havet framför trots månsken, ett frekvent saltvattenspray varvat med vattenmassor som letar sig ända bak till dig, det svider i ögona emellanåt av allt salt, och båten bara vräker sig igenom vågorna . Vilken havskappseglingsmaskin detta är!! En gång broachade jag och jag hojtade till dom andra att hålla i sig, van med cheetah:ns katapultbroachar, med masten vågrätt utmed vattnet. Men inget händer, Pogon sladdar till litegran, det fladdrar i genakern, man styr ner och börjat om igen... Va, vad detta en broach ... jisses det var ju inte mycket att oroa sig över..... Lämnar över till Jesper efter en timme och känner direkt att han är mer säker och aggresiv i sin styrning....hmm....jobbigt...

Vår konkurrent Moustache gick faktiskt om oss i lo under detta benet, men föll snart ner och tappade fart. Troligen satsade dom på en större genaker och när sedan vinden ökade så kunde dom inte bära och fick byta för vi passerade dom strax före rundning.

90 Nm går fort i denna farten och snart var det dags att runda näst sista märket uppe vid Barbuda. Vi strumpar ner och gippar och upp med strumpan igen. Snart är vi uppe i samma farter igen men rodrena har inte alls lika bra bett på denna bogen, det är åter fallgirigt och det känns knäppt att behöva skjuta rorkulten ifrån sig på en snabb undanvind..

Det är min o Jespers vakt och Kate, Kalle och Ryking är nere för lite vila. Plötsligt hörs chockade skrik från Kate och jag är för ett ögonblick rädd att hon bränt sig på kokande vatten eller något, men det är " bara" den där läckande och dåliga inspektionsluckan som kollapsat och plötsligt släppt 300 liter saltvatten över stackars Kate som låg o sov i stickkojen.... sicken chock!

På 10 timmar avverkade vi 135 Nm och nu närmar vi oss sista märket, en liten ö vid namn Redonda. Hög som en socker topp. Vi tänker att vi ska utnyttja lä bak ön för att ta ner genakern, och kör tills vi märker att vinden börjar bli orolig. Jag och jesper på fördäck. Vi strumpar ner och ska precis ta ner den i förpiksluckan, men inget händer när ryking låser upp winchavlastaren på masten?? Satan, höljet har gått av på fallet och tjorvar sig i avlastaren!! Jag hoppar ner i ruffluckan och hinner precis binda fast strumpan inne i båten innan båten plötsligt kränger till åt fel håll, Vad nu?? går igenom båten upp i sittbrunnen och ser att vi sugs in mot ön av kraftiga luftvirvlar på öns baksida- Helvete, in mot dom vassa klipporna vill man ju inte. Nu är det skärpt allvar!! Ryking ropar på tejp, fort in i verktygslådan o rota , ut igen och springa fram med tejp. I sittbrunnen håller kalle o Kate på att försöka få båten att segla, men storen står hårt skotad i mitten och gör det omöjligt att få igång båten. När vi väl får släppt på skotet så håller Backstagen emot, fort släpp dom... Det är med en lättnad suck som vi äntligen börjar röra oss bort från klipporna.

Ryking lyckas med konststycket att under stor press tejpa höljet och få in det i avlastaren så att genakern kommer ner och vi får stängt luckan och börja segla igen.

Phu, svetten flyter och jag känner mig som en jagad blöt katt...Går av vakten och försöker sova, men det är riktig bankekryss nu och det är min tur att sova i förpiken, men det är helt omöjligt, man lättar i varje våg och landar hårt. Finns bara ett ställe som går att sova på, i lä stickkoj. Det bär emot, men jag måste få sova....

Jesper väcker mig igen. Det är ljust. kokar kaffe. Hittar lite torrt bröd och skinka . Vad skulle jag göra utan kaffe, det är en riktigt starter för mig!!

Det är 20Nm kvar till mål och det är en fin morgon. Moustache ligger en timme bak oss och vi behöver bara hålla oss mellan mål och dom.

Kl 8,42 torsdag 25/2 går vi i mål som tvåa i Classe 40. En ilning går genom kroppen, fy fan va gott. Och det så gott att vara imål samtidigt som det känns som att vi kunde ha fortsatt länge till, funkar bra med fyratimmarsvakter.


På bryggan möttes vi av folk från arrangören med ett flak öl och blev fotograferade med banderollen. Kändes jäkligt gott att bli mottagen så och smart av dom att fota med den banderollen, vilken marknadsförare!

Fredag26/2 : Prisutdelning och avslutningsfest. Vilket kalas dom har ordnat! storbildskärm med highlights från seglingen i väntan på att sermonin ska börja.

Och dom slår på stort, Borgmästare med fru och en representant från öns regering delar ut pris och det står en stilig herre i militär mundering snett bakom!

Känns så kul att detta blev så lyckat och gick så bra, det är ingen självklarhet att man passar in och att man funkar ihop när man aldrig har seglat ihop tidigare, men alla visade sin bästa sida och bjöd till även när det inte fanns energi kvar och jag kände att vi kompletterade varandra .

Tack till hela Talantagänget för en oförglömlig upplevelse!

Och hur gick det för Hotstuff, tjejbåten från Girls for sails då?

Jo dom genomförde seglingen trots motgångar, sjösjuka och många rätt gröna seglare ombord, och jag måste säga att jag är imponerad! Många skulle ha brutit i deras ställe. Dom kom imål efter att prisutdelningen var över efter fem och ett halvt dygns segling , men fick en segrares mottagande med hurrarop och ovationer, och som dom festade och vi med! Det var fullt ös med dans och party till långt inpå småtimmarna....

Episkt....

Silver

Jamaica rom med skeppsnamnet på. Synnerligen odryg sort....









  • Comments(8)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Torbjörn Dahl Wed, March 09, 2016 19:44:40

Härligt ...Man blir riktigt sugen. Bra skrivet

Posted by Stig Hoffstedt Tue, March 08, 2016 13:21:16

Tack Mikael för härlig skildring. Just läst en andra gång i sjuksoffan (däckad med grym hals) och det kändes lite som att få vara med - bra skrivet. Ta nu väl hand om abstinensen!

Posted by Anders B Mon, March 07, 2016 22:31:59

Kul, roligt, avundsjuk!

Posted by Pernilla Mon, March 07, 2016 21:38:59

Jadu far, du har då lärt dig att berätta på ett verkligen intressant och spännande vis, jag brukar tröttna i tredje meningen när jag läser random berättelse av random författare och vandra iväg med tankarna, men här satt jag fast med pulsen och adhd-sinnet på spänn! En talang få sitter inne med!
Bra jobbat både med seglingen och återberättandet, jag kommer ju knappt ihåg va jag gjorde i morse.... Du är min förebild i mångt och mycket!

Posted by Richard Domack Mon, March 07, 2016 21:06:30

Härligt! Bra berättat!

Posted by Leino Mon, March 07, 2016 21:04:27

Tack för go beskrivning!! Suger gött i seglartarmen nu!! O grattis hela gänget till den fina placeringen!!

Posted by Mikael Vesala Mon, March 07, 2016 18:18:30

Tack själv, Ja vi funkade bra ihop, det var riktigt jäkla kul!!

Posted by Jesper Hoffstedt Mon, March 07, 2016 18:14:46

Lysande Sickan! Fantastiskt bra beskrivning som tar mig tillbaka! Och visst hade vi gärna fortsatt ett varv till, eller två! Det finns ju inget bättre. Stort tack för att du var en så fantastisk vaktkumpan! Vaktpasset när vi stekte Mustaschen kommer jag aldrig glömma💪